Gästbloggen
 

Den internationella flickdagen är viktig för samhällsbyggnadssektorn

Den 11 oktober var det den internationella flickdagen. Det är fjärde gången dagen uppmärksammats sedan dagen instiftades av FN 2011. Flickors situation i världen behöver uppmärksammas och stärkas för ännu har inget land i världen uppnått verklig jämställdhet och genom att flickors rättigheter stärks gynnas hela samhället.

Idag saknar 62 miljoner flickor möjlighet att få utbildning. Var tionde minut dör en flicka någonstans i världen av det våld hon utsätts för. Barnäktenskap är inget ovanligt utan 39 000 barnäktenskap ingås varje dag vilket i sin tur leder till att 70 000 flickor årligen dör av graviditetsrelaterade komplikationer.

När en ser siffror som dessa kan en ledas till att tänka att trots att det är hemska siffror, så gäller detta utvecklingsländer och att vi i västvärlden och särskilt Sverige borde vara tacksamma över vår jämställdhet och att vi definitivt borde sluta klaga på att kvinnor inte tjänar lika mycket som män, att kvinnor inte har samma makt och inflytande som män, att kvinnor tar ut 75 % av föräldraledigheten, att kvinnor gör mer av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att mäns våld mot kvinnor inte har minskat i Sverige, för det är ju mycket värre i andra länder.

Jag menar att vi inte kan vara tacksamma. Jag menar att vi inte kan vara nöjda. Världen hänger samman. Det som sker lokalt, påverkar globalt.

Och vi har inte nått jämställdhet i Sverige bara för att det ser värre ut någon annanstans.

Den 7 oktober överlämnade Cecilia Schelin Seidegård, statens utredare i jämställdhet, resultatet av sin jämställdhetsutredning; Betänkandet Mål och myndighet – en effektiv styrning av jämställdhetspolitiken. Utredningen fastslår att trots att utvecklingen på vissa områden gått framåt, så är samhället långt ifrån jämställt. Utvecklingen går långsamt och i vissa fall går den bakåt. Män dominerar på de viktigaste posterna i samhället och kvinnor arbetar oftare deltid än vad männen gör. Arbetsmarknaden är fortfarande könsuppdelad. Liksom valen till gymnasieskolan och högskolan. Pojkar presterar sämre än flickor i skolan. Kvinnor tar ett betydligt större ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Mäns våld mot kvinnor har inte minskat och det finns stora skillnader mellan kvinnor och män när det gäller hälsa.

För samhällsbyggnadssektorn är denna uppmärksamhet på flickor och flickors rättigheter viktig. De unga som söker sig till samhällsbyggnadsutbildningar behöver känna sig inkluderade oavsett kön.

Så hur får vi till jämställdhet? Jämställdhetsutredningen visar att när det sätts tydliga mål och medel så får det resultat.

Och behöver vi sätta tydliga mål kan vi inte förringa frågan om jämställdhet i Sverige. Även om det är sämre någon annanstans. Vi behöver ha tydliga mål just för att det är sämre någonannastans.

Vi behöver göra allt vad vi kan för att förbättra flickors ställning i samhället. Det tjänar alla på.

Sara Haasmark, vd Samhällsbyggarna


Vad kan vi som individer göra i asylmottagandet?

Sedan Attefallslagen togs i bruk har diskussionen gått i vågor i arkitektsammanhang. Oftast har den utgått i att skapa extra boyta för en familj, extra gästrum eller hemmakontor. Men man skulle också kunna använda lagen i ett, för dagen, mer produktivt sammanhang som dels bidrar till ökad densitet i de glesbebyggda villaförorterna (samtidigt som man behåller den låga skalan), men också ökar mångfalden och bidrar till möjligheten för människor att knyta an till varandra från olika bakgrund på ett annat sätt än genom officiella institutioner eller organiserade event.

Genom att använda sig av Attefallslagen för att, från ett gräsrotsperspektiv, möjliggöra för etablerade svenska villaägare att kunna bidra till boende för nyanlända skapar man en flexibilitet som endast ett decentraliserat agerande kan ha. Det tar även vara på mångas vilja att hjälpa till i den flyktingkris som går igenom Europa, och som samtidigt vill motsätta sig den anti-­immigrationsdebatt som även finns i Sverige.

Som arkitekter ville vi se över hur ett decentraliserat flyktingmottagande kan se ut om realiserat. Vi utgick från tre Stockholmsförorter; Bromma, Älvsjö och Mälarhöjden.

I Bromma kan man hitta kvarter där tomterna ligger runt en bergknalle/skogsdunge. Detta naturliga ”hålrum” inne i kvarteret kan användas som en länk mellan en serie av Attefallshus som alla ligger i den bakre ändan av respektive tomt.

I Mälarhöjden finns den gamla spårvägen som numera agerar grönt stråk genom de centrala delarna av villaområdet. Detta skulle kunna användas som ”andra entré” till tomterna utmed stråket och på så sätt ge Attefallshusen en egen ingång, samtidigt som det skapar en mer aktiv ”andra gata”.

Typiskt för Älvsjö är det regelbundna rutmönster av tomter utan större höjdskillnader mellan dem. Här finner man lätt fyra tomter av liknande storlek som alla möts i en gemensam punkt i ett hörn av trädgårdarna. Här finns möjligheten att bygga ett litet kluster av hus med en gemensam ”innegård”. Tillgänglighet till närmsta gata får man via en gångväg delad av två grannar längs tomtgränsen. (se skiss nedan)

Kristina Sahleström

Daniel Spence

Sahleström spence studio

Exempel Älvsjö.Exempel Älvsjö.

Brett stöd för moderna elinstallationsreglerna

Nya elinstallationsregler vore bra för landets elteknikföretag, men välkomnas även av närliggande branscher. Regeringen har en unik chans att modernisera ett föråldrat regelverk. Låt inte Elbehörighetsutredningen samla damm på hyllan Ibrahim Baylan, skriver företrädare för installations-, bygg- och fastighetsbranschen.

Regelverket som styr behörigheten att utföra elinstallationer är snårigt och svåröverskådligt. Bestämmelserna är utspridda på en rad lagar, förordningar och branschavtal vilket har gjort det tufft för både yrkesprofessionella och köparna av elinstallationstjänster att reda ut vad som egentligen gäller.

Vi välkomnade därför Elbehörighetsutredningens betänkande tidigare i år. Utredaren, som gjort en översyn av nuvarande regler, vill ersätta nuvarande lapptäcke av regler med en samlad elsäkerhetslag. Det ska också bli tydligare att det är ledningen på elinstallationsföretaget, inte den enskilde elinstallatören, som bär ansvar för det arbete som görs. Därmed försvinner det så kallade överinseendet, ett otidsenligt sätt att säkerställa säkra elinstallationer. Utredaren vill också inrätta ett offentligt register över elinstallationsföretag. Tanken är att det ska hjälpa köpare att kontrollera att företaget man överväger anlita är seriöst och följer svensk lagstiftning.

De här förändringarna berör i första hand landets elinstallationsföretag, men påverkar också de professionella beställarna av installationstjänster. Inom byggindustrin har det länge funnits en frustration över de svårtydda elinstallationsreglerna. Det har handlat om bekymren att dra en gräns för vilka arbetsuppgifter som enbart får utföras av en elinstallatör och vilka som kan utföras av de egna yrkesgrupperna, men också om svårigheten att kvalitetskontrollera elteknikföretagen. Utredningens förslag på ett offentligt regelverk lär underlätta branschöverskridande samarbeten vilket i sin tur skapar förutsättningar för fortsatt utveckling och tillväxt.

Men även bland landets fastighetsföretag ställer elinstallationsreglerna till med problem. Samtidigt som lagstiftaren kräver att innehavaren av en elanläggning enbart får ta hjälp av kompetenta utförare är det i praktiken svårt för fastighetsägaren att kontrollera kompetensen hos elinstallationsföretagen. Osäkerheten hämmar nya projekt och hindrar långsiktiga samarbeten. De skärpningar som utredaren föreslår kommer att undanröja mycket av denna osäkerhet och bidra till att stärka köparens trygghet.

