Rädda liv viktigaste frågan

Jag har belyst frågan tidigare på bloggen. Men vill ändå lägga ut hela ledaren från veckans tidning där jag fördjupat mig ytterligare: Branschen utvecklas. Modernare avtal, attityder och arbetssätt. Men när prefabricerade väggelement släcker liv går det inte att prata om att byggandet effektiviseras.   Jag var så uppe i annat – byggmässa, arrangemang kring Årets byggchef och diskussioner om energieffektivisering – att jag först registrerade dödsfallen som vilka nyhetshändelser som helst. Men medan jag och andra branschjournalister smilade, pratade strunt och snattade kolor i montrarna på mässan Nordbygg dog tre män på svenska byggen. Det är inte bara tre streck i statistiken. Utan tre män med namn. Med kolleger. Och med anhöriga. Män som inte kom hem utan fick sätta livet till på sina arbetsplatser. Mats Hultgren på Svensk Byggtjänst var först att ta upp det. Han pekade även på andra problem i byggbranschen. Och de är inte svåra att hitta. På sidan 6 kan ni läsa om redaktören som fick en sten genom rutan. Och på tv kan ni följa Fuskbyggarna. Samtidigt som mycket händer kan jag konstatera att branschen nog aldrig haft så dåligt rykte som i dag. För några år sedan var Byggnadsarbetareförbundet branschens skamfläck, enligt nån slags summering av medieexponeringen i samband med Vaxholmskonflikten. Nu har fokus flyttats mot företagen. Tak rasar, hus möglar och hantverkare fuskar. Enda sättet att ändra mediebilden är att ändra verkligheten. Att bygga bättre och uppträda justare. För det hjälper föga att parterna kommer överens om nya kollektivavtal eller att branschen jobbar med ID-projekt mot svartjobb om allt det andra finns kvar. Som om det inte vore nog med elände… Under tiden jag skriver denna ledare tar jag del av tidningen Betongs enkät som visar att 30 procent av de tillfrågade i branschen tycker det är okej med porr på jobbet. Jag har kampanjat mot macho-attityden i branschen som leder till att kvinnor och män inte har samma chans att jobba och göra karriär. Frågan är vad macho-attityden gör för olycksrisken. Oavsett det måste attityderna förändras. Jag skrev i förra ledaren att nya chefer med nya synsätt inger hopp om en förändring. Och efter att ha stått på scenen på Nordbygg och hyllat Årets byggchef, Konstantin Spinos på Veidekke, har jag inga skäl att ändra mig. Men först måste vi se till att människor kommer hem levande från sina arbetsplatser. Först därefter kan vi prata om att utveckla byggandet. Det är för tidigt att gå in på orsaker till dödsolyckorna. Men jag hoppas att polisen, Arbetsmiljöverket och företagen lägger ordentligt med resurser för att finna förklaringar. Vi måste ha en nollvision för olyckor på arbetsplatser. Inga fler svarta veckor i år, tack.