Investeringsvolymen för ombyggnad växer mycket mer än för nybyggnad. Ändå går renoveringen av befintliga fastigheter för långsamt för att vi ska nå det energieffektiviseringsmål som riksdagen har beslutat om. För att energianvändningen i byggnadsbeståndet ska minska med 20 procent till år 2020 jämfört med år 2008 måste regeringen ta ansvar genom att engagera sig i frågan på allvar och dessutom skärpa kraven för energianvändning i våra fastigheter.

En stor del av energieffektiviseringen måste göras inom det befintliga fastighetsbeståndet eftersom 70 procent av den husareal som kommer att finnas år 2050 redan är byggd. De befintliga husen måste bli minst lika energieffektiva som dagens nybyggda hus om regeringens vision för år 2050 om en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning utan nettoutsläpp av växthusgaser ska infrias.

Bostadsförvaltare renoverar för hundratals miljoner kronor varje år. I den verksamheten genereras kunskap om ekonomiska, sociala och tekniska lösningar. Exempel visar att energianvändningen i miljonprogrammet, som är i genomsnitt 210 kWh per m² och år, med god lönsamhet kan halveras i samband med renovering. Det gäller att passa på; extrakostnaden vid renovering blir ofta en bråkdel jämfört med om energieffektiviseringen görs separat. Nu gäller det att samla och sprida den kunskap som finns. Vi inom byggsektorn – forskare, fastighetsägare, byggherrar, konsulter, entreprenörer och materialleverantörer – satsar därför på ett nationellt Renoveringscentrum.

Vi menar att i ett globalt perspektiv är varje sparad kilowattimme positiv. Bra lösningar kan exporteras och användas i andra länder som använder mer fossila energikällor. Sverige har rykte om sig att ligga långt framme inom energiområdet. Det manifesterades inte minst i samband med president Obamas besök. Vår uppfattning är att vi tappar mark inom området energieffektivisering av byggnader främst beroende på bristande intresse från regeringens sida. Det finns stort kunnande och engagemang i byggsektorn, men styrningen är svag när det gäller krav och åtgärder för bland annat ombyggnad.

Renoveringsprocessen behöver ytterligare effektiviseras och bli mer kostnadseffektiv. I Renoveringscentrum vill vi medverka till att få fram bättre kunskap som utvärderas i väl genomförda utvecklings- och demonstrationsprojekt. Att utveckla renoveringsprocessen ligger väl i linje med den klimatrapport som FN:s vetenskapliga klimatpanel (IPCC) nyligen presenterade, en rapport som bekräftar det allvarliga klimatläget och människans ansvar för klimatförändringarna och som tydligt pekar på vikten av att agera för minskade utsläpp globalt.

Därför behöver regeringen engagera sig i Renoveringscentrum och tillsammans med byggsektorn ta fram ny kvalitetssäkrad kunskap samt sprida kunskapen om ekonomisk, social och energimässigt hållbar renovering! Vi vill arbeta för en effektivare renoveringsprocess.

Renoveringscentrums styrelse:

Rolf Kling, VVS Företagen (bilden)
Andres Muld, f.d. generaldirektör för Energimyndigheten
Kenneth Faaborg, Hyresbostäder i Växjö
Madeleine Nobs, NCC
Arne Elmroth, professor emeritus
Dennis Johansson, Lunds tekniska högskola
Kristina Mjörnell, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut
Thomas Olofsson, Sveriges Bygguniversitet/Luleå tekniska högskola

- Read less

Just nu bygger många byggbolag och kommuner gröna hus och hållbara stadsdelar. Oftast byggs det energisnålt, men själva byggmaterialen har hittills inte fått lika mycket uppmärksamhet. Byggmaterialets påverkan på miljön och dess bevisade livslängd ingår inte heller i de vanligaste miljöcertifieringarna, som till exempel Miljöbyggnad. Nu behöver tankesättet och certifieringarna ändras, skriver Daniel Radomski, vd på Buildsmart Group.

Nyligen träffade vi ett kommunalt fastighetsbolag som skulle bygga ett nytt, miljövänligt hus. Men de hade i flera fall valt byggnadsmaterial som är mycket dåliga för miljön. När vi undrade hur detta hängde ihop svarade de att materialet finns med i Sunda Hus klassificering. Att materialen finns i den sämsta kategorin i Sunda Hus, den som innehåller produkter som ska undvikas, var inget som de brydde sig om.

