Redaktionsbloggen
 

Mer wow-faktor i arkitekturen sökes

Många är vi nog som varit ute och sett oss omkring i sommar.

Historiska wow-upplevelser är det inte svårt att hitta i vårt vackra land.

Men det är inte lika ofta som jag blir överraskad av nybyggnation.

Jag har besökt slott och herresäten. Ett och annat museum har det också blivit. Vår kyrkoskatt är inte heller att förglömma. Gamla stadskärnor och historiska byggnader gör alltid intryck.

Visby är ett fantastiskt exempel på en välbevarad och otroligt vacker hansastad. Att få tillbringa en arbetsvecka på Gotland under Almedalsveckan är en förmån. Det är svårt att se sig mätt på den vackra medeltida bebyggelsen.

Historiska wow-upplevelser är det inte svårt att hitta i vårt vackra land.

Minst lika spännande som att ”turista” bland det gamla är det att titta på nya byggnader, besöka stadsdelar under utveckling och beskåda modern och utmanande arkitektur. Men jag blir sällan lika överraskad och imponerad över det nybyggda.

Borta bra men hemma bäst heter det ju. Tyvärr konstaterar jag att min hembygd Stockholm halkat efter när det gäller arkitektur och stadsplanering, särskilt i innerstaden och när det gäller offentliga byggnader.

Våra kronjuveler Stadshuset, Dramaten och Gamla stans hus och gränder, för att nämna ett axplock, behöver vi inte skämmas över. Men vad lämnar vår generation över till eftervärlden?

Visst finns spännande bostadsområden, exempelvis Norra Djurgårdsstaden. Orgelpipan vid Stockholm centralstation tror jag också kan bli ett spännande inslag i citymiljön när den blir klar. En annan spektakulär och prisad byggnad är Aula Medica, men den ligger ju i Solna.

Arkitektur är ett ämne som ständigt berör. Det märktes inte mins ti Almedalen där ämnet diskuterades flitigt. ”Hur höjer vi den arkitektoniska kvaliteten i Stockholms innerstad?” samt ”Går det att förbjuda fula hus” var två seminarier som lockade mig.

En intressant aspekt som Stockholms stadsarkitekt Karolina Keyzer framförde var att vi stockholmare fortfarande har dåligt samvete för de rivna Klara-kvarteren. Traumat sitter i ryggmärgen.

”Det ska vara svårt att förändra kärnan i Sveriges huvudstad”, menar hon.

Hon uppmanade också stockholmarna att bry sig mer om arkitektur, ställa krav och delta i debatten. ”Arkitekturen ägs av alla”, enligt Keyzer.

Visst är Stockholmarna engagerade. Men oftast höjer man rösten när man är emot någonting. Att förtäta en storstad är inte lätt när byggnation varken är önskvärd på höjden eller i grönområden. Exempelvis så har både planerade höghuset i Hjorthagen och att Norra Tornen stött på patrull.

Samtidigt kan jag inte annat än gratulera Malmöborna, som kan glädjas över ytterligare en utmärkelse som deras egen Turning Torso kammat hem ("The 10 Year Award"), och göteborgarna som har ett rekordbygge att se fram emot. Karlatornet kommer att bli Nordens högsta hus.

För att återgå till min sommar-odyssé så vill jag även nämna Oslo som ett bra exempel på en stad som vågar ta ut svängarna. Här finns Barcode District med modern, utmanande och annorlunda arkitektur. Överraskningsfaktorn är hög, och är värd den nackspärr man får när man går och tittar upp på de spännande, asymmetriska fasaderna långt från alla standardlösningar.

I Barcode är till och med cykelställen något utöver det vanliga. Då har man tänkt hela vägen, när överraskningarna finns även i detaljerna.

Den man älskar är man ofta extra hård mot, sägs det, så det är av kärlek som jag engagerar mig i Stockholms stadsutveckling.

Vi behöver varken bygga högst, störst eller dyrast.  

Men jag vill gärna bli överraskad och känna wow – även av det nya som tillförs staden.

 

Susanne Bengtsson

Chefredaktör Byggvärlden

 

 

 

 

Barcode District i Oslo. Foto: Anna Sjöström.Barcode District i Oslo. Foto: Anna Sjöström.

Följ rapporteringen från Almedalen på Byggvärlden.se

Söndag den 28 juni inleds årets Almedalsvecka och den pågår till söndag den 5 juli. Många företag och organisationer från samhällsbyggnadssektorn finns på plats – precis som Byggvärlden som kommer att rapportera löpande på webben.

 

Lite kuriosa om Almedalsveckan:

·         Almedalsveckan har genomförts sedan 1969

·         Förra årets arrangerades 3513 evenemang av totalt 1459 arrangörer. Hittills finns 3460 punkter med i årets program

·         Söker man på kategorin ”Bygg” får man upp 414 punkter

·         I år räknar arrangörerna med 35 000 besökare

·         20 gånger har Alf Svensson, (Kd), talade under Almedalsveckan och därmed toppar han ligan. Han följs av Olof Palme (S) som talade 17 gånger, Lars Werner (vpk) 16 gånger och Ingvar Carlsson (S) 10 gånger.

