Svensk design under ryska regler

 
  • Maria Broman jobbar som country manager i Ryssland. Hon berättar att hennes mormor var från Ryssland och att hon själv alltid varit fascinerad av landet. Foto: Anna Sjöström

    Maria Broman jobbar som country manager i Ryssland. Hon berättar att hennes mormor var från Ryssland och att hon själv alltid varit fascinerad av landet. Foto: Anna Sjöström

  • I dag jobbar 18 personer på kontoret i Sankt Petersburg, och fler ska anställas och därför behöver de ett större kontor snart.

    I dag jobbar 18 personer på kontoret i Sankt Petersburg, och fler ska anställas och därför behöver de ett större kontor snart.

  • Från kontoret är det nära till den stora gatan Nevski Prospekt.

    Från kontoret är det nära till den stora gatan Nevski Prospekt.

  • Maria Broman.

    Maria Broman.

  • Sankt Petersburg.

    Sankt Petersburg.

  • Sweden house.

    Sweden house.

Föregående
Nästa
 

Arkitekten Maria Broman, arkitektbyrån Semrén och Månsson, delar sin tid mellan kontoret i Göteborg och det i Sankt Petersburg.
Det betyder att varannan vecka har hon att göra med detaljstyrande bygglagar, stora projekt, en riskfylld marknad och en bransch som inte uppmuntrat till tänkande utanför boxen. 
– Det är en utmaning att skapa svensk design under ryska regler, men det är också fantastiskt givande att få bo i Sankt Petersburg varannan vecka, en dynamisk stad, både så vacker och så besvärlig, man har inte långtråkigt en sekund, säger hon. 


Ett stenkast från Sankt Petersburgs livliga huvudgata, Nevskij prospekt, har arkitektbyrån Semrén och Månsson sitt kontor i fastigheten som kallas Sweden House.  I byggnaden finns andra svenska företag och svenska konsulatet.Här jobbar Maria Broman som country manager sedan 2012 när kontoret öppnade, och hon finns på plats i Sankt Petersburg varannan vecka. 

 
Situationen i Ryssland just nu har gjort att aktiviteten på marknaden har gått ner och att byråns uppdrag har gått från främst bostäder till sjukhus och stadsplanering. Men det var aldrig tal om att lägga ner kontoret när krisen bröt ut. 

– Om man är känslig för oroligheter, är Ryssland inte rätt ställe att vara på. Marknaden här är riskfylld och det är en del av utmaningen. Självklart är vi redo att backa om det skulle bli väldigt oroligt, men nu känns det helt rätt att vara här. Vi vill vara på plats och genomföra projekt som påverkar människorna här, även om det politiska klimatet hårdnar. Folket får alltid lida för det som makten hittar på och jag känner att vi gör något bra när vi är här, säger hon. 
 
Just nu jobbar kontoret med ett stort sjukhusprojekt i Sibirien. Bygglovet har lämnats in för första etappen i den stora om- och tillbyggnaden av regionsjukhuset. Totalt handlar det om 180 000 kvadratmeter. 
– Det är vårt största projekt här. Allt är stort i Ryssland och jag gillar variationen jämfört med Sverige. 
 
Hon tillägger skämtsamt:
– Där skålar man i champagne om man får ett jobb med 10 lägenheter, här är allt betydligt större.

Sjukhuset, som ligger i Krasnojarsk, ska delvis rivas och få nya, mera sammanhängande tillbyggnader och även få en ny entré.Här möts ryskt och svenskt tänk. Eller krockar. 
– Mycket som vi tar för självklart i Sverige är inte självklart här. Som till exempel att den nuvarande sjukhusentrén ligger i källaren. Där tyckte man att det var praktiskt, med tanke på alla transporter, men vi tycker inte att det är fint. Vi vill hellre ha en tydligare och mera välkomnande entré. Svenskar är i allmänhet mera kreativa i sitt tänkande, och här är man mera styrd.

Bestämmelser som gör att svenska arkitekter måste tänka ett varv extra är exempelvis att avloppsrören inte får vara krökta och att man inte får ha parkeringsgarage under bostadsplan.
–Den stora skillnaden är att i Ryssland har man detaljerade regler för hur allt skall lösas medan man ju i Sverige också har tuffa krav, men det är funktionsbaserat; man skall kunna visa att ens lösning fungerar. Men man får se det som något charmigt, det går inte att jobba här om man störs av det.
 
I Sverige jobbar hon som studiochef på kontoret i Göteborg, där hon också bor.
Hon säger att i Ryssland framstår hon som den som vill tänja på gränserna, men i Sverige är hon den ryska som säger ”det går inte”.

