Regeringen tog i förra veckan beslut om att ge en utredare i uppdrag att se över frågan om buller när det gäller bostadsbyggande. Målet är att underlätta bostadsbyggande genom att skapa enhetligare regelverk när det gäller hur höga bullernivåer det får vara i närheten av bostäder. Regeringen uppdrog  även till både Boverket och Naturvårdsverket, två myndigheter som hanterar bullerfrågor, att utarbeta vägledningar kring och samordna sina respektive regelverk så att de inte motverkar varandra.

- Det är bra att regeringen tar initiativ i frågan om att statliga myndigheter måste ha samma tolkning av vilka bullerregler som ska gälla vid bostadsbyggande. Det borde ha gjorts för länge sedanoch därutöver bör regeringen justera nuvarande krav som är orimliga om man ska kunna bygga bostäder där folk vill bo. 

HSB menar att det är nästan omöjligt att bygga bostäder vid gator i stadsmiljö utan att bryta mot bullernormerna. Men med moderna treglasfönster är det inga problem att klara normerna för buller inomhus även vid  trafikleder med stort brus.

- Allt fler vill bo i städer och de som flyttar in i bostäder vid gatumiljö gör det i fullt medvetande om att det låter i en stad. Det är dessutom mycket bättre från klimatsynpunkt att bygga bostäder i mer centrala lägen än att sprida ut byggandet perifert och ta ny mark i anspråk, med allt vad det kräver av nya vägar och anläggningar. Boverket och Naturvårdsverket måste komma överens om  vad som gäller och göra avsteg från reglerna när ljuden kommer från  trafik, annars måste regeringen gripa in och ändra lagen.

Anders Lago, 
ordförande, HSB Riksförbund

Fotograf/Källa: HSB

- Read less

Avtalsrörelsen 2013 inleds i ett läge när svensk ekonomi tappar fart. När byggföretagens orderböcker blir tunnare och planerade projekt skjuts på framtiden märks det i elteknikbranschen. Marknaden för elteknik bedöms minska med 5 procent 2013, vilket begränsar utrymmet för löneökningar i många företag.

Men avtalsrörelser handlar inte bara om löner. Det är också en chans att förbereda företagen och de anställda för framtiden. När Elektriska Installatörsorganisationen EIO och Svenska Elektrikerförbundet, SEF, i slutet av januari börjar förhandla om ett nytt Installationsavtal är det ett tillfälle att rusta branschen för de möjligheter som erbjuds när konjunkturen vänder uppåt igen.

Förutsättningarna för att vi ska lyckas är goda. EIO och SEF har under avtalsperioden drivit ett gott gemensamt arbete för att klargöra förutsättningarna för ett modernt kollektivavtal för elteknikbranschen. Diskussionerna har bland annat handlat om branschtrender, nya marknader och hur företag och lokala fackliga representanter ser på utvecklingen och kollektivavtalet. Dessutom har frågan om inkassering av ackordskontrollavgifter för oorganiserade, ett återkommande tvisteämne i flera år, nu avförts från förhandlingsbordet.

Systemet med så kallade kontrollavgifter för montörer, i syfte att kontrollera ackordslönerna, har varit en del av Installationsavtalet i 35 år. Med tiden har dock kritiken hårdnat. Systemet har ansetts lida brist på transparens, vara administrativt tungt för småföretagare och dyrt för den enskilde. Dessutom minskar andelen ackordsarbete. Idag görs bara 15-17 procent av elinstallationsarbetena på ackord.

När Europadomstolen 2007 underkände Byggnads granskningsarvoden trodde många därför att det också innebar slutet för kontrollavgifterna på Installationsområdet. Men när fyra av EIO:s medlemsföretag slutade eller dröjde med att göra avdrag för montörer som inte var med i facket drog SEF istället dem och EIO inför Arbetsdomstolen. Domen i oktober 2012 motsvarade inte SEF:s förväntningar, men gör inte desto mindre klart att kontrollavgifter för oorganiserade nu tillhör historien.

Arbetsdomstolen slog fast att SEF inte hade någon klar gräns mellan ackordskontrollen och sin allmänna fackliga verksamhet.

SEF använde dessutom delar av kontrollavgiften till sin allmänna fackliga verksamhet, alltifrån avtalsförhandlingar, tvisteförhandlingar och utbildningar till delfinansiering av medlemstidningen.

SEF gjorde till och med inköp av reklamprodukter med pengarna från kontrollavgifterna.

Insynen i systemet ansågs också vara minimal. Ingenstans hade SEF redovisat eller definierat vilka gränsdragningar som gällt för fördelningen av kostnaderna mellan ackordskontrollen och den övriga fackliga verksamheten och hur pengarna faktiskt använts.