Sådan okunskap förekommer tyvärr. Ett vanligare problem är kanske de fall där arkitekten ritat in ett miljövänligt byggmaterial som sedan byts ut någonstans på vägen till själva bygget. Ofta sker det genom att någon vill spara pengar och då väljer ett billigare och mindre miljövänligt alternativ.

En annan aspekt som ofta glöms bort är hur lång tid materialet håller. I dagsläget har den som ger en lång garanti och har ett material med lång bevisad livslängd sällan någon fördel vid upphandlingar, om den förbättrade hållbarheten skulle innebära ett något högre inköpspris. Att det blir billigare med tiden är allt för sällan en fördel. Men kan man verkligen då hävda att man bygger hållbara hus?

Vissa miljöcertifieringar har idag regler för hur mycket gifter som ska få finnas i byggmaterialet. Vad som däremot oftast saknas är en systematisk genomgång av miljöpåverkan av olika byggmaterial i en byggnad. Det kan handla om miljöpåverkan vid tillverkningen, såväl som transporter och återvinning av materialet.

Vi ser själva att fler väljer att köpa miljövänliga alternativ från oss och våra kollegor i byggnadsmaterialbranschen. Allt fler byggbolag och kommuner vill på allvar satsa på miljön och behöver då även använda material som är miljövänliga. En uppdatering av miljöcertifieringarna så att de inkluderar den här utvecklingen ett naturligt nästa steg.

Daniel Radomski, vd Buildsmart Group.
 

- Read less

Sätten att bygga hus är många och de installationer som används har blivit allt mer komplicerade och svårskötta. Nya material, konstruktioner och installationer används i ökad utsträckning utan vare sig testning och utvärdering före användning eller genom uppföljning av bebodda hus. Många bakslag har konstaterats i sökandet efter mer eller mindre fantasifulla lösningar för att minska energianvändningen inom bostadssektorn.

Detta har gett samhället, husägare och boende dyrköpta misstag och kostbara negativa erfarenheter. Spontant vill man tro att energianvändningen har minskat kraftigt i våra bostäder. Trots skärpta byggregler och betydande satsningar på att minska bostadssektorns energianvändning visar offentlig statistik att den verkliga energibesparingen är avsevärt mindre än förväntat.

Offentlig statistik från Energimyndigheten och SCB visar på en liten minskning av energianvändningen i nya hus byggda efter oljekrisen 1973 jämfört med äldre. Exempelvis är den totala energianvändningen (summan för värme, varmvatten och hushållsel) i elvärmda småhus byggda efter 1975 endast 10-25 procent lägre än i elvärmda småhus byggda före oljekrisen 1973. Den totala energianvändningen i elvärmda småhus byggda före oljekrisen är cirka 18 000 kWh/år och specifikt cirka 140 - 160 kWh/m2 år samt för elvärmda småhus byggda därefter cirka 16 000 kWh/år eller specifikt cirka 120 kWh/m2 år. Det fanns redan i slutet på 1980-talet goda lösningar med en specifik total energianvändning på 90 - 100 kWh/m2 år. Resultaten för såväl fjärrvärmda småhus som flerbostadshus är likartade, det vill säga energibesparingen är relativt liten jämfört med förväntat.

Praktiska undersökningar visar dock att en halvering av energianvändningen är möjlig i såväl nya som befintliga bostäder. Enbart genom att välja rätt teknisk lösning kan energianvändningen minskas med 30 procent vid bibehållen eller förbättrad innemiljö utan ökad produktionskostnad.

Media översvämmas av positivt vinklade men illa underbyggda reportage och uppgifter om olika boutställningar, provhus och experimentbyggande. De mest häpnadsväckande utopiska uppgifter torgförs om energianvändning och innemiljö. I många av dessa projekt kan med fog tala om att "uppfinna hjulet" på nytt. Man förleds därmed via media tro att bostadssektorn uppnått betydande energibesparingar. Men, verkligheten talar dock ofta ett annat språk som visar på både högre energianvändning och sämre innemiljö än i serieproducerade hus med beprövade tekniska lösningar.

Det finns många exempel på dylika projekt och områden  som Bo92, Bo01, Understenshöjden samt flera passivhusområden som i Glumslöv. Dessa områden företer avsevärda ombyggnadskostnader samt innemiljöproblem och väsentligt högre energianvändning än serieproducerade hus med samma byggår. Uppmätt energianvändning är dessutom oftast väsentligt högre än beräknad.

