Svensk Byggtjänst lanserade under hösten 2012 en ny utgåva av Administrativa föreskrifter med råd och anvisningar för entreprenadarbeten, förkortad AMA AF 12. AMA AF 12 ersatte AMA AF 07.

AMA AF är ett verktyg som ska tjäna som underlag till och underlätta upprättandet av administrativa föreskrifter (ibland benämnt förfrågningsunderlaget). De administrativa föreskrifterna är i stort sett alltid en del av parternas avtal och innehåller ofta viktiga juridiska regleringar gällande till exempel kontraktstid, vite, ÄTA med mera. AMA AF är ett sätt att försöka likrikta de administrativa föreskrifterna så att alla parter vet var de ska hitta olika regleringar. AMA AF är anpassat och ansluter i sin kapitelindelning till AB 04 och ABT 06.

Ytterligare ett viktigt syfte med AMA AF 12 är då att eventuella ändringar/avsteg från AB och ABT sker på samma vis och under samma kod. Det blir enklare för anbudsgivarna (entreprenörerna) att identifiera ändringar av AB och ABT och därmed anpassa sina anbud till ändringar och avsteg från AB/ABT:s grundregler – i praktiken genom påslag på anbudssumman.

AMA AF 12 är inte föranledd av någon revidering av AB 04 eller ABT 06, men det har från vissa håll ansetts som angeläget och ett behov av att revidera AMA AF bland annat med hänvisning till att upphandlingsreglerna ändrats. Andra anförda skäl är att Plan- och Bygglagen ändrats och att vissa texter hänförligt allmänna arbeten och hjälpmedel varit föråldrade och oförändrade. Andra parter (t ex organisationen Byggherrarna) har istället ansett att det innebär ett omfattande och onödigt arbete och kostnader med att anpassa systematik i förfrågningsunderlag och mallar så att de ansluter till AMA AF 12 istället för AMA AF 07.

De ändringar som gjorts i AMA AF 12 är mestadels av strukturell karaktär, man har döpt om vissa kapitel och nya koder har arbetats in. AMA AF 12 består av AFA – allmän orientering, AFB – upphandlingsföreskrifter (som t ex genomgått vissa ändringar och förtydliganden med anledning av LOU), AFC – Entreprenadföreskrifter vid utförandeentreprenad (som genomgått mestadels strukturomvandlingar, flyttade koder och revideringar av text hänförligt till exempel BAS P och BAS U), AFB – Entreprenadföreskrifter vid totalentreprenad (se ovan gällande AFC) och AFG – Allmänna arbeten och hjälpmedel (som ersatt AFH och AFJ).

Som ofta vid revideringar av standardavtal etcetera inom branschen finns det stora möjligheter att förkovra sig. Flera av de inom byggbranschen verksamma kursföretagen erbjuder kurser/föreläsningar gällande revideringarna av AMA AF 12.

Peter Degerfeldt
Advokat, Landahl advokatbyrå

- Read less

Bostadsbristen i Stockholm är här och nu. Det vet inte minst Stockholms studenter. Den rådande bostadsbristen är ett allvarligt samhällsproblem.

I dag finns endast 12 500 studentbostäder till huvudstadsregionens 80 000 studenter. Det är inte acceptabelt att studenter väljer bort utbildningar på grund av att de inte kan hitta någonstans att bo eller avbryter sin utbildning för att de saknar bostad. Studenter bör kunna fokusera på att uppnå goda studieresultat, inte på att ständigt jaga ny bostad.

Vi moderater har ett ansvar att göra något åt detta. Fler studentbostäder måste byggas. Därför vill vi förenkla reglerna för byggandet av studentbostäder så att det blir mer lönsamt och bättre speglar vad studenterna efterfrågar. I dag är reglerna många, snåriga och ibland helt onödiga. Då man bor i studentlägenhet en kortare tid tror vi att studenter kan tänka sig en annan standard om det innebär att bostadsbristen minskar. Boverket fick därför i uppdrag att se över nuvarande byggregler i syfte att förenkla regelverket så att fler studentbostäder kan byggas.

Rapporten som överlämnades till Socialdepartementet i slutet av juni innehåller en rad välkomna förslag. Bland annat höjs tillåten bullernivå från 55 decibel till 60 decibel vilket gör det enklare att bygga studentlägenheter i centrala lägen. Studentrum ska även få byggas på gamla vindar utan krav på hiss och man föreslår också förändringar i normen för hur en bostad ska utformas vilket innebär att lägenhetsarean kan minskas.