Elbehörighetsutredningen konstaterar att nuvarande elinstallationsregler måste moderniseras. Det är inte svårt att förstå. Sedan de första bestämmelserna trädde ikraft för hundra år sedan har både tekniken och samhället förändrats. Perspektiv och överväganden som gjordes i en tid när elektrifieringen av samhället nyss hade inletts är inte nödvändigtvis lika relevanta idag. Behovet av elsäkerhet är detsamma, men både sättet att arbeta och organisera en verksamhet är nytt.

Regeringen har nu en unik möjlighet att påbörja en alldeles nödvändig moderniseringsprocess. Elbehörighetsutredningens reformförslag är ett viktigt första steg. Förslaget skulle stärka elsäkerheten i samhället och främja elteknikbranschens utveckling, men också välkomnas av installations- och byggsektorn.

Jan Siezing, vd EIO
Johan Mossling, vd VVS Företagen
Ola Månsson, vd Sveriges Byggindustrier
Tommy Lenberg, vd Byggherrarna
Reinhold Lennebo, vd Fastighetsägarna

 


Kunskapen om gruppers utveckling är låg i byggbranschen

Okunskapen om gruppers utveckling i byggbranschen kostar mycket, både i både kronor och kvalité.

Om branschen kunde få en ökad kunskap och respekt för betydelsen av mjuka värden skulle de hårda värdena fungera mycket bättre. Rädslan för flum gör att man missar mycket viktig kunskap i projekten.

I byggbranschen arbetar man mestadels i projekt och man är mycket beroende av att varje funktion/person gör sin del för att helheten skall bli bra.  Oftast är också så att det är som att spela domino, de föregående delarna är förutsättningen för de nästkommande delarna. Varje person måste göra sin del för att nästa person/funktion skall kunna göra sitt. Logistiken är nödvändig, saker måste göras i rätt ordningen och grunden måste på plats innan man kan resa väggar och bygga tak. Tilliten till att de andra i projektet gjort sitt jobb väl är central då det dessutom finns stora säkerhetsrisker i ett byggprojekt.

Trots detta är kunskapen och intresset för gruppers utveckling låg i branschen. Mycket fokus läggs istället på avtal, material, teknisk utveckling och olika tekniska system, lite på hur människor påverkar varandra och kan samverka i olika grad. Inom psykologin pratar man mycket om omedvetna processer och hur det inom gruppen måste finnas en balans mellan arbetsfokus och fokus på relationer och känslor. När de omedvetna processerna sätter fart och ångesten ökar, både hos individ och i gruppen går man lätt i försvar och lägger istället skulden på ”de andra”.  Då branschen också präglas av en ”machokultur” där individen inte vill eller får visa svaghet förstärker det problemen. I begreppet svaghet ligger att erkänna att man inte kan eller att man gjort fel. Men även blotta misstanken om att man skall uppfattas som okunnig eller svag är för många skrämmande och gör det svårt att erkänna känslor som: rädsla för att fatta fel beslut eller göra fel, ensamhet och avund.

De flesta erfarna byggare vet att det hänger på individen på om bygget skall bli bra. Trots det har man system som upprätthåller en avpersonalisering av indviden till exempel i lönesystemen för arbetarna, i övertron på checklistor och policys och omfattande dubbelkontroll med besiktningsmän. Att sedan platsledningen oftast splittras vid varje nytt bygge gör det inte lättare att bygga upp en fungerande gruppdynamik.

Väl fungerande grupper lyckas balansera fokus på uppgiften med medlemmarnas behov av trygghet, bekräftelse och utveckling. Varje grupp går dessutom igenom en utvecklingsprocess där man skall ta sig igenom jobbiga perioder av konflikt och förvirring i gruppen. Om man inte lyckas hantera gruppens utveckling på ett bra sätt riskerar man att nyckelpersoner lämnar gruppen och då måste gruppen börja om vilket ytterligare ökar risken för nya avhopp. I ett tidspressat projekt ökar det såklart risken för misslyckande på olika sätt; tidplanen spricker, budget spricker, kvalitén blir låg och i värsta fall händer alltihop.

På vissa håll i branschen sker nu utveckling och en insikt om att man måste arbeta annorlunda, att ta hänsyn till mjuka värden ger hårda resultat. Då branschen är central aktör i samhället, både genom att man bygger vägar, hus och infrastruktur men också att man är en stor arbetsgivare som påverkar många människor dagligen, är det mycket viktigt att man fungerar på ett bra sätt.

Det är dags nu att man på fler håll förstår att gruppen – och individens betydelse för goda resultat. Att arbeta med gruppen och individens utveckling är nyckeln för fler framgångsrika projekt.

 

Charlotta Schenholm

Samverkansledare i ROT projekt, och konsult inom grupputveckling – och ledarskap.


Fortsätt debattera jämställdhet och mångfald!

Allbrights senaste rapport, Sökes: 220 kvinnor- En kartläggning av likriktningen i svenska börsbolagsstyrelser, presenterades i veckan. I rapporten går att läsa att med en ökning från förra årets andel av kvinnor i svenska börsnoterade styrelser på 24,9 % till årets andel på 28,1 % är steget så stort att trenden med ojämställda styrelser är bruten.

Det låter bra.  Att vi nu nått en brytpunkt. Att trenden har vänt och att vi är på väg mot en jämställd vardag. Siffrorna har blivit bättre jämfört med föregående år och det är oerhört glädjande. Men jag har bara en gnagande känsla av att vi inte kan slappna av. Det står inte i Allbrightrapporten att vi kan slappna av, tvärtom står där att det finns fortfarande mycket att göra för att minska likriktningen i de svenska börsbolagsstyrelserna. Exempelvis minskar möjligheten att kvinnor får plats i styrelser om kravet på att ha varit vd finns kvar. Det väljs ofta personer med en utbildning från handelshögskolor och det vanligaste styrelsenamnet är fortfarande Anders och de följande 9 vanligaste namnen i styrelserna är alla svenskklingande. Men Amanda Lundeteg, vd på Allbright menar att kvoteringsdebatten i och med siffrorna är död.

Vidare står det i Allbrightrapporten att endast 5 % av ordförandeposterna innehas av kvinnor. Kan styrelser anses vara jämställda om endast 5 % av ordförandeposterna innehas av kvinnor? Jag tycker inte det.

Men tänk om siffrorna nu skulle ligga still på 28 % eller om de plötsligt börjar minska? Är kvoteringsdebatten fortfarande död?

Själv anser jag att kvoteringsdebatten ständigt är aktuell. Så länge det framförs åsikter om att det saknas kompetenta kvinnor, så länge behövs kvoteringsdebatten. Det går inte att släppa frågan eftersom det är så djupt inrotat i samhället att vissa personer har mer kompetens bara de har ett visst kön, en viss utbildning eller en viss bakgrund.

Och med uppgifter om att 24 bolag fortfarande inte har en enda kvinna i styrelsen och att åtta av dessa helt saknar kvinnor i ledningen, när endast 56 av 279 bolag har jämställda styrelser och när kvinnors styrelsearvode är 15 procent lägre än männens och när 9 av 10 valberedningsrepresentanter är män ja när det är så, behöver jämställdhets-, kvoterings- och mångfaldsdebatten vara kvar.

Jag tycker aldrig att debatten ska vara död. Människor tycker olika. Vissa tycker att kvotering är den enda vägen. Andra anser att kvotering är helt fel väg att gå. Själv tycker jag att alla ska fortsätta att argumentera för sin åsikt. Debatten ska aldrig vara död. För den dagen vi nått jämställdhet är jag övertygad om att vi har några steg till att ta när det gäller mångfald i en hel mängd andra aspekter.

 

Sara Haasmark, vd Samhällsbyggarna


Bakläxa för kommunernas klimatanpassning

96 % av de tillfrågade kommunerna svarade att de tror att de kommer att påverkas av klimatförändringar. Men trots denna medvetenhet så är det endast mycket få som aktivt arbetar med klimatanpassning. 