Uppföljning av energianvändningen i bebodda hus visar att det finns serieproducerade hus med lägre energianvändning än i boutställningar, provhus och experimentbyggande. Intresset är ringa för att följa upp egenskaperna hos såväl dessa "experimenthus" som hos serieproducerade hus med vanliga lösningar. Många gånger kan en förklaring vara att intressenterna i olika projekt väl känner till att energibesparingen helt eller delvis uteblivit. Fler "aktörer" måste komma in i debatten och diskutera hur ett bättre byggande kan åstadkommas med bättre innemiljö och samtidigt lägre energianvändning.

Till vilken nytta har då dessa projekt och denna forskning utförts. Vilka lärdomar kan man dra för framtiden? Praktiska erfarenheter för  några studerade lösningar visar på olika slags problem som:

• Luftvärme med frånlufts-/tilluftsventilation (underhållsintensivt, förorenande ventilation, hög energianvändning och ökade risker för skador i klimatskärmen på grund av  fuktkonvektion. Åtskilliga hus har måst byggas om till frånluftsventilation och elradiatorer med bättre innemiljö och lägre energianvändning som resultat!
• Golvvärme ger högre produktionskostnad, är energislösande och värmetrög med de lösningar som vanligen har använts.
• Extremt tjock isolering har högre livscykelkostnad samt ökad risk för fukt- och mögelskador i klimatskärmen.
• Stora glasytor medför ökat energi- och effektbehov samt fler komfortstörningar.
• Passivhus ("Hus utan värmesystem/Kroppsvärmehus/Självvärmda hus") har ofta hög energianvändning och  låg termisk komfort. Generellt måste värmeenergi för byggnadsuppvärmning tillföras vid lägre utetemperatur än några plusgrader. Komplettering har i flera områden måst ske med elradiatorer för att uppnå tillräcklig termisk komfort.

Enbart genom att välja en god teknisk lösning kan den totala energianvändningen minskas med 30 procent och samtidigt få förbättrad innemiljö till bibehållen produktionskostnad. Därför är det angeläget att rangordna och klassificera olika lösningar samt kvantifiera tillhörande egenskaper från bland annat energi- och innemiljösynpunkt.

En god lösning för småhus karakteriseras, utöver produktionsvänliga konstruktioner, noggrant utförande av isolering och tätningar, injustering av värme- och ventilationssystem samt kvalificerad fastighetsförvaltning, av: måttlig isolering (300 mm isolering, typ mineralull, i väggar, 500 mm i tak och 300 mm i golv), begränsade fönsterytor med U-värden runt 1,0 W/m2 K, frånluftsventilation, vattenradiatorer, frånluftsvärmepump för byggnadsuppvärmning och varmvatten.

Praktiska undersökningar visar att radiatorer med termostater håller betydligt jämnare innetemperatur än golvvärme och luftvärme samt medger rumsreglering av värmetillförseln. Med denna lösning hamnar man på samma energinivå, specifik total energianvändning (summa för värme, varmvatten och hushållsel) på cirka 80 kWh/m2 år, som de bästa passivhus som byggts och finns dokumenterade i litteraturen.

Ska byggnaders energianvändning radikalt kunna minskas måste man applicera en metodik som bygger på helhetsgrepp och systemtänkande, mer praktisk förankring av resultat samt systematisk erfarenhetsåterföring. För detta krävs kunskaper inom många områden som arkitektur, bygg- och energiteknik, värme, ventilation, styr- och reglersystem, distributions- och kulvertförluster men också om produktionsprocessen och boendevanorna.

Byggnaden måste i ökad utsträckning ses som ett system: byggteknik och installationer i samverkan. För projektören, byggaren, förvaltaren och de boende är enkla beprövade lösningar att föredra. Nya material, konstruktioner och installationer måste testas i ökad utsträckning innan de införs i serieproduktion. Sätten att bygga är många. Några av dessa måste vara bättre än andra. Olika lösningar måste därför rangordnas och följas upp i bebodda hus innan beslut fattas om att starta eventuell serrieproduktion.