Hur funkar ”varannan-veckas-livet”?
– Det funkar bra! Jag är förstås lite trött på att flyga men annars tror jag det är bra att fortsatt ha ett ben i varje land. Risken om man bara hade varit i Ryssland är att man blir för ”rysk” och börjar tycka att vissa galenskaper är helt normala. Nu behåller jag perspektiven, åt bägge håll. Jag känner mig också privilegierad som kan leva så här; både när jag kommer hem till Mölndal eller till min lägenhet i Sankt Petersburg känner jag en tacksamhet, ”åh så mysigt att komma hem”. Sedan frestar det ju på också förstås och det blir ju lite annorlunda, det vill säga mindre, umgänge med alla därhemma, men jag försöker att ta vara på tiden när jag kan.
 

Under arbetsveckorna i Sankt Petersburg bor hon i en lägenhet, som ligger vid Moykakanalen, cirka 15 minuter från kontoret.– Det är mest jobb när jag är här, med resor till Sibirien, beställarevents och medarbetarsamtal, men visst finns det en vardag också. På den lilla fritid hon har går hon och tränar på gym, springer en morgonrunda längs de vackra kanalerna och umgås med vänner.
– Jag har också en släkting här som jag brukar hälsa på regelbundet. 

Hon sticker ut genom att hon har skaffat sig en cykel och brukar använda den för att ta sig runt i staden.
– Väldigt smidigt. Mitt liv har blivit betydligt enklare sen jag skaffade den. Det är ganska ovanligt att folk cyklar här, särskilt i kjol och klackar. Men det har blivit lite min grej och mina kollegor skämtar om det. 

Marias mormor kom från Ryssland, och kanske var det därför hon själv valde att studera ryska på gymnasiet, på Hvitfeldska i Göteborg. Senare studerade hon språket på komvux, universitetet och även två perioder i Sankt Petersburg på 1990-talet.

– Det är ju säkert mormor och arvet som påverkat mig,  även om jag aldrig hann träffa henne eftersom hon dog innan jag föddes. Jag har alltid tyckt att det varit fascinerande med Ryssland ända sedan jag var riktigt liten. Maria pratar ryska i stort sett flytande och brukar hålla jobbmöten på språket.

Arkitektbyrån öppnade kontoret här i juni 2012 och var då det första svenska arkitektkontoret i Ryssland på 100 år. Då var det byggboom i landet och det var bygget av bostadsområdet Kolpino, med 600 lägenheter, i Sankt Petersburg som var startskottet för etableringen.
 
Maria fanns på plats från början. 
– Det blev en läxa. Det var ett stort projekt, 600 lägenheter, och vi behövde anställa personal och lära oss hur det fungerar här. Det är en utmaning att skapa svensk design under ryska regler. Man får ta allt en extra gång och vara beredd på att kompromissa. 
 
Det låter som om det kräver tålamod?
– Ja, men det är därför vi är här. Vi vill ta hand om det mänskliga perspektivet och jobba mera med miljöfrågorna. De efterfrågas sällan här, men vi kan föra in det och det uppskattas mycket. 
 
Vad mer kan ni som svenskt företag bidra med?
– Vi hämmas inte i kreativiteten av alla regler, eftersom vi kommer från en annan kultur, vi har en annan utgångspunkt och beställarna vet det. Jag hoppas att beställarna känner att vi möter dem på en annan nivå och bidrar med nytänkande. 
Semrén och Månsson har också jobbat med Skandi Klubb, ett stort bostadsområde som byggs av NCC.
 
Har du upplevt några kulturkrockar?
– Ja, den stora skillnaden är att vi svenskar är vana att tänka fritt och hitta lösningar. Här uppmuntras man inte att tänka fritt. Här tar man ett ja eller ett nej, och rättar sig efter det. 
 
Kan svenskar lära sig något av marknaden här?
– I jobbet är det en skala som inte finns i Sverige – allt är större här! Här får man också lära sig att tänka utanför boxen och hitta nya lösningar. 
 
Och tvärtom?
– Att sätta människan i centrum. Vi fokuserar kring människan och hur det blir en helt annan design om man utgår ifrån människan i sin situation och sitt sammanhang än om man utgår ifrån grandiosa offentliga platser eller bara tänker på högsta möjliga exploateringstal och så vidare. Ryssar kan också lära sig att se hela affären, att ha ett helhetstänk. Inte bara tänka ”vad är möjligt enligt reglerna”? utan ”vad är det bästa vi kan göra här?”.

Lediga jobb

Visa alla lediga jobb