Centern är först ut i år och Annie Lööf talar från scenen på söndagen.

De övriga dagarna ser det ut så här:

Måndag, Socialdemokraterna, Stefan Löfven.

Tisdag, Kristdemokraterna, Ebba Busch Thor.

Onsdag, Sverigedemokraterna

Torsdag, Miljöpartiet, Gustav Fridolin.

Fredag, Moderaterna, Anna Kinberg Batra.

Lördag, Vänsterpartiet, Jonas Sjösted.

Söndag, Folkpartiet, Jan Björklund.

 

Vi ses på www.byggvärlden.se

 

Susanne Bengtsson

Chefredaktör Byggvärlden


Byggvärlden ökar – igen

Byggvärldens läsare blir fler och fler.

Enligt den senaste statistiken från TS (Tidningsstatistik AB) ökade Byggvärlden med 600 läsare förra året och har nu en upplaga på 22 700 ex.

Det gör att vi befäster vår position som byggbranschens största tidning som vänder sig till beslutsfattare.

I en tid när många tidningar tappar läsare känns det extra kul att gå mot strömmen och öka.

Vi vill tacka er läsare för att ni väljer Byggvärlden!

 

Susanne Bengtsson

Chefredaktör


GOD JUL ÖNSKAR BYGGVÄRLDEN - VI SES IGEN DEN 7 JANUARI

2014 har varit ett händelserikt byggår. Nu tar vi sats mot ett minst lika spännande 2015.

Vi på Byggvärlden vill passa på att tacka er läsare för i år och önska er alla en god jul och ett gott nytt år.

2015 års första nummer av Byggvärlden kommer den 21 januari. Men innan dess, redan den 7 januari, ses vi på webben.

 

Susanne Bengtsson, chefredaktör

Anna Sjöström, nyhetschef


Jag sprang mot ljuset i tunneln

”Kolla, så häftigt” sa jag flera gånger under loppets början när vi sprang genom färgstarka ljusspel och när man för första gången fick se en tunnel fylld av gulklädda löpare.
Sedan tog de långa, sega backarna ut sin rätt och jag blev för trött för att prata.


Det var en ström av gulklädda som i den grå novemberkylan letade sig ner till Värtahamnen i lördags.
Det var dags för Tunnel Run, loppet som går i Norra Länkens tunnlar, och som är en del av invigningen.

Jag fascineras av att så många springer lopp och att det är så blandade startled: äldre, unga, elit, motionärer, enskilda och grupper.
Själv är jag mittemellan på alla punkter: 37 år, ”lite lagom” motionär som började springa lopp för fyra år sedan och nu hade jag anmält mig tillsammans med min sambo och en kompis.

Jag tycker att det är kul att springa och delta i lopp. Man får ett roligt minne, en medalj och motivation inför träningen.
Jag tävlar bara mot mig själv, men visste att Tunnel Run inte skulle bli något rekord för mig. 
Höstens löpträning har varit sådär och efter Tjejmilen blev det i ärlighetens namn inte många kilometer.

När väl hade lämnat in väskan och i sista stund kommit fram till starten och stod i startfållan med alla de andra kände jag ändå att det är roligt att vara del av något där så många deltar och jag kände mig laddad.
Nu jädrar!

Nästan direkt vi kom in i tunneln mot Norrtull möttes vi av ljusspel och det kändes häftigt när man första gången, i första backen, såg en tunnel full av gulklädda människor.
Att springa i tunnel inte det minsta tråkigt, det var faktiskt ganska skönt, om än väldigt varmt.

Det var också roligt att få se alla konstverken och musikerna i tunneln.
Lite udda att det delades ut glögg och pepparkakor, men ännu mer konstigt att jag tog en pepparkaka fast jag egentligen inte ville ha. (Men han som delade ut lät så vänlilg att när han erbjöd en kaka kom jag mig inte för med att tacka nej.)

Det var ingen större trängsel i tunnlarna och det kändes heller inte stressat eller pressat och det var många som gick, eller stannade för att fota. 

Förutom vid start och mål var vi utomhus en gång.
Ungefär halvvägs, vid Frescati, sprang vi mot ljuset och där gick banan under bar himmel i ett par hundra meter och då kändes luften väldigt sval, skön och syrerik.

Det var också där som benen kändes som tyngst.
Backarna var långa och sega och tittar man på banans höjdprofil är den ett sicksackmönster. Det kändes. Och känns fortfarande.