Svenska miljöinstitutet IVL har nyligen släppt en rapport om Svenska kommuners arbete med klimatanpassning.För klimatet håller på att förändras. Det märks redan genom förhöjda temperaturer, fler översvämningar och mer nederbörd. I takt med att klimatet förändras behöver samhället anpassa sig.

Kommunernas roll är viktig för att klimatanpassa Sverige då de ansvarar för att genomföra konkreta åtgärder och för att implementera klimatanpassningsarbetet.

För att få en samlad bild över hur långt Sveriges kommuner kommit i sitt arbete med klimatanpassning, har IVL Svenska Miljöinstitutet tillsammans med branschorganisationen Svensk Försäkring genomfört en kartläggning av kommunernas arbete.

Kartläggningen har genomförts genom en enkätundersökning som skickats ut till alla Sveriges kommuner. Totalt svarade 165 kommuner på enkäten.  165 av 290 kommuner. Det hade varit oerhört värdefullt om en högre andel av landets kommuner svarat på undersökningen.

”165 av 290 kommuner. Det hade varit oerhört värdefullt om en högre andel av landets kommuner svarat på undersökningen.”

Frågorna i undersökningen bygger på EU-kommissionens verktyg för klimatanpassning, the Adaptation Support Tool, som bygger på att klimatanpassningsarbetet utförs i sex steg:

1. Etablera anpassningsarbetet

2. Identifiera risker och sårbarheter

3. Identifiera anpassningsåtgärder

4. Välja anpassningsåtgärder

5. Genomföra

6. Följa upp och utvärdera

Sedan jämfördes och rankades kommunernas klimatanpassningsarbete.

Vem blev då bäst på klimatanpassning?  Kristianstad kom på första plats, följt av Botkyrka samt Göteborg och Växjö.

”Vem blev då bäst på klimatanpassning?  Kristianstad kom på första plats, följt av Botkyrka samt Göteborg och Växjö.”

Men förutom att se kommuners individuella placering, kan en i rapporten läsa att var femte kommun inte alls kommit igång med sitt klimatanpassningsarbete, även om det absolut finns många goda exempel att inspireras av.

Kommunerna spelar en oerhört viktig roll för att klimatanpassa Sverige. IVLs rapport visar att även om det finns en medvetenhet om klimatförändringar hos kommunerna så är det alldeles för få kommuner som arbetar systematiskt med klimatanpassning.

Men vad kan det bero på att så många som 96 % svarar att de tror sig komma att påverkas av klimatförändringarna men ändå inte gjort något? Kan det bero på att insikten om klimatpåverkan och besluten om åtgärderna inte finns hos samma personer?

När får vi se en förändring?

 

Sara Haasmark, hållbarhetschef Fastighetsägarna Stockholm


Sociala krav i upphandlingar motverkar barnarbete

Sociala krav ställs allt oftare i upphandlingar, men hur viktiga är de vid bedömningen av bygg- och anläggningsprodukter?   Enligt en nyligen släppt rapport från organisationen Swedwatch, motverkar sociala krav i upphandlingar barnarbete. Rapporten v...

+ Read more

Sociala krav ställs allt oftare i upphandlingar, men hur viktiga är de vid bedömningen av bygg- och anläggningsprodukter?  

Enligt en nyligen släppt rapport från organisationen Swedwatch, motverkar sociala krav i upphandlingar barnarbete.

Rapporten visar på effekten av vad socialt ställda krav fått på arbetsmiljön på ett antal fabriker i Pakistan som tillverkar kirurgiska instrument åt den svenska sjukvården.

2010 inleddes ett nationellt samarbete mellan landstingen i Sverige med krav på schyssta arbetsvillkor i sina upphandlingar. Något som resulterat i positiva förändringar på fabriksgolven i Pakistan. Rapporten visar att även om det fortfarande finns utrymme för förbättring i en del områden så har lönerna höjts och ligger i dag på lagstadgade nivåer, övertiden är reglerad, barnarbete motverkas aktivt och arbetsmiljön har förbättrats.

Men när det gäller bygg- och anläggningsprodukter har det varit svårt att både ställa krav och att följa upp dem.

Tills nu.

Miljöbedömningssystemet Byggvarubedömningen kommer i år att införa en ny parameter: sociala aspekter.

Jag hoppas och tror förstås att Basta och Sunda hus hänger på, men det ska verkligen bli mycket intressant att se hur Byggvarubedömningens nya version kommer att se ut och fungera i praktiken. Sociala krav behöver nämligen även ställas för material.

Det som är bra med att som i detta fall- lägga till nya aspekter i redan befintliga lösningar- är att det går att fortsätta arbeta som man gjort tidigare..

För det ska inte bara vara lätt att göra rätt, det ska vara svårt att göra fel. För jag menar att vi ofta krånglar till det. Att vi glömmer vad vi försöker åstadkomma och att vi inte utgår från det enkla och pedagogiska. Det verkar ofta som det inte går att göra prioriteringen enkelhet när det gäller viktiga ämnen. Men vad man missar då är den stora mängden nytta. När alla eller det stora flertalet använder sig av något det är då, när vi skalat upp det som vi åstadkommer, vi gör verklig nytta.

Det händer mycket inom hållbarhetsområdet. Nya kunskaper tillkommer och nya frågor diskuteras, men ytterst handlar det om att tänka långsiktigt. Hållbarhet handlar om att ta ansvar för den påverkan man har på miljö och samhälle och vill företag fortsätta att vara lönsamma bör de ha koll på både sociala- och miljömässiga frågor förutom de ekonomiska.

För jag är övertygad om att boende och hyresgäster kommer att ställa allt högre krav inom hållbarhet i framtiden. Och det är hur bra som helst!

 

Sara Haasmark,

hållbarhetschef  Fastighetsägarna Stockholm

- Read less


Det går att bygga bättre med beprövade metoder

Det går att sänka energikostnaderna i Sverige med upp till 30 procent och spara miljarder till hushållen, energikunderna och samhället. Ändå sker det inte, trots att kunskaperna finns och trots att det sedan 1970-talets energikris satsats miljarder på att spara energi och sänka kostnader.

Det skriver professor Christer Harrysson, Örebro universitet och Glenn Welander, Karolinska Institutet, i en debattartikel.

Det går att bygga bättre, och billigare hus. I stället byggs det allt dyrare och mer komplicerat. Efter 70-talets energikris satsades det miljarder på att sänka energianvändningen. Men det lyckades inte särskilt bra. I stället blev det mer komplicerade och svårskötta hus. Någon kraftigt sänkt energianvändning blev det inte. Och bättre komfort uteblev i stort sett.

Det går dock att uppnå målen. Genom att använda beprövade material, konstruktioner och installationer som är lättskötta går det att sänka energikostnaderna med 30 procent. Det är vad undersökningar visar. Det är inga hemligheter. Och det skulle löna sig.

Ändå fortsätter det dåliga byggandet. Varför? Jo för att tillverkare av oprövade material, konstruktioner och installationer får fortsätta att marknadsföra sina produkter. Dessutom är snabba och väderberoende byggmetoder som inte resulterar i kvalitet också alltför vanliga.

Ett annat problem är att myndigheter, bygg- och energibranschen samt samhälleligt avlönade experter låter detta ske genom att backa upp användningen av dessa oprövade och komplicerade byggmetoder och energisystem.

Forskning vid svenska universitet visar att resultatet av detta ofta blir dyra energislukande och ogenomtänkta bygglösningar. Enstegstätade fasader, med fukt, mögel och röta som resultat, luftvärme, passivhus och golvvärme och perspektivfönster är bara några exempel. Detta ger bland annat sämre komfort och betydligt högre energianvändning.

Inte oväntat visar både offentlig statistik och forskning att energislukande och ogenomtänkta bygglösningar är dyra. Förlorarna som ytterst får betala denna bygg- och energinota är de boende. Men också samhället som under 40 år satsade miljarder som avkastar så lite nytta.

Lösningen på problemen är enkel, men verkar svår: Nämligen att använda beprövade och fungerande byggmetoder och material. Samt enkla och lättskötta energisystem. Sunt förnuft, kunskap och erfarenhet lönar sig.

