Nyheter

Det bultar och bankar ombord

Här jobbar timmermannen Åsa Egerquist med att byta bultarna på Vasa. Foto: Anneli Karlsson, Statens maritima museer

Det omfattande arbetet med att byta ut alla bultar på Vasaskeppet har nu kommit halvvägs.
Drygt 2 000 rostiga bultar har ersatts med specialkonstruerade varianter.
Vasaskeppet har på köpet blivit fem ton lättare och dessutom mera stabilt.

När Vasa bärgades 1961 hade nitarna som ursprungligen höll ihop skeppet rostat bort.
Nya bultar sattes in där nitarna tidigare suttit, men nu har även de börjat rosta och måste bytas ut.
– Att ersätta bultarna är nödvändigt för att skeppet ska klara sig i framtiden. Rosten försvagar bultarna och kan orsaka kemiska reaktioner i skeppets skrov, säger Vasamuseets chef Lisa Månsson.

2011 inleddes arbetet och tillsammans med Sandvik Materials Technology har Vasamuseet utvecklat specialkonstruerade, höglegerade bultar för ändamålet.
Samarbetet innefattar även forskning om material och hur Vasa påverkas av förändringarna.

Under 2013 gjordes under ett års tid en noggrann utvärdering för att mäta rörelser, tryck och påverkan på skeppet.
Efter året av mätningar kunde man konstatera att de nya bultarna höll måttet. Tack vare bultarnas rörkonstruktion och material har skeppet blivit mer stabilt och fem ton lättare, vilket motsvarar vikten av en vuxen elefant.

Totalt ska cirka 5 000 bultar bytas ut och man räknar med att vara klara i slutet av nästa år.
Timmermännen, Vasas fem egna och inhyrda, har jobbat medans museet har varit öppet som vanligt.
– Vissa bultar låter mer än andra och det arbetet har utförts före öppettider eller under lågsäsong, för att störa guider och besökare så lite som möjligt. Men arbetet har väckt stor nyfikenhet hos besökarna och har på så sätt givit ett mervärde, säger Lisa Månsson.

Arbetet får inte ge upphov till några rörelser i skeppet som skulle kunna äventyra dess struktur, vilket gör det till en tidskrävande process.
De största av de nya bultarna mäter cirka två meter och alla är unika. De gamla bultarna dras ut sedan sätts en ny ihop av sju eller åtta delar och anpassas på så sätt till hålet.

– Det var svårt att hitta rätt kompetens, vi hade väldigt speciella krav och ville att hantverkarna som hyrdes in skulle ha tidigare erfarenhet av att arbeta med kulturhistoriska föremål, säger Magnus Olofsson, sakkunnig på Vasamuseet. Han berättar att timmermännen i de fall där det varit möjligt använd en specialutvecklad domkraft för att dra ut de gamla bultarna och få de nya på plats, allt för att göra arbetet så tyst som möjligt.

Nästa större arbete på Vasa blir att hitta lösningen för en ny stöttningsstruktur, ”vaggan” som hon ligger i nu avlastar inte skeppet och museet vill hitta ett annat, skonsammare sätt.
Men när alla bultar är utbytta kommer det att dröja minst 150 år innan de behöver bytas igen, enligt Sandvik.