Efter Frescati vände vi tillbaka mot Värtan och sprang via Roslagstull.
Sista biten var uppför och utomhus och det kändes skönt att komma i mål och få sin medalj.
Jag är inte särkskilt nöjd med tiden, 1 timme och 10 sekunder, men nu känner jag mig faktiskt peppad inför fortsatt träning. 

Det var kul att springa ett unikt lopp och jag hoppas att det blir fler lopp allt eftersom de övriga delarna i Norra Länken är färdigställda.
Då har nog min träningsvärk gått över också.

Och då ska jag se till att vara bättre förberedd.
Och då jädrar ska jag ta personligt rekord. 


Anna Sjöström

 


 

Att springa i tunnlar var oväntat kul. Foto: Andreas SandströmAtt springa i tunnlar var oväntat kul. Foto: Andreas Sandström

Lördagens outfit är neongul

På lördag är det dags.
Då ska jag dra på mig den neongula västen, handskarna och ge mig in i Norra Länkens tunnlar.

”En mil i tunnel, nja, jag vet inte om det låter så roligt…” så en bekant när vi pratade om Tunnel Run.
Själv tänkte jag:
”Klart jag vill springa, man får bara chansen en gång och så kan det regna hur mycket som helst utan att det gör något.”

Dessutom får man vara en del av något: loppet och öppnandet av Norra Länken.
Och så får man medalj. För det är klart att jag vill ha en medalj. Inte för att jag kommer hänga upp den på någon väl synlig plats*, utan för att jag vill ha den som ett minne och känna mig lite stolt och glad för egen del.

Ett lopp är en kul grej och när träningen går trögt är det en bra motivation. Min enda förhoppning är att det ska kännas bra och någorlunda lätt.

Jag ska springa tillsammans med min sambo och en kompis och tanken är att vi ska springa tillsammans hela vägen, vilket känns jättekul. Vi och 42 200 andra!

Jag har redan varit nere i tunnlarna, så nu återstår att se om jag har någon fördel av att ha sett ”banan” innan.
Förmodligen inte, eftersom jag har jättedåligt lokalsinne och inte alltid hade koll på vart vi var.

Men jag springer mot ljuset i tunnlarna och följer strömmen av tusentals andra neongula löpare, så det ska nog gå bra.


*Skulle jag få min bästa tid någonsin på milen så tar jag tillbaka det jag skrev. Då kommer medaljen att pryda sin plats i hallen och min sambo kommer att bli påmind om hur jobbigt mallig jag var när jag satte personligt rekord på Tjejmilen i år.

ANNA SJÖSTRÖM
 

På lördag drar jag på mig de här kläderna. Foto: Anna SjöströmPå lördag drar jag på mig de här kläderna. Foto: Anna Sjöström

Byter penna mot penslar på semestern

Våren har varit händelserik – som alltid i byggbranschen.

Semestern närmar sig med stormsteg.

Det är nu de privata byggprojekten tar vid.

Våren 2014 har varit ovanligt händelserik.  Vi på Byggvärlden har bland annat utsett Årets byggchef, som i år heter Henrik Bratt och jobbar på Erlandsson Bygg, vi har medverkat på Nordbygg, bevakat de stora muträttegångarna - och naturligtvis varit i Almedalen.

Bostadsminister Stefan Attefall har också haft en hektisk period, inte bara i vår utan under den gångna mandatperioden.  Exempelvis så klubbade regeringen nyligen igenom Attefallshuset, och från och med den 2 juli blir det tillåtet att bygga 25 kvadratmeter utan bygglov, en rekordsnabb lagändring som oroar semesterstängda byggavdelningar.

Under våren har även Nybyggarkommissionen och Bokriskommittén presenterat förslag på hur vi ska få fart på bostadsbyggandet, så visst har bostadspolitiken känts ovanligt het. Inte konstigt med tanke på att ett val väntar i höst. Alliansen kom med ett utspel i Almedalen – en supersatsning på bostäder och infrastruktur. 400 miljarder kronor vill man investera på detta område, något som glädjer vår bransch.

Jag tror att det är många som är i behov av lite välbehövlig vila. Men det är inte hängmattan som lockar semesterfirarna i första taget. Enligt en undersökning som Hornbach låtit göra planerar en majoritet (89 procent) att använda sin lediga tid till att utföra bygg-, renoverings- eller trädgårdsprojekt. Målning är den syssla som dominerar, hela 51 procent svarar att de kommer att måla om husfasaden alternativt att tapetsera eller måla inomhus under semestern.

Själv tillhör jag den majoriteten eftersom jag ska passa på att måla om hemma i lägenheten. Penslar och pytsar står redo att användas.

Trevlig sommar önskar vi på Byggvärlden!

Ps Nästa nummer av papperstidningen kommer den 20 augusti. 

 

 


Saudiarabien utmanar Dubai

Ska man bygga en skyskrapa kan man lika gärna bygga den högsta. Så resonerar Saudiarabien som den här veckan börjat bygga den 1 kilometer höga skyskrapan Kingdom Tower.