Utgå från de goda lösningar som finns dokumenterade och som fungerar i serieproducerade hus samt förbättra dessa för att på så sätt komma ner till hälften av dagens genomsnittliga energianvändning. Det är bättre att vidareutveckla goda lösningar än att "uppfinna hjulet" på nytt med alla risker detta kan medföra. De refererade exemplen från olika boutställningar, provhus och experimentbyggande visar på ett drastiskt sätt, vilka problem som kan uppstå. Kunskaper finns om hur man åstadkommer ett bättre byggande, men används inte i tillräcklig utsträckning.

Christer Harrysson

Professor i byggteknik

Akademin för Naturvetenskap och Teknik

Örebro universitet

- Read less

Ändringar av bestämmelserna i AB 04 och ABT 06 är ofta förekommande och ofta diskuterade. Byggandets Kontraktskommitté som förhandlar fram standardavtalen i byggbranschen anser att ändringar är av ondo och helst inte ska ske. Detta lyssnar dock inte marknaden på, utan ändringar och tillägg av AB 04/ABT 06 förekommer som sagt ofta i parternas kontrakt.

Byggandets Kontraktskommitté har därför infört ett system med fasta och täckbestämmelser i AB 04/ABT 06. En täckbestämmelse har en asterisk (*) framför sig. En fast bestämmelse är en sådan bestämmelse som saknar asterisk (*) framför sig i AB 04/ABT 06. Fasta bestämmelser är också sådana bestämmelser som är särskilt viktiga och grundläggande enligt Byggandets Kontraktskommitté. Exempel på fasta bestämmelser är sådana som reglerar vad som gäller vid tilläggs-, ändrings- och avgående arbete (ÄTA) i 2 kap. Sker en ändring av dessa (fasta) bestämmelser i de administrativa föreskrifterna krävs det att ändringen sker på rätt ställe, kod, i de administrativa föreskrifterna.

Därutöver krävs det även att det av de administrativa föreskrifterna under kod AFC.111, eller AFD.111 noteras att en ändring av AB/ABT:s bestämmelser om t ex ÄTA skett. Har inte proceduren följts följer det av AB/ABT:s bestämmelser att ändringen inte ska vara giltig och gäller således inte. Det har varit ifrågasatt om verkligen denna procedur måste följas för att ändringar/tillägg av AB/ABT ska vara giltiga. Det har under senaste året kommit i vart fall två rättsfall på området. Ett ifrån hovrätten och ett ifrån tingsrätten. Bägge målen har bland annat behandlat frågan om ändringar av fasta bestämmelser och då ifråga om ÄTA.

För det fall att entreprenören erhåller en ritning med en ändring i förhållande till förfrågningsunderlaget så föreligger en ÄTA och i de allra flesta fall en rätt till extrabetalning för entreprenören.

Kortfattat och sammanfattningsvis hade beställaren (som var identiskt) i de bägge omnämnda målen ändrat på denna fasta bestämmelse så att entreprenören inte kunde utgå ifrån att en ändring i en ritning var en ÄTA, utan entreprenören skulle inhämta beställning på en ÄTA. Inhämtade inte entreprenören en beställning, utan utförde arbetet stipulerade de administrativa föreskrifterna att entreprenören inte skulle få betalt för ÄTA. Detta var något som framgick av de administrativa föreskrifterna, däremot hade inte beställaren noterat denna ändring av AB 04 under kod AFC.111.

Så snart entreprenörerna erhöll en ritning med en ändring i utförde entreprenörerna dock arbetet och krävde därefter betalt för en ÄTA. Beställaren bestred betalning och hävdade att parternas avtal var ändrat på ett giltigt sätt och hävdade dessutom bland annat att den aktuella ändringen inte var en ändring av den fasta bestämmelsen, utan ett tillägg och därmed skulle det inte heller vara nödvändigt att notera under AFC.111.

I de bägge målen slog såväl tingsrätten som hovrätten fast att det förelåg en ändring av fast bestämmelse och en sådan ändring måste ske genom den särskilda proceduren, d v s det ska även noteras under kod AFC.111 att en ändring skett. I annat fall är inte ändringen giltig och gällande.

Det är bra att domstolarna slagit fast att AB/ABT:s bestämmelser ska följas fullt ut och att konsekvensen i annat fall blir på det sätt som AB/ABT stipulerar, d v s ändringarna gäller inte. Det gäller således att se upp – såväl för entreprenör som beställare – när ändringar av fasta bestämmelser sker i de administrativa föreskrifterna.  

- Read less