Montörer som valt att stå utanför facket har alltså under åratal bekostat fackets verksamhet, mot sin vilja. Medan både Byggnads och Kommunal slopade sina motsvarigheter till kontrollavgifter efter Europadomstolens dom 2007 fortsatte SEF envist att kräva att arbetsgivarna skulle dra 1 600 kronor varje år från oorganiserade montörers lön.

SEF har ansett att alla bör vara med och betala för deras lönegranskning, men i verkligheten har det handlat om att tillförsäkra sig ytterligare en intäktskälla. Förbundet har sammanlagt inkasserat 20-25 miljoner kronor i kontrollavgifter varje år, motsvarande cirka 20 procent av sin budget.

Avtalsförhandlingarna ska handla om elteknikföretagens framtid och förutsättningarna för fortsatt tillväxt och fler arbetstillfällen. Kontrollavgifter för oorganiserade är däremot ett avslutat kapitel, i och med Arbetsdomstolens dom.

Skälet är glasklart. Den som inte är med i facket ska inte tvingas betala för facklig verksamhet. Arbetsgivare ska varken tvingas agera indrivare av fackliga avgifter eller avkrävas ekonomiskt stöd till facket för verksamhet som SEF väljer att inte finansiera med egna medlemsavgifter. Det är egentligen självklarheter. Nu hoppas jag att även SEF accepterar detta.

Åsa Kjellberg Kahn
vvd och förhandlingschef, EIO

Foto: Daniel Roos

- Read less

I dag, den 22 januari, kommer Plåtslageriernas Riksförbund (PLR) att växla sina yrkanden med Byggnads inför förhandlingar om nya kollektivavtal för anställda i PLR:s cirka 900 medlemsföretag. Förra vårens avtalsrörelse präglades av en lång konflikt och många och svåra förhandlingar som resulterade i en fem veckor lång strejk, som slog hårt mot våra medlemsföretag. I år förutsätter vi att det blir konstruktiva förhandlingar samt ansvarsfulla yrkanden från Byggnads sida.

Men även om vi på PLR ännu inte har fått Byggnads specifika yrkanden, kan vi konstatera att LO:s avtalskrav inför den kommande avtalsrörelsen, vilka Byggnads har ställts sig bakom, ligger väsentligt över den nivå, på 2,6 procent, som sattes i förra avtalsrörelsen. Detta trots att det ekonomiska läget, i Sverige och i omvärlden, nu är väsentligt sämre. Avtalskraven är kostnadssatta till en löneökning på 2,8 procent, men prissätts de övriga kraven hamnar vi betydligt högre.

Regering, myndigheter och banker med flera skruvar löpande ned sina tillväxtprognoser. De flesta ligger i dag omkring 1 procent för 2013. Samtidigt förväntas arbetslösheten öka såväl 2013 som 2014. Lågkonjunkturen är en realitet för våra medlemsföretag – även i tidigare expansiva regioner som Skåne och Stockholm. När orderingången avtar saktar produktionen in. Företagen tvingas varsla anställda om uppsägning. Flera varsel har redan resulterat i att anställda har fått lämna sina jobb. PLR:s medlemsföretag har aldrig haft en större omfattning på arbetsbristuppsägningar än vad som är fallet i dag. Då det enligt de flesta bedömare tar många år innan svensk ekonomi är i balans behövs långa och låga avtal som stärker företagen och därmed räddar jobb.

Ju bättre förutsättningar företagen får att komma på fötter igen, desto snabbare vänder förhoppningsvis ekonomin upp igen, vilket i så fall kommer att innebära fler anställda och bättre ekonomi till glädje för alla företag och dess anställda. Med ytterligare ökade bördor minskar   däremot förmågan att nyanställa och risken för ytterligare neddragningar ökar.

Sambandet mellan arbetskraftskostnaden/lönen och möjligheterna att investera och nyanställa, är mycket tydlig i våra medlemsföretag. Företag som i många fall är mindre och betydelsefulla arbetsgivare på mindre orter, runt om i landet. Särskilt känslig är förstås situationen för de företag som verkar i internationellt konkurrensutsatta branscher, men även indirekt i form av underleverantörer till dessa företag.

Utöver den rent ekonomiska delen måste våra avtal bli mer flexibla. Den faktiska arbetstiden måste öka och arbetsgivaren måste kunna sätta lön i procent efter kompetens och arbetetsutförande – inte efter centralt dikterade och generella kronpåslag. Att under ordnade ekonomiska former trappa ned befintligt arbetstidsförkortningssystem är också en viktig del för att på lokal nivå anpassa arbetstid, utförande och intjänande efter företagets egen möjlighet att bära kostnaderna. Ett företagsanpassat synsätt gör alla till vinnare!