Dubai har länge haft förstaplatsen på listan över världens högsta byggnad. Men om allt går som det ska kommer Burj Khalifa med sina 827 meter nu alltså att få nöja sig med en andraplats.

Kingdom Tower beräknas kosta 1,23 miljarder dollar och kommer att ha 200 våningar med utsikt över Röda havet enligt CNN.

Samtidigt som det troligtvis blir en storslagen utsikt ställer närheten till havet höga krav på byggmaterialet. Olika typer av betong kommer att testas och utvärderas noggrant för att saltvattnet inte ska skada tornet.  

En annan utmaning är vinden. För att byggnaden inte ska utsättas för alltför extrema vindbyar har arkitekterna varierat formen och bredden på skyskrapan. Det gör att vinden går runt Kingdom Tower i stället för rakt på.

Det är svårt att greppa hur högt tornet kommer att bli.

En kilometer är en lång sträcka (det vet alla som stånkat runt i ett löpspår efter ett träningsuppehåll). Så långt att det känns bisarrt att använda som höjdangivelse.

Ändå kan man ju ana att Kingdom Tower inte kommer att vara högst för alltid.

Den naturliga frågan blir därför: Hur högt kan man egentligen bygga?

Svar: väldigt högt.

Sang Dae Kim, chef för CTBUH, en internationell intresseorganisation för höga byggnader säger så här till tidningen Construction Week:

"Idag kan vi bygga ett torn som är 1 kilometer högt, kanske 2 kilometer. Ska vi bygga högre än så måste vi göra vår hemläxa ordentligt.” 

Kingdom Tower. Illustration: Adrian Smith + Gordon Gill Architecture.Kingdom Tower. Illustration: Adrian Smith + Gordon Gill Architecture.

”Hoppas att grejerna håller”

I dagar har jag försökt förtränga det jag ska göra.

Men när jag tar trapporna upp i femvåningshuset på södermalm går det inte längre och jag börjar fundera över vad jag gett mig in på.

Framför mig går arbetsklättraren Hampus Arenlid som ska guida mig nerför fasaden utanför och visa hur det går till när deras företag renoverar hus genom att hänga i rep i stället för att använda byggställningar.

Enligt honom är huset runt 20 meter högt.

Min spontana känsla, när jag klättrar upp på taket genom luckan i vinden, är att det är ”jävligt högt.”

Någon närmare bedömning än så har jag svårt att göra eftersom jag vägrar att titta ner.

Under den korta promenaden bland taknockarna till platsen som jag ska fira ner mig själv ifrån försöker jag undvika tankar på vad som händer om jag snubblar, om jag svimmar eller om repet skulle gå sönder.

Det går dåligt.

Hela kroppen skriker att den vill ner (ner som i promenad nedför en trappa – inte nedfirad i ett rep). Och det krävs en kraftansträngning för att jag ska förmå mig att släppa taget om en skorsten som jag hittar på vägen.

När jag väl får sätta mig ner på en någorlunda vågrät yta, medan min guide gör i ordning utrustningen, känner jag hur jag börjar slappna av lite.

Eller är det rädslan som gör mig avdomnad?

Jag hör i bakgrunden hur Hampus Arenlid småpratar medan han plockar med repen och fästena - troligtvis i ett försök att lugna mig – men han får bara enstaviga ord till svar.

Efteråt upptäcker jag att det är svårt att minnas vad vi pratat om. Det är lättare att vara social när kroppen inte är inställd på livsfara.

Efter en stund är det dags för nästa steg. Jag är fastkopplad i två rep och blir ombedd att kliva ut på en avsats. Där ska jag luta mig bakåt ut över takkanten för att själv ”känna att repet håller.”

I samma stund som jag gör det börjar filmkameran på min hjälm pipa. Batteriet är slut.

Nej.

Som tur är har klättringsföretaget en kamera som jag kan låna och Hampus kollega ropar att han kan komma upp med den. Jag frågar försynt om jag kan ta några steg in från kanten under tiden.

”Nej, jag tror det är bra om du står kvar där och vänjer dig vid känslan.”

Jag suckar, men gör som jag blir tillsagd.

Medan jag väntar lyfter jag lite på fötterna för att se om de fortfarande fungerar. Benen känns geléaktiga. Jag inser också att jag håller på att få mjölksyra i händerna så jag släpper lite på mitt krampaktiga grepp om repet.

Till slut är den nya kameran fastsatt och vi kan inleda vår okonventionella promenad. Sakta, sakta firar jag ner mig så att jag står på knä på takkanten. Sedan lutar jag mig bakåt igen och sträcker ner ena foten mot väggen nedanför.

Repet håller. Och bredvid mig är Hampus som ser ut att vara ute på någon slags söndagspromenad. Jag anstränger mig för att slappna av.

Efter en stund vågar jag till och med titta ner – bara för att inse att avståndet till marken är mycket större här uppifrån än det var nerifrån och upp.