Den nu så populära golvvärmen ökar bygg- som energikostnaderna rejält. Dessutom är det ett energitrögt system. Det tar tid innan värmen når ut i rummen. Golvvärmen måste ju först värma golvbjälklaget. Stora perspektivfönster ser trevliga ut men passar inte alls i vårt nordliga klimat. Följden blir för mycket solinstrålning på sommaren samt energislöseri, drag och för kallt på vintern. Ett stort fönster, hur bra det än är kan aldrig ersätta 35 cm isolering. Det ökar bygg- och energikostnaderna och sänker komforten. 

Luftvärmesystem har trots massiv uppbackning av experter som borde veta bättre inte alls den lägre energikostnad man lovat husägarna. Tvärtom är energinotan mycket högre. Men det handlar inte enbart om pengar. Hälsa, komfort och trivsel påverkas också när kunskap och beprövade metoder ersätts m...

+ Read more

Luftvärmesystem har trots massiv uppbackning av experter som borde veta bättre inte alls den lägre energikostnad man lovat husägarna. Tvärtom är energinotan mycket högre. Men det handlar inte enbart om pengar. Hälsa, komfort och trivsel påverkas också när kunskap och beprövade metoder ersätts med slarviga, ogenomtänkta lösningar, byggmaterial och installationer. Hus måste byggas om för stora belopp. Det är oerhört dyrt att rätta till det som är illa byggt, där fukt, mögel och röta samt dålig innemiljö gjort husen obeboeliga.

Ett annat exempel är kallade passivhus, hus utan värmesystem/kroppsvärmehus/självvärmda hus. De är också luftvärmda. Hus som trots fagra löften om nästan noll i energikostnad har hög energianvändning och skrämmande komfortproblem. Den extratjocka isoleringen kostar för mycket, har ökade fuktskaderisker plus att man för att kunna bo där också måste investera i ett uppvärmningssystem som fungerar i nordiskt klimat.

På småhusens "systemnivå” har faktiskt de elvärmda småhusen lägst energianvändning medan de fjärrvärmda har högst. Och det är inte underligt. Elvärmen, är enkel och billig att installera och har i stort sett 100-procentig verkningsgrad. En kilowattimme el blir en kilowattimme värme i husen. Det klarar inte fjärrvärmen alls. Där dyra ledningar i marken från småhus till fjärrvärmeverk faktiskt läcker i genomsnitt 25-40 procent på vägen ut till slutanvändaren. Det läckaget får de boende/husägarna/värmekunderna direkt betala för via avgifter eller indirekt via kommunalskatten.

Det gäller att satsa på kunskap och förnuft. Det vill säga på teknik och material som man vet fungerar.

 

Professor Tekn. Dr. Christer Harrysson, Örebro universitet

Med. Dr. Glenn Welander, Karolinska Institutet

 

*Debattartikeln är baserad på författarnas forskningsrapport: Harrysson, C & Welander, G (2014). Varför svårt att spara energi i småhus trots att det går? Beprövad och lättskött teknik ger lägst energianvändning och bäst innemiljö. Örebro universitet och Karolinska Institutet.

 

Läs hela rapporten här:

 

 

 

- Read less


Har vi råd att välja ålder framför kompetens?

Det finns forskningsstudier som visar att det finns fler individuella skillnader än åldersgemensamma likheter bland oss människor. Vi är alltså inte mer lika varandra om vi tillhör samma generation.

Så varför är vi som hetast bland rekryterarna när vi är mellan 30-35 år?

Vi har i Sverige ett stort behov av bostadsbyggande och ny infrastruktur. Dessutom står bygg- och fastighetsbranschen inför en generationsväxling då 40-talisterna just nu lämnar branschen och tar därmed med sig en stor mängd kunskap och kompetens.

Och då behöver vi fylla på med mer kompetens. Men om vi då tror att den kompetensen endast finns hos 30-35 åringar är vi illa ute.

I USA och Storbritannien får frågan om ålder inte ställas vid anställningsintervjun.

Men skulle ett förbud mot att fråga om den arbetssökandes ålder kunna minska vår åldersfixering i Sverige? Ja kanske. Men troligtvis hjälper det endast kortsiktigt, för ens ålder kommer onekligen fram ganska snart ändå, eftersom vi använder oss av personnummer i Sverige. Och även om en exakt ålder inte avslöjas så kan ju en ungefärlig ålder anas eller gissas fram. Men kanske skulle det innebära att fler utanför det gyllene åldersspannet 30-35 år skulle få komma på en intervju i alla fall.

Men att inte ange ålder vid en jobbansökan gör inte att vi kommer ifrån grundproblemet, att vi generellt anser att vi är på topp när vi är mellan 30-35 år.

Under 2001 genomförde Riksförsäkringsverket en undersökning av arbetsgivares attityder till äldre. Studien visade att drygt sju av tio personalchefer, sällan eller aldrig nyanställer personer över 50 år. Trots detta, ansåg bara var femte personalchef att unga personer är mer produktiva.

Den 1 januari 2009 fick Sverige ett förbud mot åldersdiskriminering som främst skyddar människor oavsett ålder i arbetslivet.

Hur det ser ut specifikt för bygg- och fastighetsbranschen vet jag inte. Jag har inte hittat några branschspecifika rapporter. Men för bygg- och fastighetsbranschen vore det förödande om vi gick mot en sådan snäv kravprofil. Det behövs erfarenhet i branschen och den finns kvar genom att det finns folk av alla åldrar i branschen.

Så var grundar sig då våra felaktiga uppfattningar avseende egenskaper kopplat till en ålder?  Kan det vara den, under senare år, ständigt repeterade beskrivningen av hur olika generationer är X, Y, Z och så vidare? För vi har förutfattade uppfattningar om hur vi är, beroende på ålder.

Men även om vi numer har lagar mot åldersdiskriminering och om vi även skulle förbjuda frågor om ålder vid anställningsintervjuer så är det än viktigare att vi synar våra egna fördomar i sömmarna. Det är viktigt att vi funderar på vad som verkligen krävs för en specifik tjänst.

Vi måste våga synliggöra och ifrågasätta våra fördomar i alla avseenden som är ett hinder både i samhället i stort och i våra arbetsplatser.  

För om vi begränsar rekryteringen till gruppen 30-35 år är konsekvenserna förödande för framtiden, för bygg- och fastighetsbranschen och för Sveriges tillväxt. 

För det är individen med sina kunskaper, erfarenheter och egenskaper som ska vara det viktiga och inte ålder. 

 

Sara Haasmark

Hållbarhetschef Fastighetsägarna


Det är vårt ansvar att säkra kompetensförsörjningen

Mer än hälften av Sveriges studenter arbetar extra vid sidan av sina studier, men deras erfarenheter är sällan relevanta när de slutar skolan och börjar söka sina första riktiga jobb. Samtidigt som fastighetsbranschen skriker efter unga akademiker kräver vi ofta arbetslivserfarenheter ä...

+ Read more

Mer än hälften av Sveriges studenter arbetar extra vid sidan av sina studier, men deras erfarenheter är sällan relevanta när de slutar skolan och börjar söka sina första riktiga jobb. Samtidigt som fastighetsbranschen skriker efter unga akademiker kräver vi ofta arbetslivserfarenheter även av de unga. Något som de omöjligt kunnat skaffa sig. Det här är ett moment 22.

En ny undersökning bland fastighetsbranschens arbetsgivarorganisation Fastigos medlemmar visar att bara var sjätte arbetsgivare tycker att det är lätt att hitta unga sökande med relevant arbetslivserfarenhet. Nästan hälften av de svarande, 47 procent, tycker snarare att det är svårt att finna unga akademiker med relevant arbetslivserfarenhet. Samma förhållanden råder säkert även i många andra branscher.

Många akademiska utbildningar är oftast helt teoretiska ända fram till examen. I utbildningen ingår sällan någon längre praktik. Relevanta arbetslivserfarenheter får studenten skaffa sig genom sommarjobb eller extrajobb under terminerna. Många arbetsgivare förväntar sig att nybakade akademiker har arbetslivserfarenhet när de söker sitt första jobb – och då är det inte mer än rätt att arbetsgivarna försöker skapa kontakt med de potentiella medarbetarna redan som studenter.