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"3572","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"138px","width":"100px"}}]]   [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"3573","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"137px","width":"100px"}}]]

Henrik Boman, chefsjurist och förhandlingschef,Plåtslageriernas Riksförbund (vänster bild). Foto: Tomas Skagerlind
Thomas Dahlberg, vd Plåtslageriernas Riksförbund

- Read less

Det finns starka skäl att energieffektivisera våra byggnader – för att hushålla med våra resurser, för klimatet och för ekonomin. Vi inom IVA-projektet Ett energieffektivt samhälle ställer oss bakom riksdagens miljömål att minska energianvändningen med 50 procent till 2050. Det innebär stora åtaganden men är fullt möjligt eftersom tekniken finns. Tyvärr har regeringen nyligen tagit bort detta tydliga mål – och det är nu oklart vad den vill. Detta ger helt fel signaler om vikten av att satsa på energieffektivisering i Sveriges byggnader.

Nu lanserar Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) rapporten ”Energieffektivisering av Sveriges bebyggelse – hinder och möjligheter att nå en halverad energianvändning till 2050”. Temat har enorm betydelse: energin som används i Sveriges byggnader motsvarar nästan 40 procent av den totala energianvändningen i landet och kostar användarna 150-200 miljarder kronor per år.

Vi måste dessutom ha ett långt perspektiv på energianvändningen i fastigheter eftersom de flesta byggnader sannolikt kommer att finnas och brukas även om 100 år. Det finns alltså starka skäl att sköta våra byggnader väl och att hushålla med energi.

IVAs projekt Ett energieffektivt samhälle ska bidra till att minska hindren och hitta former för att öka incitamenten för att genomföra kostnadseffektiv energieffektivisering i olika sektorer i samhället. Visionen är en 50 procent mer effektiv energianvändning år 2050.

Sverige har ett system med sammanlagt 16 nationella miljökvalitetsmål, varav ett avser God bebyggd miljö. Detta mål brukade avse sex delmål, varav ett avsåg effektivare energianvändning i byggnader. Genom riksdagens beslut 2005 om ett nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande antogs som mål ”att den totala energianvändningen per uppvärmd areaenhet i bostäder och lokaler ska minska med 20 procent till år 2020 och 50 procent till år 2050 i förhållande till användningen år 1995”. Ett utmärkt initiativ, tycker vi.

Men i de preciseringar av miljökvalitetsmålen som gjordes i april i år framgår att detta delmål tagits bort av regeringen, i väntan på att nya miljömål ska införas. Vi anser att det är olyckligt och sänder helt fel signaler. Vi anser att det nu, om någonsin, krävs en kraftsamling för att öka energieffektiviseringen av Sveriges bebyggelse.

En grundläggande förutsättning för att effektiviseringen ska få genomslag är dock att fastighetsägare bedömer att de nödvändiga åtgärderna är lönsamma. Och kostnaden för att höja energieffektiviteten blir väsentligt lägre när nödvändig renovering samordnas med åtgärder som sänker energianvändningen. Förutom att genomföra energieffektivisering i det befintliga beståndet är det nödvändigt att nya byggnader blir mycket energieffektiva, vilket oftast kan göras till en låg merkostnad.

För att det ska bli möjligt att nå målet att halvera energianvändningen i den svenska bebyggelsen till 2050 krävs en koppling mellan detta långsiktiga mål och de regler och styrmedel som i praktiskt arbete påverkar ägarnas agerande. Vi anser därför att det behövs:

·         Skärpta byggregler vid ombyggnad och nybyggnad

·         Anpassning av bevarandekraven

·         Skärpta energideklarationer

·         Omvärderad hyresreglering

·         Utredning av en kreditriskförsäkring för energieffektivisering

·         Kunskaps- och erfarenhetsspridning genom demonstrationsprojekt

·         Nationellt kompetenslyft inom energieffektivt byggande

·         Inrättande av ett renoveringscentrum

·         FoU-program inom energieffektivisering av bebyggelsen

 För att åstadkomma dessa stora förändringar är det nödvändigt att arbetet börjar omedelbart och att regeringen håller en fortsatt hög ambitionsnivå. Det vill säga, det tydliga målet om 50 procents ökad energieffektivisering till 2050 i bebyggelsen bör återinföras skyndsamt av regeringen.

Lars Bergman, ordförande IVA-projektet Ett energieffektivt samhälle

Björn O. Nilsson, vd IVA

Per Westlund, ordförande arbetsgruppen Bebyggelse i Ett energieffektivt samhälle

Arne Elmroth, professor emeritus, deltagare i arbetsgruppen Bebyggelse

Jan Nordling, huvudprojektledare, Ett energi

- Read less