Nyheter

Behövs det en ny ministerpost?

Alf Karlsson, Anna Bertilson, Jonas Nygren och Mikael Söderlund diskuterade bostadspolitik på IVA:s seminarium. Foto: Anna Sjöström

En ny ministerpost, nytt arbetssätt inom kommunerna, bostadspolitik över partigränserna och kanske en katolsk inställning, var några av problemlösarna till situationen på dagens bostadsmarknad som Alf Karlsson (Mp), Statssekreterare Näringsdepartementet, Anna Bertilson, Stadsbyggnadsdirektör, Linköpings kommun, Jonas Nygren, Förbundschef, Hyresgästföreningen och Mikael Söderlund, vd, Sthlm Urban Advisors, diskuterade på IVA:s seminarium.


Bostadspolitik på tveksamma grunder – vem ska bo i alla dyra nybyggen, var frågan som IVA,  Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, ställde under sitt seminarium.

Moderator Åsa Söderström Jerring, Ledamot, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, inleder med att fråga Alf Karlsson hur han ser på bostadspolitiken och hur den kan förbättras.
– Jag hoppas att debatterna här i Almedalen kan hjälpa till att lyfta frågan så att den blir en partipolitisk fråga och en valfråga. Fokus när det kommer till bostadsbyggande måste vara långsiktighet, att bygga bostäder för människor med lägre inkomst och att se till det byggs med bra kvalitet, svarar han.

På frågan hur långsiktighet kan fungera över de politiska gränserna, med tanke på att de bostadspolitiska samtalen rann ut i ingenting, svarar han:
– Peter Eriksson är beredd att ta samtal kring viktiga bostadsfrågor, men jag tror att det måste ske nu, eftersom det blir svårare och svårare ju närmare valet vi kommer. Ska man ha sådana samtal är det också viktigt att fokusera på vad man vill uppnå gemensamt, och inte döda varandras älsklingar. Det är inte särskilt konstruktivt att inleda bostadspolitiska samtal med Miljöpartiet med att säga att strandskyddet måste bort. 

Anna Bertilson berättar om modellen de arbetar efter i Linköping, för ett effektivt bostadsbyggande.
– Den består av tre delar: inriktad på handling, parallellitet i planarbetet och energieffektiv förvaltning. Allt som rör bostadsbyggande är samlat i en förvaltning, vilket innebär att förvaltningarna kan inte skylla på varandra och vi måste lösa frågorna i huset, säger hon.
Inom miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen har man i Linköping samlat alla kontor som jobbar med samhällsbyggnadsfrågor: bygglovskontoret, kommunlantmäteriet, miljökontoret, plankontoret, stadsmiljökontoret och kontoret för verksamhetsstöd.

Problemet, enligt  Jonas Nygren är att det är för mycket fokus på volym och inte vad som byggs.
– Alla bostäder behövs, men det pratas för lite om alla som inte får plats på bostadsmarknaden. Det pratas för lite om att kommunerna har ett ansvar för bostadsförsörjningen, men att alla inte har en plan för det, säger han.

Mikael Söderlund menar att det finns goda intentioner och att det är många som driver frågan ute i kommunerna, men att det finns hinder, som exempelvis kommunala särkrav. 
– Hur många särkrav är rimligt? 

Han tycker också att kommunerna ska vara modigare i sina beslut, ha en ”katolsk inställning”.
– Säg ja om ingen överklagat och sedan kan man alltid bikta sig och rätta till eventuella problem. 

Som avslutning frågar Åsa Söderström Jerring om panelen tycker att det behövs en samhällsbyggnadsminister och vilken åtgärd som är en viktigaste att ta till just nu.

Mikael Söderlund:
– Ja, varför inte prova det? Det viktigaste, förutom det jag sagt tidigare, är att inte se växande städer som ett problem.

Jonas Nygren:
– Kanske. Det viktigaste är att tänka på helheten, vi måste få en sammanhållen bostadspolitik.

Anna Bertilson:
– Ja, om det handlar om de offentliga åtaganden som finns. Sveriges kommuner ser olika ut, vi måste till exempel ha en mera urban politik.

Alf Karlsson:
– Nej. En ny titel på en ny minister löser inga problem. Det viktigaste är en bred uppgörelse i riksdagen om viktiga åtgärder, ett brett samarbete är viktigt för att få en långsiktigt bostadspolitik.