För att underlätta för medlemsföretagen att ge unga akademiker erfarenhet av branschen har fastighetsbranschens arbetsgivarorganisation Fastigo tecknat ett kollektivavtal om studentmedarbetare med fackförbunden Unionen, Vision, Sveriges Chefsorganisation Ledarna, Jusek, Sveriges Ingenjörer, Sveriges Arkitekter, Civilekonomerna och Akademikerförbundet SSR. Avtalet innebär att studenten får arbeta med relevanta arbetsuppgifter, som mest 15 timmar per vecka och på villkor som är anpassade till studentens situation.

Fastighetsbranschen sitter nu i förarsätet och det är upp till oss själva att avgöra vilken kompetens de sökande har när de examineras. Genom att öppna upp för studenterna med hjälp av studentmedarbetarjobb kan vi både se till att bygga den arbetslivserfarenhet vi vill att de sökande ska ha, samtidigt som vi får nya lösningar på utmaningar branschen står inför. Det är vårt ansvar att säkra kompetensförsörjningen.

 

Charlotta Stensson, förhandlingschef Fastigo

 Mona Tapper, förhandlingschef Vision

 Hans Sköld, förhandlingschef Jusek

 Mikael Rosengren, förhandlingschef Sveriges Ingenjörer

 Mikael Andersson, förhandlingschef Civilekonomerna

 Ulrik Östling, förhandlingschef Sveriges Arkitekter

 Maria Johansson, biträdande förhandlingschef Akademikerförbundet SSR

 Helena Hedlund, förhandlingschef Ledarna

 Niklas Hjert, förhandlingschef Unionen

- Read less


Bygg städer för framtiden

Städer är den största drivkraften bakom den globala ekonomin. Enligt konsultbolaget McKinsey svarar 600 städer för 60 procent av den globala bruttonationalprodukten, BNP.

 Här i Sverige representerar de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö en stor del av BNP. En högst relevant frågeställning är därför vilka strategier städer kan anta för att planera, bygga och vidmakthålla sig själva som center för innovation och ekonomisk tillväxt.

 Städer har under 5 000 år visat sig vara en oerhört produktiv ekonomisk modell. Skiftet till en urban livsstil möjliggör för miljoner människor runt om i världen att få högre inkomster och större köpkraft.

 Infrastruktur spelar en kritisk roll i en stads framgång, genom att tillgodose energi, vatten, transport, avfallshantering och tillgång till mat och andra varor. Infrastruktur stöttar mer än de grundläggande behoven i en stad; den uppmuntrar kommunikation och interaktion mellan människor – de fundamentala grundbultarna för innovation och framtida ekonomisk tillväxt.

 I dag rör sig människor mot städer av många anledningar, det kan vara jobb, skola, service eller kultur. Men hur kommer framtidens städer se ut? Livskvalitet kommer troligen spela en ännu större roll framöver och faktorer som hållbarhet, energieffektivitet, högkvalitativa bostäder och skolor och hög säkerhet kommer vara krav. Städer kommer vara adaptiva, samarbetsinriktade och alla kommer ha tillgång till service och kollektivtrafik.

 I praktiken kommer framtidens stad bero på vilka beslut vi fattar idag. Hur dagens kronor och ören prioriteras för infrastrukturinvesteringar är en reflektion av samhällets sociala, ekonomiska och miljömässiga värderingar. Frågan för stadsplanerare är hur de ska uppmuntra ekonomisk aktivitet på ett sätt som maximerar samhällsnyttan.

 Ny teknik kan hjälpa städer att utreda hur olika designmöjligheter kan bidra till en mer hållbar stad, som har ett ekonomiskt försprång och högre livskvalitet. För att nå de målen är fyra områden inom infrastruktursatsningarna av stor vikt.

 1. Byggnader som uppfördes för flera decennier sedan kommer fortfarande stå kvar då de är byggda i stål, men med moderna framsteg i uträkningskraft är det nu möjligt att snabbt utvärdera byggnadssystemen och prioritera energieffektiva uppgraderingar. Detta skulle kunna bidra till att rusta upp de nedslitna miljonprogrammen i flera av våra storstäder.

 2. Genom att bygga parker och gröna korridorer i städer kan stormvatten tas om hand och en vackrare och mer hälsosam stadsmiljö skapas. Kuststäder behöver leverera långsiktiga hållbarhetsstrategier som tar hänsyn till den höjda vattennivån och svåra stormar. Simulering genom kraftfull mjukvara hjälper planerare och designers att hitta innovativa och kostnadseffektiva lösningar på problem som dessa.

 3. Transportmyndigheter använder sig också av moderna designverktyg för att snabbt utforska olika trafiklösningar för att kapa restider och minska tätheten i trafiken.

4. Förutom minskade växthusgasutsläpp och mer stabila energikostnader kan energisjälvförsörjning inom städerna från förnybara energislag som sol och vindenergi hjälpa till att minska beroendet av importerad energi.

 Trots de växande teknologiska framstegen är det människor, inte teknik, som skapar en stad. Dagens teknologi stödjer Big Data; städer och företag kan använda data för att skapa och komma med förslag för nya designer som visas i sin nuvarande omgivning eller genomföra analyser för populationstillväxt.

 Med uppkomsten av Big Data och tillgängligheten av avancerad modelleringsteknik är det möjligt att planera och prioritera investeringar i stadsutveckling med ett större mått av förutsägbarhet och uppnå mätbart bättre resultat. Det gör också att alla intressenter, från medborgare till professionella, kan involveras i planeringsprocessen tidigare på ett lättförståeligt sätt.

 

Joachim Dekker, Autodesk Sverige

Bild: Autodesk.Bild: Autodesk.

Har jämställdheten gått för långt?

Har jämställdheten gått för långt? En fråga som dyker upp med jämna mellanrum. När frågan dyker upp blir jag inte provocerad. Men jag blir besviken. Besviken, eftersom vi skulle kunna diskutera om hur vi snabbast når jämställdhet inom olika områden. Men istället blir vi tvungna att diskutera om jämställdheten gått för långt. Fortfarande idag ses inte jämställdhet som något självklart. Utan något som till och med kan gå för långt.

I bygg- och fastighetsbranschen pratar vi inte enbart jämställdhet idag. Utan frågan om behovet av ökad mångfald kommer allt oftare upp som ett prioriterat område i debatten. Det sägs också ofta att vi är bra på jämställdhet. Att vi kommit ganska långt med jämställdhetsfrågor i bygg- och fastighetsbranschen. Att vi nu till och med kan sluta att pratat om kvinnor och män, och istället övergå till att prata om etnicitet och ålder och annan utbildningsbakgrund exempelvis. Jag håller inte med. Eller jag håller med om att vi definitivt ska lyfta in mångfaldsfrågorna i alla områden som rör branschen. Men jag håller definitivt inte med om att vi är klara med jämställdhetsfrågorna. Nej vi har långt kvar.

Men förutom att vi debatterar om jämställdheten gått för långt så tenderar vi att vi argumentera om i vilket skede det är bäst att börja med jämställdhet. För ofta när det dyker upp ett förslag om hur vi ska nå en ökad jämställdhet så möts den av kommentarer om att just där så är det inte rätt att börja med jämställdheten. När jämställda styrelser eller ledningsgrupper eller jämställda löner och rekryteringar debatteras så föreslås istället exempelvis att jämställdhetsarbetet bör påbörjas i förskolorna. Att jämställdheten måste få ta tid och mogna fram.

Jag menar att jämställdhet är en självklarhet i ett modernt samhälle och inte något som ska behöva mogna fram.

För låt mig nu bara förtydliga att jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och rättigheter. Inget annat. Alla undersökningar visar att vi har en hel del att göra både i samhället i stort och i bygg - och fastighetsbranschen. Att säga att vi är klara med frågan i våra branscher för att det ser bättre ut hos oss än i vissa andra branscher är bara tidsslöseri.