Då hör jag en röst till höger om oss. En kvinna har kommit ut på balkongen med sin hund.

”Vad trevligt ni verkar ha det. Hoppas att grejerna håller.”

Jag tackar för lyckönskningen och gör sedan ett försök att njuta av utsikten.

Rent objektivt är det jättefint, men jag har svårt att släppa tanken på att jag hänger i ett rep alldeles för många meter ovanför marken.

Jag ger upp och koncentrerar mig på att fira ner mig själv i stället - och att undvika att trampa in i någons fönster.

När jag efter en stund tittar ner igen börjar vi faktiskt närma oss marken.

Underbart!

Först när fötterna når fast mark märker jag hur händerna skakar. Huvudet känns groggy.

Men det spelar ingen roll. Jag är glad att jag lever.

Byggvärldens Marie Bergström. Foto: Erik Olandersson.Byggvärldens Marie Bergström. Foto: Erik Olandersson.

Har vi något att fira?

Imorgon är det internationella kvinnodagen. Men frågan är om vi har så mycket att fira?

Nyligen konstaterade Svensk Näringslivs ordförande Jens Spendrup i en intervju i Ekot att anledningen till att det finns så få kvinnor i svenska bolagsstyrelser är att det saknas kvinnor med kompetens. Han sa också att en kvotering till styrelserna skulle försämra Sveriges konkurrenskraft.

Hans uttalande väckte, förståeligt nog, en kritikstorm.

Det är anmärkningsvärt och sorgligt att en person i den befattningen inte förstår bättre än så. Det visar också än en gång att vi har en lång väg kvar till att män och kvinnor får samma spelregler på den svenska arbetsmarknaden.

Ytterligare ett bevis på det är färsk statistik från Sveriges ingenjörer som visar att lönegapet mellan könen börjar redan vid första jobbet. Bland civilingenjörer fick kvinnor i snitt 750 kronor mindre i ingångslön än män förra året.

Byggbranschen ligger inte direkt i framkant när det gäller de här frågorna. Det återspeglas även i 2014 års upplaga av tävlingen Årets byggchef, som arrangeras av Byggvärlden och Byggcheferna.

Av de sju nominerade till priset i år är samtliga män.

I efterhand har vi fått en del kommentarer från personer i branschen som ifrågasätter det och jag kan inte annat än att hålla med om att det är märkligt.

Problemet är att det är ni läsare som lämnar förslag på nomineringar till juryn – och att de i år inte har fått in några förslag på kvinnor.

Jens Spendrup skulle kanske säga att det beror på att det inte finns kompetenta kvinnor. Men jag är övertygad om att många av er som jobbar i branschen inte håller med om det.

Att bli kvitt trångsynthet och förlegade synsätt är inget som gör sig självt och nu tycker jag att det är dags att vi hjälps åt.

Vi har alla möjlighet att påverka i olika grad. Ni som är chefer kan till exempel börja med att fundera över om ni ger medarbetare olika förutsättningar eller behandlar dem olika beroende på deras kön. Till er andra kan jag tipsa om ett enkelt sätt att lyfta fram kvinnliga förebilder i branschen - nominera duktiga chefer till Årets Byggchef nästa år!


Byggvärlden ökar – igen!

Byggvärldens läsare blir fler och fler.

Enligt den senaste statistiken från TS (Tidningsstatistik AB) ökade Byggvärlden med 200 läsare förra året och har nu en upplaga på 22 100.

Det gör att vi befäster vår position som byggbranschens största tidning som vänder sig till beslutsfattare.

I en tid då många tidningar tappar läsare är det extra roligt att Byggvärlden går mot strömmen och ökar.

Vi vill tacka er läsare för att ni väljer Byggvärlden!


Elbussar testas i Göteborg

Under högskoletiden tillbringade jag en knapp månad i Peking för att genomföra ett projektarbete.

Förutom att studien var intressant kommer jag ihåg att jag hade ont i halsen varje dag när jag kom hem och att snoret var svart när jag snöt mig. Det var första och enda gången som jag känt tydligt hur dålig luft påverkar hälsan.

I Sverige är vi rätt bortskämda med luftkvalitén i jämförelse. Ändå finns det en hel del att förbättra.

När USA:s president Barack Obama besökte Stockholm den 4 september förra året minskade antalet bilar innanför tullarna i Stockholm med 40 procent – till samma nivå som på 70-talet - och kvävedioxidhalterna i luften sjönk med 30 procent.

Enligt Stockholms stads miljöförvaltning skulle stockholmarnas hälsa förbättras rejält om avgaserna kunde ligga på samma nivå under vanliga dagar. Färre skulle till exempel få hjärt- och kärlsjukdomar och utvecklingen av barns lungor skulle förbättras.

Förutom att fler valde att åka kollektivt den dagen berodde luftförbättringen också på att många (däribland jag) valde att jobba hemifrån.

