Är du en dålig chef?

Att leda en grupp är ingen barnlek. Den slutsatsen är lätt att dra bara genom att fråga några människor runt omkring en vad de tycker om sina chefer. Någon tycker att ledaren är otrevlig, en annan tycker att den är för mycket som en kompis, någon tycker att personen lägger sig i för mycket och en annan vill ha mer stöd.

Själv tyckte jag att det var jobbigt när jag hade en chef med förkärlek för ordvitsar (som han ville delge omvärlden dag efter dag…), jag var inte så förtjust i ledaren som fick omotiverade vredesutbrott och det kändes väl inte heller helt normalt med chefen som bara kunde prata på företagsfesterna.

Men, det kan vara jag som är kräsen.

Nu kanske ni drar en suck av lättnad för att ni inte är så. Men en färsk studie visar dessvärre att det inte spelar så stor roll vad en chef gör. Populariteten påverkas mer av vad personen inte gör.

Efter att bland annat ha låtit 300 000 personer utvärdera sina arbetsledare har forskarna Jack Zenger och Joseph Folkman, i sin blogg på Harward Business Review, listat följande tio dödssynder för en chef:

1.       Oförmåga att inspirera - som ett resultat av brist på energi och entusiasm.

2.       Acceptans för ett mediokert resultat - de sämsta ledarna sätter inte upp några mål.

3.       Otydligt ledarskap. Personen vet inte vart gruppen är på väg och vill inte prata om framtiden.

4.       Samarbetsproblem. Den värsta sorten tävlar med sina kollegor.

5.       Säga en sak och göra en annan. Förutom ett förlorat förtroende riskerar det att smitta av sig på andra i organisationen.

6.       Inte lära av sina misstag. Tro att man själv inte längre behöver utvecklas och därför upprepa sina misstag gång på gång.

7.       Motstånd mot nya idéer. Inte klara av att genomgöra en förändring.

8.       Fokus på sig själv i stället för att hjälpa sina medarbetare att utvecklas.

9.       Brist på social kompetens. Lyssnar inte, berömmer inte och tar inte kontakt med andra.

10.   Dåligt omdöme, vilket leder till dåliga beslut.

Forskarna skriver att det kluriga med den här sortens brister är att de är svåra att upptäcka, både hos sig själv och hos andra. Och det är klart, det är lättare att sätta fingret på vad någon gör - som exempelvis en omotiverad utskällning - än vad personen inte gör.

Här kan du läsa mer om studien