Även om Boverket kommer med flera bra förslag skulle vi Moderater vilja göra ännu mer. Tillgänglighet för handikappade är viktigt, men det bör finnas olika typer av bostäder i ett bestånd. Allt måste inte vara fullt ut tillgängligt. Vi tycker också att den tillåtna bullernivån kan höjas ännu mer.

Det är oerhört viktigt att se till att våra studenter har en studentbostad under studietiden. Problemet är här och nu och en lösning måste till. Studenter efterfrågar små, billiga lägenheter under kortare perioder. För att kunna tillhandahålla detta krävs att vi ifrågasätter alla byggregler som inte är grundläggande för människors säkerhet och hälsa.

Margareta Cederfelt (M)
Riksdagsledamot, Stockholms Stad
Ledamot i Civilutskottet

- Read less

De aktuella recepten för ökat bostadsbyggande

Det skrivs nästan dagligen om bostadskrisen i Sverige i våra stora dagstidningar, och i fack­pressen. Radio och TV snuddar vid problemen utan att ana vidden av problemen. Det duggar tätt med politiska utspel från byggbranschen, kommun- och rikspolitiken samt från fackligt håll. Vad går utspelen ut på?

Jo, - det är fel på byggreglerna, plansystemet är ineff­ektivt, kommuner tar inte uppgifterna om bostadsförsörjning på allvar kommunerna över­trumfar varandra med att införa lokala krav och miljöregler på de få bostadshus som ska byggas på mark som an­visats av kommuner. Släpp hyres­sätt­ningen fri säger fastighets­äg­arna. Byggfacket vill sätta åt underentreprenörerna och få bättre betalt.

Min egen yrkes­organisation, SAR/MSA påstår yrvaket att vår bostadsminister gynnar kvantitet på kvaliténs bekostnad. Som om vi arkitekter tycker att det byggs för mycket? Eller skulle vi arkitekter vara så aningslösa att vi tycker att det ska bygga färre och dyrare bostäder?

Får vi i branschen våra önskemål uppfyllda, då ska ni se att det kommer att byggas bostäder som aldrig förr. Men för vem kommer det då att byggas? Vem ska ha råd, med fri hyressätt­ning? Att bo i det befintliga beståndet, har hittills varit normal-inkomsttagarnas möjlighet att få tak över huvudet i en lagom stor bostad. ”Nämen, hyror kommer också att sänkas inte bara höjas” sägs det. Har i praktiken någon hyra sänkts? – nej, då river man hellre husen.

Socialt och bostadspolitiskt, är det idag den mest illa valda tidpunkten att släppa hyrorna fria

Sällan hörs det någon kritik mot själva byggpro­cessen eller hur branschen är organi­serad. I den frågan lägger vi ut dimridåer och skyller på annat, såsom samhället styrning, bankernas restriktivitet etc. Handen på hjärtat branschkollegor; tror vi på allvar att våra processer, från idé till färdig bostad, verkligen funnit sin ideala form, efter vilken allt annat i samhället ska anpassa sig?

Inledningsvis kan man konstatera att orsaken till att det byggs så lite är helt enkelt att det inte finns tillräckligt med folk i vårt land som har råd att betala för det som byggs idag och det som vi i byggsektorn kräver i ersättning.

Staten bjuder verkligen till och tillsätter utredningar och ”vänder på alla stenar” för att få bort kostnadsdrivande processer i den offentliga hanteringen av planer, bygglov och annan tillståndsgivning. Staten har dansat efter byggbranschens pipa en längre tid nu och har i utredningsförslag kommit med nya idéer, som visar på nytänkande. Nu är det dags för oss i byggsektorn att systematiskt ”vända på alla våra stenar”. Där finns det skräp att rensa upp i! Kan den nyligen tillsatta Nybyggarkommissionen bidra till detta?

Man kan exempelvis fråga sig, är det någon som räknat på om en veckas försening av ett bygglov är mer kostnadsdrivande än en felaktig håltagning i ett badrums­bjälklag eller ett missat fall till en golvbrunn och för att inte tala om alla felaktigt enstegstätade fasader, som mot bättre vet­ande idag fortfar­ande byggs? Sådana och liknande fel före­kommer i massor i dagens konventionella bostads­byggande. Det är någon som ska betala det. Det blir vanligtvis bostadsköparen och hyresgästerna. Ty byggentre­pre­nörer ”tar höjd” redan i sina anbud för alla de fel som de rent statistiskt brukar göra och som vi inte kommer ifrån att behöva rätta till. Att entreprenören därför schablonmässigt saltar entrepre­nadpriset med 40 % är inte ovanligt. När priserna trissas upp hänger kommunerna med då det gäller priset på mark som de förmedlar och med exploateringsavtal med oberättigat innehåll, som byggherren sväljer, ty det är till slut ändå hyresgästerna eller bostadsrättsköparen som betalar.