Kortsiktigt vore det kanske en billig lösning på miljöproblemet att säga åt folk att inte förflytta sig. Men det blir nog svårt att få den samhällsekonomiska kalkylen att gå ihop.

När storstäderna växer så att det knakar är det därför viktigt att kollektivtrafiken byggs ut, men också att den görs så miljövänlig som möjligt.

Jag tycker därför att det är bra att Energimyndigheten har bestämt sig för att ge 48 miljoner kronor i stöd till projektet ElectriCity, som bland annat drivs av Volvo.

Syftet med projektet är att pröva nya hållbara kollektivtrafiklösningar i Göteborg. Elektriska bussar och plug-in-hybrider, som använder cirka 60-80 procent mindre energi än en dieselbuss, kommer till exempel att trafikera en ny busslinje genom centrala staden.

ElectriCity, som invigs 2015, ska också utveckla nya elbussar och utrustning för att ladda dem vid ändhållplatserna. Bussarna kommer att ha lägre energianvändning, bidra till minskad bullernivå och minskade utsläpp av skadliga ämnen.

Foto: sxc.huFoto: sxc.hu

Sista chansen att nominera till Årets Byggchef

Ni har väl inte glömt att nominera till Årets Byggchef 2014? Nästa vecka är sista chansen. Den 17 januari stänger vi tävlingen för att hinna gå igenom nomineringarna och välja ut årets finalister.

Om ni har en chef, kollega eller kund som ni tycker gör ett utmärkt jobb och som är en bra förebild för branschen så låt oss få veta det. Kanske är det just han eller hon som blir Årets Byggchef.

Så här gör ni för att nominera:

http://www.byggvarlden.se/arets-byggchef/sidor.html


God fortsättning med ny sajt!

Välkomna tillbaka efter julledigheten!

Som ni kanske märkt så har vi ett nytt utseende på vår nyhetssajt.

För att få en mer användarvänlig webb har vi både förnyat Byggvarlden.se utseendemässigt och gjort sajten mobilanpassad. Antal spalter och spaltbredd anpassas alltså utifrån om du använder dator, läsplatta eller telefon - allt för att underlätta läsningen.

Så nu kan du lättare hålla dig uppdaterad om vad som händer i branschen oavsett om du sitter på kontoret, bussen eller är ute på bygget.
Med förhoppning om ett spännande byggår 2014!

Årets första nummer av papperstidningen kommer den 22 januari.


Välkommen till nya Byggvärlden!

Det har varit ett fantastiskt år för Byggvärlden.

Vi har ökat antalet läsare rejält såväl i papperstidningen som på webb, och det är vi väldigt glada för. När julledigheten nu närmar sig och sovmorgnarna hägrar kan det vara lätt att sakta in på tempot.

Vi har i stället valt att trappa upp och avsluta året med att stajla om vår nyhetssajt!

För att få en mer användarvänlig webb har vi både förnyat Byggvarlden.se utseendemässigt och gjort sajten mobilanpassad. Antal spalter och spaltbredd anpassas alltså utifrån om du använder dator, läsplatta eller telefon - allt för att underlätta läsningen.

Så nu kan du lättare hålla dig uppdaterad om vad som händer i branschen oavsett om du sitter på kontoret, bussen eller är ute på bygget.

Vi är väldigt nöjda med vårt nya utseende och hoppas att du håller med!

Nu tar vi julledigt och låter webben vila i två veckor. Den 7 januari drar vi igång igen med en rivstart och liverapporterar från den stora rättegången om mutor inom Kriminalvården. Följ oss då.

Tills dess önskar vi på redaktionen er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Marie Bergström
Tf chefredaktör


Nystart med nytt namn

Vart skulle du helst bo? Vid Vreten eller Solna strand?Trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting har nyligen bestämt att t-banestationen Vreten i Solna ska byta namn. Bakom förslaget står fastighetsägare och företagare som motiverar namnbytet med att området vid t-banan faktiskt hete...

+ Read more

Vart skulle du helst bo? Vid Vreten eller Solna strand?

Trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting har nyligen bestämt att t-banestationen Vreten i Solna ska byta namn. Bakom förslaget står fastighetsägare och företagare som motiverar namnbytet med att området vid t-banan faktiskt heter Solna strand numera.

Troligtvis är förhoppningen också att namnet ska lyfta området och tvätta bort dess negativa stämpel.

Att byta namn på ett område för att göra det mer attraktivt kan verka som en väl enkel lösning. Men det är en vanlig strategi för att ge ett lyft eller tvätta bort negativa associationer både då det gäller platser och företag.

Ett exempel är Carema äldreomsorg som bytte namn till Vardaga efter den så kallade Caremaskandalen förra året, då missförhållanden i vården avslöjades.

