Så bommas krisens ljusa sida

När företag möter sämre tider tvingas de effektivisera verksamheten. Så en bygg-kris bör ge mer rationella processer, vassare kunderbjudanden och sänkta priser på byggtjänster. Och priserna på större entreprenader verkar ha gått ner en aning från överhettningstiderna för omkring tre år sedan. I vissa fall fick då beställarna inte anbud så att de kunde bygga. Men någon större prispress verkar inte ha förekommit. Och priserna för hantverkstjänster har inte sjunkit. Varför? En förklaring är att marknadsekonomins mekanismer hela tiden sätts ur spel. Med rot-avdraget blir det mycket billigare för konsumenterna att köpa byggtjänster. Byggföretagen slipper att pressa priserna, öka marknadsföringen eller på andra sätt bli mer attraktiva för kunderna. Staten har löst den saken åt dem. Rot-avdraget är på många sätt bra, det får ekonomin att snurra i samhället, gör säkert också en del svarta jobb vita. Jag har tidigare skrivit positivt om det. I en ny rapport här lyfter Företagrna fram hur många jobb rot skapat. Men vi får inte blunda för de negativa effekterna. När det gäller subventioner till bostadsbyggande har bostadsminister Mats Odell ett favorituttryck: ”pengarna hamnade i byggbolagens fickor”. Risken är naturligtvis den samma med rot-avdraget. Det florerar rykten om att många byggföretag höjt priserna eftersom det ändå blir så billigt för konsumenten med rot-avdrag. Effekten blir den samma vid stora infrastrukturbyggen. Staten går in med stora paket för att stabilisera konjunkturen. Byggföretagen jublar. Vid ett Byggvärlden-seminarium för ett år sedan påpekade Grontmij-chefen Ulf Palmblad att miljoner till infrastruktur ger negativa effekter. Att de inte tvingar fram effektivare arbetssätt. Inte ger mer väg och järnväg för pengarna. Byggbolagen anställer igen. Företagen har klarat krisen galant, med bibehållen god lönsamhet. Men hur har det gått för kunderna?