Många kockar

Bostadssektorn är en vittförgrenad företeelse. Konsulter av alla slag, byggherrar, entrepre­nörer, underentreprenörer, fastig­hetsägare, stora som små, ingår i detta komplex. Jag är arki­tekt till professionen. Som sådan kan man vara husprojekter­ande, planerande eller till­ståndsgivande kommunanställd. Jag är, som arkitekt, själv en del av denna sektor. Vi skulle kunna vara lite självkritiska och granska varje del av den. Varför är svenska arkitekter sämst i Europa på att ta ansvar för kostnader, miljö och teknik? Varför är arkitekternas egen organisation motståndare till industriellt byggande?

Få har en överblick över hur bygg- och bo­stads­sektorn fungerar i detalj. Någon är insatt i planpro­cessen, några i projekteringen eller i an­buds­giv­ningen, byggandet och andra åter i förvaltandet. Det är en lång process, kanske för lång, men låt oss hjälpas åt att syna den. Det är en risk med sådana oöverskådliga processer att det smyger sig in processer och mellanhänder som inte tillför värden. Det finns inte någon bransch där alla inblandade parter - internt - talar så illa om varandra som inom bygg. Ett är säkert, det förekommer sällan någon skriftlig dokumentation från ett avslutat bygge om vad som gått fel och som absolut inte får upprepas i nästa.

De (3 - 4) största har ett vitt förgrenat nät över landet, men alla filialerna inom respektive koncern har få produktionsidéer gemensamma när det gäller byggandet. Filialerna lär inte av varandra. Det sägs att fel som görs ska rapporteras till huvudkontoret. Det görs mycket sällan. Vem berättar - i lex Marias anda - för koncern­ledningen om alla fel som projekteras och utförs?  Det mest gemen­­sam­­ma de har är logotypen och färgen på hjälmarna och de självlysande arbetsklä­derna.

Ett aktuellt lockrop från entreprenörsbranschen är ”förtroendetotalentreprenad­­erna”. ---”Säg vad ni vill ha, så bygger vi det och ni slipper tänka utan bara hämta nycklarna när det är klart. Ni får all vår erfarenhet på köpet”- säger vi. Denna typ av entrepre­nader är så vanliga numera att man knappast längre vet vad en utförandeentrepre­nad är för något. (Att utföra det som beställts betyder det). När man idag vinner en total­upphandling så följer man de av byggherren upprättade ritningarna så långt man har lust. Vi motiverar våra avsteg med yttryck av typen ”så har vi aldrig gjort förut” eller ” det här blir mycket billigare, så vi gjorde så här istället ”eller ”det här anser vi vara likvärdigt” eller ”det ser ju nästan lika dant ut”. Entreprenören får oftast rätt i tvistemål mot byggherren i dessa fall.

Några år av självkritik

I början av 2000-talet togs ett antal initiativ från staten i samverkan med oss i själva i branschen. Bygg­kost­nadsdelega­tionen och ”Skärpning gubbar” utgör några exempel på branschgenomlys­ningar från den tiden. Bygga Bo-dialogen var ett annat förplikt­elsekontrakt mellan samhälle och byggsektor med ett utbildningsprogram för både företagsledning och byggnads­arbetare. Vi i byggsektorn är nämligen den bransch, av alla industrigrenar, som avsätter minst pengar för fortbildning av personal.

Jag var inblandad i Boverkets Byggkostnads-forum (BKF), vars fleråriga verksamhet jag samman­fatt­ade på 100 sidor i ”Skärpning på gång i Byggsektorn?” – läst av få. Branschen gör som den alltid gjort eller gjorde förra gången. Minnet i vår bransch är kort och intresset att läsa om andras erfarenheter är nästan obefintligt. Var den själv­kritiska tiden för tio år sedan en period av moralisk upp­rustning eller kanske bara läpparnas bekän­nelser efter en rad skandalösa byggen och avslöj­anden om karteller? Man behöver bara nämna skandalerna med Moderna museet, asfaltkartellerna, mögel i Hammar­by­sjöstad, BO01, Tvärledsbron m.fl.