Jämställdheten har inte gått för långt för vi har inte ens nått dit. Och det handlar inte om att vänta på rätta tillfället, eller att vänta tillräckligt länge för att vi ska nå jämställdhet.

Det handlar om att agera här och nu. Vid första bästa tillfälle. Gör vad du kan, i din roll och i din vardag för att öka jämställdheten istället för att minska den. Vid nästa rekryteringstillfälle, vid nästa lönesättning, vid nästa befordran, vid nästa möte, vid nästa uppdrag, vid nästa kommentar om en kvinna, vid nästa kommentar om en man. Du kan göra skillnad. Gör det så får vi både en bättre och mer attraktiv bransch och ett bättre samhälle på samma gång.

Sara Haasmark

Hållbarhetschef

Fastighetsägarna


Ännu en dödsolycka på en byggarbetsplats

Idag har vi nåtts av beskedet att två personer har omkommit och en är allvarligt skadad efter en arbetsplatsolycka i Hjorthagen, Stockholm

Det är ett oerhört sorgligt besked att få. Naturligtvis går mina tankar först och främst till de anhöriga som idag får besked om att deras nära och kära har omkommit på jobbet. Det är fullständigt oacceptabelt att man ska behöva riskera livet på sin arbetsplats.

Det är för tidigt att säga vad som är orsaken till olyckan och vi måste låta polisutredningen få ha sin gång. Däremot faller ett stort ansvar på beställaren, som i detta fall är Fortum. Vad vi kan se så saknar huvudentreprenören Andritz kollektivavtal med svenskt fackförbund. I våra kollektivavtal är arbetsmiljöfrågorna reglerade genom en tydlig skyddsorganisation med bl.a. skyddsombud och skyddsronder. Vår erfarenhet är att på arbetsplatser där det saknas kollektivavtal är arbetsmiljön inte prioriterad med fler olyckor som följd.

Nu måste våra ansvariga politiker ta sitt ansvar. Regeringen har sagt att man vill ta fram en ny strategi för arbetsmiljöpolitiken och man har bjudit in parterna till samråd. Detta arbete kan inte vänta. Vi behöver politiska initiativ nu. Jag är beredd att sätta mig ner med arbetsmarknadsministern omedelbart så att vi får en arbetsmiljö där alla kan känna sig säkra. Vi måste gå från ord till handling.

 

Johan Lindholm, Byggnads ordförande. 

Ännu en dödsolycka på en byggarbetsplats

Fryst Förbifart skapar tillväxtfrossa

Stockholmarna har varken tid eller råd att vänta på Förbifarten. Det behövs ny kollektivtrafik och nya vägar. Om Förbifarten inte byggs kommer trafikinfarkten att förvärras och det drabbar stockholmarna. Detta är inte en ansvarsfull politik.

Förbifart Stockholm är en viktig tillväxtfråga för Stockholmsregionen. Vägen behövs för att avlasta Essingeleden och klara kapaciteten i trafiksystemen i en region som växer med två fullsatta bussar varje dag. Om Förbifarten försenas i ett år så blir den samhällsekonomiska förlusten minst två miljarder. Dessutom tillkommer direkta förseningskostnader som drabbar skattebetalarna när påbörjade arbeten avbryts och planer förhalas.

Hela 88 procent av invånarna i Stockholms län har röstat på riksdagspartier som vill bygga Förbifarten. Att blunda för det är mäkligt ur ett demokratiskt perspektiv. En frysning av Förbifarten kommer att kosta skattebetalarna miljardbelopp per år i utebliven samhällsnytta och projekteringspengar.

• Förbifart Stockholm behövs för den ekonomiska tillväxten. Om företagen kan attrahera personal från hela regionen och leverera varor och tjänster utan att fastna i bilköer gynnas ekonomin.

• Förbifart Stockholm behövs för en växande trafik eftersom Stockholms län de senaste 12 åren har växt med 303 796 invånare.

• Förbifart Stockholm ger bättre kollektivtrafik eftersom den skapar goda möjligheter till en bra kollektivtrafik med buss. Stockholmsregionen behöver både Förbifarten och utökad kollektivtrafik.

• Förbifart Stockholm binder samman norra och södra Stockholm, vilket ger de boende bättre möjligheter att bo och arbeta i de olika delregionerna

 

Anna Wersäll

Näringspolitisk expert vid Stockholms Handelskammare.


Fler bostäder - men inte på bekostnad av människors hälsa

Det råder akut bostadsbrist och fler bostäder behöver byggas. Framför allt är det bristen på hyresrätter och flerfamiljshus som behöver åtgärdas. Vi behöver också se över hur våra städer förtätas och hur fler får möjlighet att hitta mer varaktiga hem. Om det är de flesta överens.

Men det är viktigt att det inte sker till priset av människors hälsa.

Den tidigare alliansregeringen skickade nyligen ut ett förslag om förändrade bullerregler vid nybyggnation på remiss. Hyresgästföreningen bedömer att den lagstiftning som föreslås träda i kraft den 2 januari 2015, som ökar samordningen avseende buller mellan plan- och bygglagen och miljöbalken, i stort kommer att underlätta planering och byggande av bostäder.

Däremot kan Hyresgästföreningen inte tillstyrka den del av förslaget som rör höjning av riktvärdena vid trafikbuller.

När forskningen så tydligt visar att trafikbuller får stora konsekvenser för människors hälsa och stör både sömn och avkoppling så är det viktigt att se konsekvenserna av det innan en regelförändring görs.

Alliansregeringens bakgrund till förslaget om ändrade riktvärden för trafikbuller var att de nuvarande riktvärdena ses som ett hinder för byggande av bostäder. Men det finns ingen forskning som visar att det sambandet är klarlagt.

Tvärtom har det på senare tid höjts allt fler varnande röster inom forskningsvärlden om risken med att höja gränsvärdena för trafikbuller. Buller stör och påverkar människors hälsa mer än man tidigare trott. Buller från trafik är dessutom den största källan till störning.

Olika grupper är dessutom olika känsliga för buller. Barn är till exempel extra känsliga. Folkhälsomyndighetens forskningsrapporter visar dessutom att människor som bor i flerbostadshus är mer utsatta för buller än de som bor i småhus.

Det är också uppenbart att om gränsvärdena höjs så försämras människors tillgänglighet till sin utemiljö. Det ger naturligtvis konsekvenser för de boendes möjligheter att vistas på sin uteplats eller balkong.

Förändrade riktvärden är också ett steg tillbaka i den utveckling mot ett mer hållbart samhälle som vi alla behöver sträva mot. I slutet av september skrev till exempel sju forskare inom bland annat miljömedicin och akustik att ”Regeringens förslag av rikt- och gränsvärden för trafikbuller går stick i stäv med målen om ett miljö- och hälsomässigt hållbart samhälle” (Sydsvenska dagbladet 140925).

Det råder alltså alldeles för stor osäkerhet kring de konsekvenser för människors välmående som förändrade gränsvärden av trafikbuller skulle föra med sig. Eftersom den föreslagna förändringen rör frågor som har ett direkt samband med människors hälsa tycker Hyresgästföreningen att en sådan betydande lagändring först måste föregås av en konsekvensutredning.

 

Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningen

Karin Lindeberg, miljöexpert Hyresgästföreningen

 

 


Att förhålla sig till jämställdhet

Det finns olika sätt att förhålla till jämställdhet. Ja eller snarare till avsaknaden av jämställdhet i bygg- och fastighetsbranschen. Under året har jämställdhetsfrågorna fått ett uppsving i debattklimatet vilket gjort att det varit extra tydligt att vi har lite olika sätt att förhålla oss till jämställdhet. Jag har lagt märke till lite olika sätt vi förhåller oss till jämställdhet.

Ett sätt att förhålla sig är ett accepterande: ja jo men visst, vi har det inte jämställt, men kanske får vi acceptera att vi inte kommer längre. Bättre att gilla läget. Att det inte är jämställt. Än att stånga huvet i väggen över något vi ändå inte kommer unna förändra. I samma kategori faller kommentarer om att vi borde nöja oss med den jämställdhet vi åstadkommit och sluta fokusera på kvinnor och män och börjar prata mångfald i branschen istället. Jag har till och med fått kommentaren att vi borde vara stolta över att det ändå finns ganska många kvinnor i vår bransch och att det minsann ser värre ut i andra branscher.

