Bostadsminister Stefan Attefall hade ett lovvärt syfte när han tillsatte Byggkostnadsutredningen. Han ville underlätta för ett ökat bostadsbyggande genom att minska byggkostnaderna. Men redan i utredningsdirektiven gick han och hans rådgivare vilse. Där klargörs att det som den särskilda utredaren ska studera är produktionskostnaderna, inte totalkostnaden i form av livscykelkostnad.

Den särskilde utredaren Björn Hedlund har följt utredningsdirektiven, och han har gjort troligt att så kallade kommunala särkrav gör att investeringskostnaderna i bostadsbyggandet ökar. Men utredningen har avstått från att bedöma totalkostnaderna för byggnaden. Den har inte över huvud taget försökt visa hur driftskostnaderna minskar och därmed ger en lägre livscykelkostnad. De positiva effekter i form av riskminimering, som en lägre energianvändning i byggnaderna ger, har heller inte tagits med i beräkningarna.

Minskade utsläpp av CO2 och ökad försörjningstrygghet för energi är två av våra viktigaste samhälleliga klimat- och energimål.

Byggnader står för ca 40 procent av energianvändningen i Europa. I Sverige är motsvarande andel drygt en tredjedel. En effektivare energianvändning i bebyggelsen är avgörande för att vi ska kunna nå våra gemensamma energi- och klimatmål. Såväl ny som befintlig bebyggelse måste bli energieffektivare. Två starka drivkrafter för detta i Sverige är dels EUs direktiv om effektivare energinvändning, som bland annat innebär att den offentliga sektorn ska föregå med gott exempel. Dels kommunala initiativ för effektivare energianvändning. Dagens nationella kravnivåer (BBR19) på energianvändning räcker inte för att vi ska kunna nå våra samhälleliga mål om 20 procent effektivare energianvändning i bebyggelsen år 2020 och halverad energianvändning till år 2050.

I avsaknad av strängare nationella energikrav från Boverket har kommunernas lokala energikrav bidragit till ökad hållbarhet och utveckling av nya koncept. Utredningen säger sig inte ha någon uppfattning om huruvida BBRs energikrav och andra tekniska funktionskrav är korrekta. Hur kan man då dra slutsatser att det blir merkostnader?

Utredningen hävdar att tillgängligt underlag om krav på byggnaders energianvändning är bristfälligt. Varför har man inte använt det material som har tagits fram av CIT och WSP på uppdrag av Energimyndigheten, eller det som skrivs i regeringens underlag 20121/12:231 om Näranollenergibyggnader?

Det är också konstigt att man inte har haft med någon expert från Energimyndigheten i utredningen. Även om Boverket ansvarar för de nationella byggreglerna så är Energimyndigheten sektorsansvarig inom energiområdet i Sverige.

Den föreslagna stoppbestämmelsen, som innebär inskränkningar i den kommunala självbestämmanderätten, kommer att hindra utvecklingen mot ett hållbarare samhällsbyggande. Man bör därför inte förbjuda de kommunala särkraven, men uppmuntra kommunerna att samordna sina krav. Kommunerna stimuleras av varandra och de får stor uppmärksamhet från städer runt om i världen. De svenska, kommunala särkraven har därför betydelse även för hållbar samhällsbyggnad i andra länder. En majoritet av byggföretagen har, i tidigare studier, förespråkat tuffare energikrav i de nationella byggreglerna. Men man vill att reglerna ska gälla alla och man vill ha en god framförhållning.

Utöver utredningens för snäva analys av investeringar istället för kostnader finns en rad punkter i utredningen som kan kritiseras:

• Utredningen bygger på bedömningar av kostnader, inte på verkliga kalkyler eller dokumenterade värden.

• Utredningen tar inte hänsyn till systemeffekter, som att välisolerade väggar och fönster med högre energiprestanda kan medföra att radiatorsystem inte behövs.

• Utredningen har inte utvärderat vilka positiva effekter de kommunala särkraven har eller om de antagna ökade investeringskostnaderna kan uppvägas av den miljönytta och ökade importoberoende av energi, som de kommunala särkraven leder till.

• Bedömningarna bygger till stor del på analyser av småhus, sedan dras slutsatser avseende flerbostadshus trots att förutsättningarna skiljer sig starkt åt för dessa båda typer av byggnader.

Vi lever i en värld full av målkonflikter. En del av dem är verkliga, andra är bara upplevda. Det är positivt att det skapas en diskussion om dessa frågor. Det är också bra om det lyfts upp och fastslås i vilken ordning de samhälleliga målen ska prioriteras när de kommer i konflikt med varandra. Då blir det lättare för alla parter att göra rätt.

Agneta Persson
WSP Sverige AB

- Read less

Försvagningen i den Europeiska ekonomin har satt tydliga spår i byggmarknaden under hösten. Prognoscentret har dock funnit en marknad, visserligen kraftigt säsongsberoende, som inte verkar lida lika mycket av den ekonomiska situationen – pepparkakshusen. 

Strax innan finanskrisen byggdes det 865 000 bostäder/år i Spanien och byggaktiviteten på Irland och Island var inte mycket lägre. Detta fick en ände med förskräckelse. Enligt en studie genomförd av Prognoscentret AB förväntas pepparkakshus-marknaden i Sverige under enbart december landa på 1,4 miljoner hus, vilket slår Spanien årsproduktion med 40 %. Spekulationsbyggandet är dessutom relativt högt då en tredjedel av byggherrarna uppför mer än ett hus. Risken för kris är dock blygsam då investeringarna per bostad är låg, byggtiden kort och arbetskraften i de flesta fall gratis. Efterfrågan förväntas matcha den kraftigt ökade tillgången.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"3488","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"280","width":"468"}}]]

Trots en växande marknad för prefabricerat (färdiga paket, med 35 % marknadsandel) och semi-prefab (köpt deg, med 25 %) är det fortfarande lösvirke som är vanligast med ungefär 40 % av marknaden. Det är även där spekulationsbyggandet är dominerande tack vare lägre byggmaterialkostnader. Inte oväntat är det småhusbyggandet som dominerar med 75 % av alla påbörjade byggen, (till skillnad från verkligheten). Detta kan förklaras av gammal tradition, en riklig tillgång på billiga tomter och att villadrömmen fortfarande lever hos många byggherrar. Resten satsar gärna på skrytbyggen där framförallt slott är en populär byggtyp.