Ett annat exempel är byborna i Dödbyn i Dalarna som för några år sedan ansökte om att få byta namn på byn till Österblicken eftersom det befintliga namnet enligt dem hade ”en osmaklig klang".

Byborna fick dock avslag efter ett yttrande från Institutet för språk och folkminnen som menade att namnet Österblicken saknade historiskt stöd. Institutet passade även på att rekommendera ett annat namn: nämligen Dövbyn.

Av någon anledning väckte det inget jubel hos byborna – som i stället valde att bo kvar i Dödbyn.

Jag vet inte om jag helst skulle vilja bo i Vreten eller Solna strand. Men det är tydligt att platsers namn har betydelse. Särskilt för de som bor där. Med tanke på det är det rimligt att de som bor och verkar i ett område också är de som bestämmer när namnbyten kommer på tal.

Själv är jag rätt konservativ när det gäller min egen uppväxtort Färila - och skulle bli motspjärnig om någon ville ändra namnet där.  

...Kanske hade jag haft mer förändringsvilja om jag var född i Dödbyn.

Hur som helst är det ingen katastrof om man råkar göra ett dåligt namnbyte.

Då kan man alltid göra som Sankt Petersburg: byta tillbaka.

- Read less


Norrmän vägrar vintermörkret

Plötsligt är något annorlunda.Det är tyngre att kliva upp på morgnarna, lättare att bli irriterad över småsaker och svårare att komma iväg på träningen efter jobbet.Hösten är här.För varje vecka som går blir dagarna kortare och d-vitaminerna i kroppen färre. Det är bara att a...

+ Read more

Plötsligt är något annorlunda.

Det är tyngre att kliva upp på morgnarna, lättare att bli irriterad över småsaker och svårare att komma iväg på träningen efter jobbet.

Hösten är här.

För varje vecka som går blir dagarna kortare och d-vitaminerna i kroppen färre. Det är bara att acceptera. Eller?

I Norge har staden Rjukan bestämt sig för att kämpa emot vintermörkret och få ut så mycket av solen som de bara kan. Staden ligger i en djup dal bredvid berget Gaustatoppen och under stora delar av vinterhalvåret når solen inte ner dit överhuvudtaget.

Men det ska det bli ändring på i år.

För att förse staden med solljus har tre jättespeglar monterats på Gaustatoppen. Speglarna kommer att reflektera ljuset i en 200 kvadratmeter stor stråle ner mot torget där d-vitamintörstande invånare kan ställa sig och sola.

Idén om Rjukans så kallade Solspeil väcktes 1913 av stadens grundare Samuel Eyde. Då var det för komplicerat att genomföra projektet. Men i dag, 100 år senare, har hans vision alltså äntligen förverkligats.

- Read less


4 000 byggarbetare kommer att dö

I tisdags såg jag VM-kvalmatchen mellan Sverige och Tyskland på Friends arena i Solna.Det var en bra match målmässigt. Åtta mål, varav några i krysset.Matchen var den första jag såg i den nya arenan och när jag sakta makade mig hemåt i kön mot pendeltåget fick jag tid att tänka på l...

+ Read more

I tisdags såg jag VM-kvalmatchen mellan Sverige och Tyskland på Friends arena i Solna.

Det var en bra match målmässigt. Åtta mål, varav några i krysset.

Matchen var den första jag såg i den nya arenan och när jag sakta makade mig hemåt i kön mot pendeltåget fick jag tid att tänka på liknande arenabyggen som just nu pågår i Qatar.

Och hur konstigt det är att byggnader kan vara mer värda än människoliv.

År 2022 är det dags för fotbolls-VM i landet. Tusentals unga män har lämnat sina hem i Nepal, Bangladesh och Indien för att åka dit och bygga arenor.

Många kommer aldrig hem igen.

Under sommaren dog 44 nepalesiska byggnadsarbetare vid VM-bygget. Tidningen The Guardian har avslöjat slavliknande arbetsförhållanden för gästarbetare som fråntas sina pass, arbetar i extrem värme, blir misshandlade av chefer och sover i grushögar bland kackerlackor. Enligt en bedömning från internationella arbetsrättorganisationen ITUC kommer 4 000 byggjobbare att ha dött innan avspark i första VM-matchen.

Byggnads ordförande Johan Lindholm reste nyligen till landet för att lyfta frågan. Han har efteråt beskrivit hur FIFA tillsammans med representanter från Qatar försökt tona ner problemen och visa upp en fasad. Men hur han och andra fackliga representanter fick se en annan verklighet då de besökte arbetslägren själva kvällstid.

Nu kräver Byggnads tillsammans med Bygg- och träarbetarinternationalen (BWI) en rad åtgärder för att förbättra arbetsvillkoren. De vill bland annat att arbetarna ska ha rätt att organisera sig fackligt, att arbetsgivarna ska förbjudas att beslagta pass och att anställningskontrakt ska skrivas på gästarbetarnas språk.