En annan variant jag ibland stöter på och som länge varit det sätt som man ska svara vid exempelvis tidningsintervjuer och liknande är att aldrig ha stött på ojämställdhet. Att ens arbetsplats är jämställd och att alla, både kvinnor och män har samma möjligheter att göra karriär. Och kvinnor blir till och med inbjudna att bada bastu med männen på kontoret. Så möjligheterna saknas inte, utan att anledningen till att det saknas kvinnor på ledande positioner beror på att kvinnorna själva väljer att inte satsa på karriären. Hit hör också kategorin av beskrivningar som att jämställdheten sitter i företagets dna, gener, väggar, tak, golv, ryggmärg, benmärg. Ja ni förstår, det är alltså något som företaget inte behöver koncentrera sig på, utan att det fungerar av sig själv.

Eller så finns det en tredje variant där man helt enkelt går på fakta, och undersöker och kartlägger hur det står till med jämställdheten och tar fram en handlingsplan för att rätta till det som behöver ändras och sätter upp och följer upp mål och aktiviteter. Själv tror jag att det mest framgångsrika är just det tredje alternativet. För det är sällan resultat kommer gratis och av sig själv, hur mycket det än sitter i företags väggar eller dna. Jag vet ingen som skulle säga så kring energieffektiviseringsåtgärder. Jo vi har elbesparingar i blodet, vi har aldrig sett någon som inte skulle ta elbesparingar på allvar.

Nej, är det inte dags att göra som man behöver kring alla andra frågor där man vill se resultat? Mäta, ta fram handlingsplan, sätta mål åtgärda och mäta igen. Varför har vi så svårt att förhålla oss till jämställdhet på ett naturligt sätt? För det är varken svårare eller krångligare än att jämställdhet på våra arbetsplatser är nödvändigt både ur ett medmänskligt perspektiv som det är nödvändigt ur ett konkurrenskraftigt perspektiv. För hur oändligt viktigt än mångfaldsfrågorna än är så verkar ju de helt ouppnåeliga när vi inte ens klarar av ett mångfaldsperspektiv, nämligen jämställdhet.

 

Sara Haasmark
Hållbarhetschef Fastighetsägarna

Att förhålla sig till jämställdhet

BIM för mer arkitektur

Lägre byggkostnader, billigare förvaltning – och bättre arkitektur. BIM borde vara varje byggprojekts dröm. Ändå är intresset från många entreprenörer och byggherrar svalt. Hur kan det vara möjligt i en annars minst sagt kostnadsmedveten byggbransch?

Standardsvaret är okunskap. Men det handlar minst lika mycket om teknikfientlighet och ingrodda föreställningar om hur saker skall göras. Det blir en effektiv rökridå som skymmer den större analysen – och möjligheterna. Vi står vid ett vägskäl. I Sverige är bostadsbristen skriande och det finns en politisk samsyn om att nu måste något hända. I Göteborgs innerstad skall till exempel en yta stor som Halmstad bebyggas. Men med vad och hur?

Vi kan fortsätta att effektivisera byggandet genom totalentreprenader och industriellt tänkande. Visst, det har tillåtit byggbolagen att växa sig stora, och kanske går det att vrida ännu lite mer ur den modellen. Men resultatet riskerar att bli ännu idéfattigare och sämre när vi egentligen behöver fler kreativa lösningar på samhällsutmaningarna.

Byggnader är inga färdiga format – de måste vara under ständig utveckling. Branscher som inte uppmuntrar innovation stagnerar. Detta har delvis redan hänt i Sverige. Internationellt sett är den svenska byggbranschen både konservativ och ineffektiv. Undersökningar talar om uppemot 25 procents svinn. Kostnaderna för bostadsbyggande är bland de högsta i Europa.

BIM erbjuder en väg ut ur både denna kreativa och kvalitetsmässiga återvändsgränd. En studie från Luleå tekniska universitet menar att projekteringsprocessen blir i snitt 20 procent effektivare. Tiden för mängdtagning och kostnadskalkyler minskar med 50 procent. Minst 4 procent av byggkostnaderna kan sparas. Andra bedömare talar om ännu större vinster.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att BIM inte bara handlar om byggande. När effektiviseringar och BIM kommet på tal brukar det hävdas att om den potentiella vinsten för projektören är index 1, så gäller index 10 för entreprenören och 100 för förvaltaren. Oavsett om relationen stämmer exakt för alla projekt ger det en tydlig bild av storheterna.

Men tillbaka till frågan om bättre arkitektur (och här talar vi alltså inte om skönandar som frikopplade från byggbranschens realiteter skall få oändligt med tid att ”känna fram” abstrakta former vid ritbordet). Det kan kanske tyckas märkligt att vi som arkitekter – som alltså inte är bland dem som har mest att tjäna på BIM – driver på utvecklingen. Men vårt perspektiv är enkelt: vi bygger för framtiden, husen skall stå i 100 år, och det finns kvalitetsmässigt betydligt bättre lösningar än dem som det industriella slit och släng-byggandet tvingar fram.

Grundbulten är information – och information är makt. I en tid där kvalitativ arkitektur värderas allt lägre och arkitektens inflytande över projekteringen minskar blir BIM för oss ett konkurrensmedel. Det handlar inte om att bekämpa entreprenörer och byggherrar, snarare om att ett redskap för att inom projektets ramar säkerställa den arkitektoniska kvaliteten – och samtidigt effektivisera byggprocessen.

Vi tar det igen: lägre byggkostnader, billigare förvaltning och bättre arkitektur. Vi ser inte hur någon kan tacka nej till det erbjudandet.

 

Petter Bengtsson

BIM-ansvarig, Okidoki arkitekter

Rickard Stark

Creative Director / partner, Okidoki arkitekter

 


Vikten av att informera besiktningsman

Det yttersta syftet med att genomföra olika besiktningar (för-, slut- garanti-, efterbesiktning eller särskild besiktning) är att fastställa om entreprenaden uppfyller kontraktsenliga fordringar eller med andra ord om fel föreligger. Besiktningsmannens bedömning av om fel föreligger, är inte bindande för parterna men, har en mycket stor betydelse för såväl beställare som entreprenörer.

I entreprenadsammanhang är felbedömningen något annorlunda än vad som gäller vid andra typer av avtal. Vid köp av fastigheter, varor och konsumenttjänster görs bedömningen av om det är fel på det man köpt utifrån både vad som följer av avtalet (konkreta fel) och av vad en köpare typiskt sett haft rätt att förvänta sig av köpet (abstrakta fel). När standardavtalet AB 04 eller ABT 06 har avtalats utgår felbedömningen däremot enbart från vad som avtalats mellan parterna. Den avgörande frågan är här om arbetena utförts på ett kontraktsenligt sätt, d.v.s. om de överenstämmelse med entreprenadhandlingarna och andra överenskommelser som parterna träffat. Gör de inte det finns det ett fel. När AB 04 eller ABT 06 används föreligger således i princip endast så kallade konkreta fel.

Inför en besiktning brukar det hållas ett inledande sammanträde som besiktningsmannen kallar till. Detta inledande sammanträde hålls för att besiktningsmannen ska få information om entreprenaden. För att den kommande besiktningen ska fylla sitt syfte är det av mycket stor vikt att parterna (både beställare och entreprenör) är väl förberedda inför mötet. Besiktningsmannen ska besiktiga utförda arbeten mot både ursprungliga kontraktshandlingar och ”handlingar” som upprättats senare.  Det ligger därför i parternas intresse att se till så att besiktningsmannen, utöver kontraktshandlingarna, får del även av till exempel reviderade ritningar, PM, ÄTA-blanketter och andra direktiv och anvisningar som beställaren lämnat under entreprenadens gång. Vidare måste besiktningsmannen få information om sidoentreprenader så att rätt arbeten besiktigas.

