Juristkrönikan
 

Är byggbranschen grälsjuk?

”Vad jobbar du med” en vanlig inledande fråga på ett mingel till någon man inte känner så väl.

När jag får den frågan blir mitt inledande svar att jag är advokat och efter några följdfrågor har frågeställaren fått veta att jag mer specifikt arbetar mot byggbranschen och ofta företräder entreprenörer som inte får betalt av sin beställare, påstås ha byggt fel, påförts förseningsviten o.s.v. Vederbörande brukar då med en något bekymrad min tänka på sin egen senaste badrumsrenovering och påpeka att det verkar vara en väldigt bra affärsidé för en advokat att inrikta sig mot just byggbranschen, eftersom behovet av juristbiträde säkert är stort i en bransch där ett fast pris är allt annat än just fast och där inga utlovade tidplaner hålls, för att bara nämna några av de trätoämnen som badrumsrenoveringen förde med sig.

Jag brukar till mingelkompisen bekräfta att stora byggprojekt ofta föranleder samma typ av trätoämnen som i badrumsrenoveringen, men lägga till något i stil med att det aldrig är ens fel att två träter och att det nog ändå är så att den entreprenad som verkligen kommer till utförande i princip aldrig är densamma som presenterades i det förfrågningsunderlag som entreprenören hade som underlag för det offererade fasta priset. Frågan är dock om detta är en tillräcklig förklaring, eller är det kanske är så som den där mingelkompisen insinuerar, nämligen att alla entreprenörer är om inte oseriösa så i vart fall har minst 10 rävar bakom varje öra och redan från början har lagt upp en avancerad plan för hur det fasta priset snarare ska bli ett litet förskott av det totala pris beställaren får betala i slutändan.

Jag skulle absolut svara nej på den ovan ställda frågan. De entreprenörer jag möter är genomgående ärliga och konstruktiva personer med ett starkt fokus på att få bygget klart och det är faktiskt snarare så att man ofta av misstag missat eller medvetet avstått att hävda sina rättigheter enligt avtalet, just för att inte i onödan stöta sig med beställaren. Anledningen till att byggbranschen är så tyngd av ansvars- och prisdiskussioner är istället enligt min uppfattning att byggentreprenader är en väldigt komplex produkt för beställaren att beskriva och därmed för entreprenören att prissätta. Därtill kan läggas att branschens standardavtal AB och ABT för mig framstår som onödigt komplexa och detaljrika samtidigt som de i vissa delar är ofullständiga och oklara.

Beträffande förfrågnings­underlagets betydelse för en korrekt och säker prissättning av byggentreprenader har jag dessutom stöd från Högsta domstolen, som i en färsk dom uttalar följande kloka ord

”Ett fylligt förfrågningsunderlag ger en god grund för anbudsgivarens bedömningar av förhållandena på platsen…Höga anbud som kan vara prisdrivande motverkas av att entreprenören inte ska beakta sådant som inte redovisas i handlingarna. Vid anbudsgivning bör alltså inte osäkra förhållanden prissättas till nackdel för bägge parter”.

Jag kan sammanfattningsvis konstatera att mer genomarbetade och fullständiga förfrågnings­underlag som tagits fram under inte allt för stor tidspress samt tydligare och enklare standardavtal nog skulle göra entreprenadjuridiken till en något sämre affärsidé, men däremot gynna byggbranschen i stort och på sikt förbättra mina mingelkompisars bild av hur det går till i densamma. Som ni säkert förstår är jag affärsmässigt kluven till en sådan utveckling, men frågan är om jag behöver oroa mig innan det ändå är dags för pensionering om 15-20 år? 

 

Johan Rosén

Advokat

Andersson Gustafsson Advokatbyrå 

Presentation

Här publiceras inlägg från jurister som ger sin syn på branschen.

Taggar