Nyheter

”Alla hus kan inte skrika”

Att sticka ut eller passa in, det är frågan. Byggvärlden funderar på varför hus ska anpassa sig, och vad odramatisk arkitektur är.

I centrala Malmö råder febril byggaktivitet. NCC uppför ett helt stadskvarter med bostäder, en galleria och kontor. Triangeln heter kvarteret som, enligt ett pressmeddelande från arkitekterna Fojab, kommer att bli ”Malmös hjärta”.

— Här byggs det också ett höghus på 18 våningar. Vi bygger på en plats som betraktats som en baksida, men nu har Citytunneln har fått en station här och därför kommer platsen att förvandlas till en framsida, säger Pontus Tebäck, arkitekt på Fojab.

Ett stenkast från Triangeln ligger S:t Johanneskyrkan. Just kyrkan och platsen runt denna har spelat en stor roll i planeringen av det nya kvarteret.

I media har ni sagt att det höghus som ingår i projektet ska få en odramatisk gestaltning, av respekt för kyrkan. Hur är en odramatisk byggnad?

— Det citatet som du refererar till är lösryckt ur sitt sammanhang. Vad det handlar om är att det redan i dag finns byggnader här som passar ihop och tillsammans skapar en stark enhet. Kyrkan är pärlan på platsen, det är en av Sveriges finaste kyrkor i sin stil. Om alla byggnader skulle tävla med den skulle det antagligen inte bli så bra.

Varför det?

— Om alla hus ska skrika högst är det kanske inte så bra. Titta på Stockholm. Där har Stadshuset i alla år ensamt fått råda över sin del av staden mot en fond av vackra hus, men hus som har inordnat sig för helhetens bästa.

— I dag är det ofta en bild- och objektfixerad arkitektur. Tidsskriftsarkitektur. Guggenheimmuseet är ett exempel på detta. Att bygga en hel stad med Guggenheimmuseer blir inte bra.

Så du anser att det inte får finnas flera dramatiska byggnader inom ett område?

— Det är klart att det får det. Det är ju en smaksak. Här i området finns redan en rad märkesbyggnader, förutom kyrkan, till exempel Stadsteatern.

Så ni menar inte att kyrkans arkitektur inte håller någon högre klass och därför lätt kan utkonkurreras?

— Nej. Den skulle tåla nästan vad som helst men vi tänker på helheten. Vi vill, på vårt sätt, ansluta oss till den befintliga arkitekturen och skapa en tidlös arkitektur.

Samtidigt anser andra experter, till exempel samhällsbyggnadsforskaren Jerker Söderlind, att det är variationen av olika stilar och hus som skapar en levande stad.

— Det är medvetna val man gör i planeringen. Ta ett område som Bo01 här i Malmö. Där varierar uttrycken enormt, och det fungerar bra. Sedan, när det gäller höghuset i Triangeln, som är ett bostadshus omgivet av ett annat höghus och ett kyrktorn, så kan man fråga sig hur mycket det ska annonseras?

Pontus Tebäck tillägger att det är skillnad mellan det kommande bostadshuset i Triangeln och landmärket Turning Torso.

— Turning Torso står helt ensam, omgiven av låga hus. Det är mer som en skulptur som syns på mils avstånd. Så kan inte alla byggnader vara, säger han.

Annars pratas det ofta i Sverige om att man inte ska förstöra städers skyline med kyrktorn som sticker upp. Vad är det som är så speciellt med kyrktorn?

— Det där är nog mer en Stockholmsdiskussion. Stockholm har en sammanhållen stadskärna som man värnar om — ibland kanske för mycket. Malmö har inte riktigt samma unika värden, och inte samma självbild. Det är en stad där man i högre grad vågar bygga, med varierande resultat – ibland bra, ibland mindre bra — men man gör det.

Frasen att man ska bygga med respekt för redan existerande byggnader hörs dock ofta, även utanför Stockholmsområdet. I Fojabs pressmeddelande om Triangeln står det att ”Byggnaden ska smälta in i de omgivande kvarterens bebyggelsemönster “

Kan det finnas nackdelar med att man går för långt i denna argumentation?

— Oh ja. Det kan leda till historiserande pastischer där det egna uttrycket går förlorat. Det har gjorts i alla städer. Men när det gäller Triangeln så gör vi det inte.