Digitalisering – är jag en dinosaurie?

 
Digitalisering – är jag en dinosaurie?

Under vintern planerar jag att tillsammans med mina barn göra en sol- och badresa. Det har under många år varit ett önskemål från deras sida att få uppleva vita sandstränder och vajande palmer. Jag har ringt resebolag och pratat med säljare om mina önskemål. Hur vi vill bo, vad vi vill göra och hur vi på bästa sätt skall ta oss ditt. För mig känns det bra att få tala med någon och beskriva vad det är vi vill med vår resa istället för att själv börja söka på internet - jag vet inte riktigt var jag ska börja leta. Därefter har jag fått e-post med en sammanfattning i en bifogad fil samt länkar till olika resmål och hotell. För att veta var olika resmål ligger har jag varit nära att plocka fram en hederlig gammal atlas eller jordglob men sedan har det i alla fall blivit Google Maps.

Något som slagit mig under processen med att boka resan är hur olika jag och mina barn går tillväga för att söka information och hur vi ser på världen. Jag är en relativt van användare av internet och använder en del sökfunktioner i jobbet men inser att jag i jämförelse med mina barn är en riktig dinosaurie när det kommer till nyttjandet av internets potential. När jag ringer en person för att få prata om mina önskemål så börjar mina barn med att använda olika sociala medier för att skaffa sig en bild av vilka resmål som är populära och omskrivna av kända bloggar, vloggare och influensers. Deras research tar fem minuter och sen har de skapat sig en i deras värld fullständig bild av vad som gäller. Under tiden har de också hunnit stämma av med kompisar via Snapchat, Kik och WhatsApp om var de har varit. Att ta reda på var resmålet är beläget fixar de med en knapptryckning via Google Maps och via satellitbild är de redan på plats på resmålet.

När det sedan börjar bli klart vart vi ska resa och bo samt vilka aktiviteter vi planerar att genomföra åker You Tube fram. Hotellet besöks av barnen redan innan vi kommit iväg på resan. Det vet hur alla rum ser ut, var poolen ligger, hur man tar sig runt på området och vilka aktiviteter som finns. Utflykterna och restaurangbesöken genomförs via kamerans öga. Finns det något kvar att uppleva och är det ens någon idé att resa? Ur ett miljöperspektiv skulle det ju vara bättre att stanna hemma och det skulle bli avsevärt billigare.

Är jag då en dinosaurie? Nej jag tror verkligen på digitaliseringen och det nya sättet att kommunicera. Det öppnar upp fantastiska möjligheter vilket förenklar den dagliga kommunikationen. När jag började på advokatbyrån för nära 20 år sedan skickades alla brev till domstolarna och motparter manuellt via posten eller möjligtvis via fax. Idag förekommer det knappast några fysiska brev överhuvudtaget. All kommunikation sker via e-post eller andra digitala medier. Möten hålls via Skype eller FaceTime vilket underlättar när parterna finns på olika platser i landet eller i världen. Även domstolsförhandlingar kan ibland genomföras via internet. Allt detta är redskap som förenklar vardagen.

Mina barn lever i den digitala världen på ett sätt som jag själv aldrig gjort men som det finns stora fördelar med. Att träffa kompisar i dataspelet är vanligare än att träffas IRL.  Hur blir det då med resan? Jo självklart ska vi åka! Jag tror på mötet med andra människor, att få känna vinden som blåser i ansiktet och sanden mellan tårna, dofterna i nya miljöer och smakupplevelserna. Detta kan fortfarande bara upplevas på plats. Så det är bäst att passa på innan digitaliseringen helt tagit över även här.

Liselott Fröstad
Advokat
AG Advokat

Taggar

Juristkrönikan

 

Lediga jobb

Visa alla lediga jobb