Vi gör en djupdykning i regeringens förslag till ny nationell plan för infrastruktur. Hur mycket får man för 1 171 miljarder kronor egentligen?
Regeringen, med infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson, i spetsen har lanserat en ny nationell plan för infrastruktur. Presskonferenserna har duggat tätt och den ena satsningen efter den andra har presenterats. Det är 7 miljarder till Västlänken i Göteborg, 20 miljard till Tvärförbindelse Södertörn och 2,3 miljarder till Inlandsbanan bara för att dra några exempel på alla satsningar ur högen.
Totalt kommer den ekonomiska ramen för planperioden 2026–2037 ligga på 1 171 miljarder kronor. Det innebär en ökning med 203 miljarder kronor jämfört med föregående plan. I stora drag kommer 210 miljarder kronor gå till statliga järnvägar, 354 miljarder kronor till statliga vägar samt 607 miljarder kronor till utveckling av transportsystemet.
Men läser man i förslaget till nationell plan så ser man att pengarullningen inte stannar där.
Ytterligare cirka 91 miljarder kronor beräknas tillföras genom banavgifter, trängselskatt, infrastrukturavgifter och medfinansiering från olika kommuner. Vi är nu uppe i 1 262 miljarder kronor. Nu börjar det bli svettigt
Men det är faktiskt inte slut där. Om man räknar in förvaltningskostnader som nu har flyttats över till Trafikverket uppgår det totala beloppet till cirka 1 321 miljarder kronor. Här avser regeringen återkomma med förslag på alternativa finansieringar.
Men hur ska kalaset betalas?
I huvudsak ska satsningarna finansieras med statliga medel. Det vill säga dina och mina skattepengar. Men regeringen vill även pröva att genomföra vissa utvalda objekt med någon annan aktör än Trafikverket. Exempelvis genom offentlig privat samverkan (OPS) eller genomförande i bolagsform. Här har man inspirerats av modellen som man har i Norge med Statens vegvesen och bolaget Nye Veier.
Förslag på projekt som kan genomföras med OPS är exempelvis E4 Kongberget–Gnarp och E4 Förbifart Skellefteå.
Hänger ni med?
Hela faderullan motiveras i korta drag med att underhållet på vägar och järnvägar varit eftersatt under decennier, medlemskapet i Nato som kräver nya transportvägar för truppförflyttning samt att man vill stärka Sveriges konkurrenskraft. Det är nog ingen som har något att invända mot det.
Men hur mycket är 1 171 miljarder kronor egentligen?
Om vi börjar med att skriva ut det som 1 171 000 000 000 kronor kanske det blir lättare att greppa. Det kan också skrivas som 26 miljoner sjuksköterskelöner, 117 100 villor i Nacka, eller 937 miljoner barnbidrag som betalas ut månadsvis.
Om man skulle omvandla 1 171 miljarder till hundralappar skulle det bli en stapel som är 146 375 kilometer hög. Det motsvarar mer än 3,5 varv runt jorden vid ekvatorn. Det är väldigt många hundralappar. Det är så många att man undrar om någon överhuvudtaget kan greppa hur mycket det är.
Och är det något som ofta drabbar stora, dyra projekt så är det ökade kostnader. Med bussgaraget vid Slussen i Stockholm eller Korsvägen i Göteborg som några aktuella exempel. Det är väl ingen högoddsare att stapeln med hundralappar kommer växa.
Frågan är om det är vi eller våra barn som kommer få dras med notan.