Tyvärr är det inte ovanligt att parterna missar att gå igenom entreprenaden fullt ut med besiktningsmannen.  Efter många års arbete med entreprenadtvister har jag sett baksidan med att man inte utfört denna genomgång tillräckligt noggrant. Det händer inte alltför sällan att besiktningsmän har antecknat fel som rätteligen inte alls utgör fel p.g.a. att besiktningen inte gjorts mot rätt handlingar. Vidare händer det att entreprenadens omfattning inte tydliggjorts för besiktningsmannen och att en viss del därför inte alls blir besiktigad.  Jag vill därför uppmana både beställare och entreprenörer att ta vara på det inledande besiktningssammanträdet.  

Som tillägg till detta kan det nämnas att det inte heller är ovanligt att besiktningsmän antecknar fel som har sin grund i mer allmänna lämplighetsbedömningar och överväganden om hur ett visst arbete ska utföras utifrån olika rekommendationer från branschorganisationer.  En sådan felanmärkning kan vara korrekt om det av kontraktshandlingarna framgår att ett arbete ska utföras på just det sätt som en viss branschorganisation rekommenderar.

Om däremot ritning eller beskrivning anger ett annat utförande, som objektivt sett är olämpligt och kanske till och med i strid med vad vissa branschnormer anger, ska besiktningsmannen inte anteckna utförandet som ett fel. Som tidigare framhållits ska ju besiktningsmannen inte ägna sig åt den här typen av abstrakta felbedömningar när AB 04 eller ABT 06 avtalats.

 

Johan Wingmark

Advokat

Andersson Gustafsson Advokatbyrå  

Vikten av  att  informera besiktningsman

Hållbart byggande i världsklass

En av de viktigaste frågorna för byggbranschen är att utveckla ett mer hållbart samhällsbyggande. Alla måste ta ansvar och göra sitt samtidigt som vi också arbetar tillsammans. Mycket bra har hänt, men samtidigt kan konstateras att det finns mer kvar att göra.

Fokus har varit och är koldioxidutsläppen. Inte minst för oss inom cement- och betongbranschen är detta en prioriterad fråga. Svensk cementindustrin har tills nu reducerat koldioxidutsläppen med upp till 20 procent och arbetet fortsätter med att sänka utsläppen ytterligare genom den nollvision som antagits.

Men samtidigt finns det stora risker med en sådan ensidig fokusering på just enbart en miljöfråga. Det finns flera miljöaspekter och miljömål som måste omfattas i arbetet. En aspekt som många gånger glöms bort eller helt saknas i debatten är kvalitetsfrågan. För oss i betongbranschen är det självklart att det miljö- och hållbarhetsarbetet som vi arbetar med inte på något sätt riskerar kvaliteten i material eller byggnation. Ett mer hållbart byggande handlar förenklat om två saker – göra våra material och processer mer klimatvänliga, men också att se till att vi bygger med material och konstruktioner som klarar klimatet och klimatförändringarna.

Det vi bygger ska stå i många år – i LCA analyser räknas ofta på 50 år – men i realitet så pratar vi om 100 år eller längre. Då räcker det inte att bara ensidigt fokusera på koldioxidutsläppen. Samtidigt som vi minskar utsläppen måste vi också se till att vi inte börjar riskera vårt byggande och bygga in nya miljö- eller klimatproblem som vi inte ser idag, men som istället uppstår längre fram. Vi behöver bygga robust och långsiktigt hållbart. De som ska fatta beslut om byggande måste veta vad det är de får – inte bara ur aspekten koldioxidutsläpp utan också aspekten kvalitet. Vad är det för material och konstruktioner som jämförs? Går det att jämföra en tät betongkonstruktion med andra material som behöver förlita sig på plastfolie och tejp? Vilka livslängder talar vi om?

Vi står inför klimatförändringar som kommer innebära fler och kraftigare väderhändelser och en ökad utomhustemperatur vilket kan förändra de byggnadsfysiska egenskaperna – och beständigheten hos klimatskalen. Det är därmed extra viktigt att använda robusta material och byggmetoder som ger täta och fukttåliga hus som behåller den egenskapen över lång tid. Ska vi uppnå ett hållbart byggande i världsklass behövs ett helhetsgrepp – allt från minskade utsläpp till kvalitet och långsiktigt robust och hållbart.

För oss i svensk cement- och betongindustri är hållbarhetsfrågorna otroligt viktiga och prioriterade. Vi arbetar aktivt på olika fronter för att minska utsläpp, utveckla betongen som material samt produktions- och byggmetoder för att möjligöra ett mer hållbart byggande. I vårt arbete är också kvalitetsfrågan viktig och något som vi inte tummar på. Man ska kunna bygga mer hållbart med hög kvalitet och veta att kvaliteten håller över tid. Det är då vi kan skapa ett hållbart byggande i världsklass!

 

Malin Löfsjögård

VD Svensk Betong

 


Vi behöver vidga synen på vem som är bärare av kompetens

Både bygg- och fastighetsbranschen går mot en framtid där det finns en uppenbar risk för att det kommer att saknas personal att anställa.

Vi har både stora pensionsavgångar och behov av fler personer till branschen då den växer oavsett av att folk går i pension. Det vill säga det finns behov av personer med rätt utbildning. Personer med rätt bakgrund. Personer med rätt kompetens. Både bygg- och fastighetsbranschen vet ungefär hur många som behöver anställas och av vilka yrkeskategorier under de närmsta åren. Nu är det dock då sällan som vi kan få det vi vill ha endast genom att veta vad vi vill ha. Även om det självklart är en bra start. Vi behöver dock även veta hur vi ska få det vi vill ha.

Men tvärtemot vad man skulle kunna tro så utbildas idag varken inom bygg - eller fastighetsbranschen tillräckligt många av de yrkeskategorier som det kommer att finnas ett stort behov av inom en snar framtid. Saknas intresse för utbildningarna? Ja säkerligen. Är de utformade utifrån hur efterfrågan ser ut? Tilltalar de fler än de som vanligtvis söker utbildningen? Är kraven rätt ställda? Är utbildningen lättillgänglig? Jag vet inte. Men jag tror att vi behöver vidga vår syn på vem som är bärare av kompetens. Både när vi befinner oss vid anställningstillfället, men även när vi befinner oss vid utbildningstillfället. Vi behöver se över var i samhället vi har grupper av personer som vill vidareutbilda sig och grupper som vill byta bransch. Utbildningarna måste ses som möjliga även för den som har en helt annan bakgrund än den gängse. Vi behöver ständigt se över, behov och efterfrågan och anpassa oss efter den. Kanske behöver utbilningarna inte vara så långa om det redan finns en utbildning och en yrkeserfarenhet i grunden. Kanske kan intagningsreglerna anpassas något för att fler ska ha möjlighet att söka?

För det är inte långsiktigt hållbart att en bransch till så stor del internrekryterar så som både bygg- och fastighetsbranschen gör. Eller att vissa av branschens yrkeskategorier nästan saknar kvinnor respektive män. Vi behöver få in nytt folk. Vi har här en otrolig möjlighet att locka både kvinnor och män och personer med annan bransch- och erfarenhetsbakgrund än den rådande till bygg- och fastighetsbranschen. Det kan bli ett lyft inte bara för jämställdheten utan även för mångfalden.

Jag efterlyser ett nytänk kring utbildningarna som riktar sig mot ett arbete i bygg- och fastighetsbranschen. Både utbildningarna och branschen i sig måste se över hur exempelvis kvinnor och män kan lockas till de yrkeskategorier i branschen där de knappt finns representerade. Och med en mer jämn fördelning av kvinnor och män i branschen ökar möjligheten till en ökad jämställdhet. För får vi till en ökad jämställdhet och mångfald i bygg- och fastighetsbranschen kommer branschen per automatik ses som mer attraktiv.

 

Sara Haasmark

Hållbarhetschef Fastighetsägarna

Vi behöver vidga synen på vem som är bärare av kompetens

Presentation

Här publiceras inlägg från gästskribenter som ger sin syn på branschen.

Taggar