Tjernobyl – extremt bygge i dödlig miljö

 
  • Här syns Tjernobyls nya överbyggnad.  Foto: Joakim Rådström

    Här syns Tjernobyls nya överbyggnad. Foto: Joakim Rådström

  • En annan av reaktorerna i Tjernobyl.

    En annan av reaktorerna i Tjernobyl.

  • Hela byar är övergivna, människorna är evakuerade sedan årtionden.

    Hela byar är övergivna, människorna är evakuerade sedan årtionden.

  • Nicolas Caille.

    Nicolas Caille.

Föregående
Nästa
 
Tjernobyls gamla havererade reaktor spyr fortfarande ut livsfarlig radioaktivitet 31 år efter härdsmältan där.
Ett konsortium har byggt upp en världsunik lösning för att skärma av katastrofplatsen från omgivningen.
Säkerhet för byggarbetarna och extremt lång livstid för själva konstruktionen har varit främsta ledord.
Till hösten ska bygget vara klart.

Klockan 01.23 ukrainsk tid, lördagen den 26 april 1986, är för alltid fastetsat i världens medvetande. Ett team med kärnkraftsforskare hade startat några experiment vid reaktor nummer fyra i Tjernobyls kärnkraftverk i Ukraina. Avstängda säkerhetssystem, brist på senior forskarpersonal och otillräcklig kontroll ledde till ödesdigra konsekvenser. Energialstringen accelererade lavinartat genom försöken, flera explosioner ägde rum och en brand inne i själva reaktorn rasade sedan i flera dagar efter olyckan.

Direkt efteråt byggdes en enklare överbyggnad, en sorts sarkofag, för att förhindra att radioaktivitet spred sig i området. Denna bedömdes dock av en grupp forskare år 1988 endast ha en hållbarhet på 20-30 år. Det blev därför akut nödvändigt att bygga en ny inkapsling. 1992 utlyste så Ukrainas regering en internationell tävling för att få in förslag.

– De ställde bara den enkla frågan ”har du en idé om vad som kan göras i Tjernobyl?”. Alla kunde komma med svar. 394 olika idéer kom in, och de valde ut fyra eller fem av dem, säger Nicolas Caille, projektdirektör för den nya överbyggnaden, Chernobyl New Safe Confinement.

En fransk lösning vann i slutänden, med en hållbarhet på 100 år och mycket säkrare skyddslösningar mot strålning än det föregående bygget. Det skulle dock dröja ända till 2006 innan bygget påbörjades, på grund av att planeringen var så extremt viktig och för att man behövde uppnå full finansiering av hela projektet.

Kapseln byggdes under Nicolas Cailles ledning genom det för syftet uppsatta projektkonsortiet Novarka, ett joint venture mellan de franska byggjättarna Vinci Construction och Bouygues Construction. Och projektet är på alla sätt ett jättearrangemang.

– Som mest var vi 200 utländska arbetare av 22 eller 23 nationaliteter och en total arbetsstyrka om 7 500 personer, säger Nicolas Caille.

Säkerheten för arbetarna var en av de viktigaste och svåraste utmaningarna i projektet. På vissa platser under reaktorn är strålningen så hög att en människa som vistas där i tio minuter skulle dö en säker död inom endast några dagar.

För att lösa problemet blev det vinnande bidraget i den ukrainska tävlingen därför en enorm metallbåge som kunde monteras stående på två betongbjälkar strax väster om den skadade reaktorn – och sedan skjutas på räls i position över den tidigare sarkofagen och det farliga kraftverket därunder.

Den 108 meter höga Chernobyl New Safe Confinement är idag världens största flyttbara byggnad i metall, och skulle kunna rymma såväl Frihetsgudinnan som Globen.

– Ingen har gjort något liknande – och jag hoppas att ingen kommer att göra något liknande i framtiden! säger Nicolas Caille med hänvisning till projektets tragiska bakgrund i kärnkraftsolyckan.

En annan anledning till att göra den nya överbyggnaden flyttbar var reaktorns och den tidigare inkapslingens instabila karaktär. Den tidigare kapseln förstärktes därför något och olika ankare sattes in som den nya sarkofagen skulle kunna fästas mot.

– Det var klart mer utmanande, säger Simon Evans, chef för finansierande Chernobyl Shelter Fund. I det gamla bygget fann vi otäcka, okända och oväntade saker och avstängda rum som inte vidrörts på 30 år, med höga stråldoser som vi måste arbeta mycket försiktigt omkring.

Även ur ventilationssynpunkt är New Safe Confinement väl genomtänkt. Den nya sarkofagen har ett yttre och ett inre stållager, med ett ringformigt utrymme däremellan på tolv meter tvärsöver (total yta en miljon m3), som kommer att hålla övertryck. Ytan under lagren, som innehåller den gamla sarkofagen samt reaktorn, håller däremot ett visst undertryck.

– Idén är att man inte ska få någon luft från utrymmet med lågt lufttryck till det med övertryck, berättar Simon Evans.

Luften passerar sedan HEPA-filter som tar bort i princip alla radioaktiva partiklar innan den släpps ut genom skorstenar i rostfritt stål. Ventilationssystemet minimerar risken för rost, med avfuktande hjul med torkmedel, så att inte ytskiktet på sarkofagen ska behöva bytas ut. Ytskiktet å sin sida är specialframtaget genom laboratorietester för att klara vindstyrkor på upp till 13 kN/m² negativt tryck, liksom statisk och dynamisk belastning av stora snömängder.

31 år efter reaktorhaveriet, och 25 år efter att tävlingen om en mera långsiktigt hållbar inkapslingslösning utlystes, håller nu aktörerna bakom New Safe Confinement på att gå i mål med en reaktorsköld som ska klara sig fyra gånger så lång tid som sin föregångare.

– Vi befinner oss nu i de sista testfaserna. Till exempel håller vi på att sätta upp ett flexibelt polymermembran som ska fästa den gamla och den nya överbyggnaden mot varandra, säger Simon Evans.

Vad som händer efter år 2117 ifråga om nästa långsiktiga skyddslösning i Tjernobyl – det får kommande generationer lösa. Området beräknas i vart fall inte vara beboeligt förrän tidigast om 20 000 år.

 

Lediga jobb

Visa alla lediga jobb
 
 

 

Relaterade artiklar

Prenumerera

Prenumerera och ta del av branschnyheter, analyser, nya projekt, affärer och människorna bakom.
Anmäl dig här!