I 75 % av fallen är kvinnan i hushållet huvudentreprenör men byggherren, det vill säga barnen, agerar även underentreprenörer och deltar i omkring 40 % av alla projekt. Männen deltar i drygt 50 % av projekten men deras bidrag riktas i huvudsak mot materialleverans och distribution. Vi kan tyvärr inte se något ökat miljöfokus i vår undersökning och allra minst bland prefab-byggarna där endast 6 % väljer miljöcertifierat byggmaterial. Andelen ökar till 28 % bland lösvirkesbyggarna och semi-prefab ligger däremellan. Det svaga miljöintresset kan förefalla överaskande då byggherren ofta på eget initiativ ansvarar för destruktionen av rivningsmaterialet. 

Thomas Ekvall
Prognoscentret

- Read less

December är här och vi kan dystert konstatera att det inte är någon vidare fart på det svenska bostadsbyggandet. Det är dock en del av byggnationen som tidigare inte har inkluderats. Vilket naturligtvis är märkligt, långt in på 2000-talet.

Hur många hus påbörjas? Hur många färdigställs? Vem är entreprenör, hur ser miljötänkandet ut och hur omfattande är användningen av underentreprenörer? Görs det bara hus eller byggs det också andra typer av byggnader som inte registreras? Kyrkor, tomtestugor eller riddarborgar och slott? Frågorna är många, men ingen vet med säkerhet omfattningen av denna väldoftande del av den svenska byggmarknaden.

Prognoscentret har tagit problemställningen på allvar och genomför en riksrepresentativ undersökning för att få svar på hur många pepparkakshus som faktiskt byggs och hur marknadsstrukturen ser ut.

Undersökningen kommer att mäta hur många som bygger pepparkakshus i egen regi och hur många som väljer att använda sig av monteringsfärdiga/prefabricerade hus. Undersökningen kommer också att belysa om det också byggs andra konstruktioner i pepparkaksutformning, samt vem som deltar i processen med att designa och uppföra konstruktionen runt om i svenska hem. Resultaten från den här banbrytande analysen kommer att presenterad den 14 december. Håll utkik på Byggvärldens webb.

Patric Lindqvist
vd, Prognoscentret

- Read less

Enligt AB 04 och ABT 06 har såväl entreprenör som beställare rätt att skriftligen häva entreprenadkontraktet såvitt avser återstående arbeten under ett antal i AB 04/ABT 06 angivna omständigheter, se 8 kap 1 § och 8 kap 2 §. Det ska påpekas att troligen är inte bestämmelserna uttömmande, det vill säga även andra omständigheter som utgör väsentliga kontraktsbrott kan åberopas som grund för hävning. Det kan nog även vara möjligt att häva en entreprenad i sin helhet och inte bara återstående del. (För den som är särskilt intresserad av just dessa frågor och vill bedriva juridiska självstudier kan t ex hänvisas att läsa vad Per Ossmer i Juridisk Tidskrift 2009/10 nr s 996 f f skriver.)

För entreprenörens del föreligger ett alternativ till hävning, nämligen stoppningsrätt, 8 kap 3 § AB 04/ABT 06. Föreligger någon av omständigheterna enligt 8 kap 2 § punkterna 1, 3-6 i AB 04/ABT 06 har entreprenören rätt att istället för att häva kontraktet rätt att stoppa arbetet under en månads tid. Inom denna månad ska entreprenören underrätta beställaren om entreprenören avser att återuppta arbetet eller häva kontraktet. Sker inte rättelse från beställarens sida äger entreprenören rätt att antingen häva eller återuppta arbetet. För det fall att entreprenören haft fog för att avbryta och återupptar arbetet så har entreprenören rätt till såväl tidsförlängning som ersättning för merkostnader med anledning av stoppet. För det fall att inte entreprenören i rätt tid återupptar arbetet äger beställaren rätt att häva återstående del av kontraktet i enlighet med 8 kap 1 § punkten 2.

Den märkliga konsekvensen synes vara att om entreprenören haft stöd för att stoppa arbetet, men inte i rätt tid (inom en månad) meddelar beställaren om entreprenören har för avsikt att häva eller återuppta arbetet har beställaren istället rätt att häva och, enligt 8 kap 6 §, rätt till ersättning för kostnadsökningen. Det spelar alltså ingen roll att entreprenören haft fullt fog för stoppet, utan underlåter/missar entreprenören att häva eller återuppta arbetet i rätt tid så medför det att beställaren istället får rätt att häva och rätt till ersättning för kostnadsökning. Det synes orimligt men en bokstavstrogen tolkning ger inte annat resultat. Enligt min uppfattning borde det rätteligen framgå av AB/ABT att om det visar sig att entreprenören haft fog för att stoppa arbetet, men av någon anledning underlåtit att meddela i rätt tid (inom en månad) huruvida arbetet ska återupptas eller kontraktet hävas, äger inte beställaren rätt till eventuell kostnadsökning i enlighet med 8 kap 6 § AB 04/ABT 06. 

Peter Degerfeldt
Advokat, Landahl Advokatbyrå

- Read less