När stora evenemang förläggs i en stat som inte följer mänskliga rättigheter höjs ofta röster om bojkott. Många tycker att det är fel att fotbollsturneringar eller schlagerfestivaler hålls i dessa länder.

Jag håller inte med.

Hur många gånger har det skrivits i svenska nyhetstidningar om gästarbetares arbetsvillkor i Qatar innan beslutet kom att fotbolls-VM ska hållas där?

Inte många.

Det är bra att dessa länder får världens ögon på sig och fantastiskt om sporten kan bidra till en förbättring av mänskliga rättigheter. Samtidigt gäller det att uppdragsgivaren, i det här fallet FIFA, tar sitt ansvar och bidrar till en utveckling i landet.

Så verkar tyvärr inte vara fallet i Qatar.

För flera av byggarbetarna är det redan försent.

Men med lite engagemang från FIFA går det fortfarande att förhindra att dödssiffran stiger till 4 000.

- Read less


Målat eller tapetserat? Det är frågan.

Alla som renoverar – eller bygger nytt – har ställt sig den frågan.Nu är det bevisat att det finns skillnader både i geografi och ålder när det gäller val av ytskikt på väggarna.Det är Sveff, Sveriges Färgfabrikanters Förening, som undersökt svenskarnas prefere...

+ Read more

Alla som renoverar – eller bygger nytt – har ställt sig den frågan.

Nu är det bevisat att det finns skillnader både i geografi och ålder när det gäller val av ytskikt på väggarna.

Det är Sveff, Sveriges Färgfabrikanters Förening, som undersökt svenskarnas preferenser. Och detta är vad man kommit fram till:

Att måla om hemma är populärt bland storstadsbor. På frågan om det är mest troligt att de målar eller tapetserar nästa gång de renoverar väggarna hemma svarar 48 procent i denna grupp att de kommer att måla, och 36 procent att de kommer att tapetsera.

Utanför storstäderna gäller det omvända, där väljer 53 procent tapeter framför roller och färgburk, som föredras av 29 procent.

Det finns även åldersskillnader i hur man väljer att renovera ytskikten i hemmet. I åldersgruppen 18-34 år svarar 44 procent att målning är mest sannolikt nästa gång man gör om hemma, medan 32 procent av de svarande mellan 50-74 kommer att måla.

Hur Sveff ställer sig till kombinationen målade väggar med en tapetserad fondvägg framgår inte. Själv har jag valt denna lösning i flera rum. Eftersom jag inte passar in på varken storstadsbo eller landsortsbo, och ligger någonstans mittemellan de två ålderskategorierna, är mitt val kanske logiskt. Medelålders förortsbo plockar det bästa från två världar! Alltså färg och tapet.

 

*Undersökningen är genomförd under perioden 1-5 augusti 2013 via YouGov Sveriges Internetpanel. Undersökningen är genomförd bland 1007 män och kvinnor i åldern 18-74 år i Sverige.

Läs mer om inomhusmålning på Sveffs nylanserade sajt www.alltommalning.se

 

 

 

 

- Read less


5 av 10 vill ha bilfri huvudstad

När USA:s president Barack Obama besökte Stockholm onsdagen 4 september minskade antalet bilar innanför tullarna med 40 procent – till samma nivå som på 70-talet - och kvävedioxidhalterna i luften sjönk med 30 procent, rapporterade SvD.Stockholm stads miljöförvaltning konstaterade at...

+ Read more

När USA:s president Barack Obama besökte Stockholm onsdagen 4 september minskade antalet bilar innanför tullarna med 40 procent – till samma nivå som på 70-talet - och kvävedioxidhalterna i luften sjönk med 30 procent, rapporterade SvD.

Stockholm stads miljöförvaltning konstaterade att stockholmarnas hälsa skulle förbättras rejält om avgaserna kunde ligga på samma nivå under vanliga dagar. Färre skulle till exempel få hjärt- och kärlsjukdomar och utvecklingen av barns lungor skulle förbättras.

Idén om den bilfria staden är också något som tilltalar många citybor.

En färsk undersökning genomförd av Novus, på uppdrag av Veidekke, i samband med presidentbesöket visar att mer än 6 av 10 stockholmare (64 procent) störs av trängseln i Stockholms innerstad och drygt hälften (52 procent) vill att politikerna ska jobba aktivt för en bilfri innerstad.

I åldersgruppen 18–29 år är andelen 63 procent och bland studenter ännu högre.

Andelen rödgröna väljare som på lång sikt vill ha en bilfri innerstad är 59 procent, vilket är något högre än bland alliansväljare där 46 procent tilltalas av idén. 

 

Fotnot. Opinionsundersökningen har genomförts av Novus genom en slumpmässigt rekryterad webbpanel under perioden 5 – 10 september. 1 001 intervjuer genomfördes bland allmänheten i Stockholms län i åldrarna 18–79 år. 

- Read less