Ineffektivitet

Det är något fel med det bygg- och bostadsindustriella komplexet. Det finns inget index som svensk officiell statistik mäter, som de senaste årtiondena ökat så mycket som nyproduk­tionskostnadsindex för bo­stads­hus. Det som i allmänhet chockerat oss svenskar under de senaste åren är det ständigt ökande ben­sin­­priset. Men det är delvis beroende av en hård nationell miljöbeskattning och en olje­kartell­pris­sättning genom OPEC. Några karteller finns väl inte inom byggsektorn? Men ändå ökar kostnadsnivån i förhållande till all annan industri.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"4155","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"285","width":"455"}}]]

Nyproduktionskostnadsindex för bostäder har ökat mer än vad något annat gjort som SCB mäter. Hade bilpriset ökat som bostäder skulle den billigaste Volvon kosta 700 000  kr. Trots att bensinpriset ökat katastrofalt mycket har index för att äga och köra bil utvecklats mindre än levnadskostnadsindex. Bilindustrin tar sitt ansvar och tar fram en produkt som kan efterfrågas av ett flertal.

Jag menar inte att vi kan ta efter bilindustrin, men vi kan göra analyser och agera som den och successivt införa den fasta industrins metoder. Jag vet, det finns eldsjälar som jobbar med leantänkande och BIM – Bygg Info Modeller. Men dessa är i praktiken bara lovande isolerade företeelser som några entusiaster tillåts syssla med.

En otidsenlig bransch

Byggsektorn är till stora delar en nationell näringsverksamhet som är helt befriad från inter­nationell konkurrens. Inte ens de nordiska länderna har lyckats fatta beslut om gemen­sam­ma byggregelverk. Vi har därtill byggbranschens egna ­regler i varje land, som är minst lika för­dyrande som man påstår att sam­hällets regler för bygg­ande är.

Det finns branschregler och hemmagjorda certifier­ings­regler som utestänger innova­tionsviljan från de få som har idéer. Det är inte fel att påstå att skråväsendet till stora delar finns kvar och att ingen vågar sticka upp, ty då blir man utestängd. Vi har en feltänkt obligatorisk byggfels­försäk­ring, som praktiskt taget aldrig betalat ut någon ersättning och som branschen finner sig i. Det är ju bostadskon­sumenten som i slutändan ändå betalar premien. Det är som att betala till något beskyddande mc-gäng som sviker när det verkligen behövs skydd. 

Vi har ett snårigt avtalssystem för ersättning mm. på entreprenadsidan – ABT06 – som sägs ska hålla ordning och reda i ekonomin och byggadministrationen mellan beställare och utförare. Det är ett system som alltid har entreprenören som vinnare på bekostnad av konsumenten och byggherren, som nästan aldrig vinner en tvist. Tvister enligt ÄTA-paragraferna – Ändrings- och TilläggsArbets­klau­sul­erna i ABT06 - slutar med att det alltid blir dyrare om byggherren (beställaren) gör såväl tillägg som förenklingar. De flesta beställare måste anlita ”ÄTA-konsulter”, för att hitta kryphål för att inte bli helt blåsta av entreprenören, som i sin tur anlitar tvistemålskonsulter. Branschen är full av mellanhänder som inte höjer värdet på bostaden som produkt lika mycket som mellanhanden kostat. Det är per definition att betrakta som slöseri (def: P-E Josephson, CTH). Det är återigen bostads­köparen och hyresgästen som betalar.

En byggarbetsplats idag är dåligt organiserad. Man har numera, i de flesta fall, lärt sig att täcka över och väderskydda byggmaterialet som ska byggas in i huset. Men i gengäld har man dålig uppsikt över vad som ligger under presenningarna. Byggma­terial flyttas fram och tillbaka och blir skadat och måste kasseras. Det är ett annat välkänt stort slöseri.

Endast hälften av den tid som en bygg­nads­ar­bet­are får betalt för på ett normalbygge bidrar till att höja boendevärdet på den byggda bostaden man uppför. Resten av tiden kan utgöra väntan på material, att leta efter verktyg, ringa efter eller jaga försenade yrkesmän, ”åka till brädgården” och hämta kompletterande material, skotta snö på halvfärdiga bjälklag, göra om felaktigt utförda arbeten, etc. Det är rent slöseri enligt defini­tionen. Det beror inte på att byggnadsarbetaren i sig är lågpre­sterande, utan att arbetena är undermåligt planerade på arbetsplatsen och att skrågränser mellan yrkesgrupper upprätthålls in absurdum . Det vanliga byggandet idag är allt annat än vad man kallar industriellt tänkande eller lean produktion.

Produktivitet, mätt som kvoten vad man tjänar på en bostad och vilka kostnader man haft, må vara hög. Om vi betraktar bostaden som varan eller tjänsten ”att bo”, produ­cerad åt svenska folket, då har produktiviteten varit negativ de senaste 20 åren. 1993 betalade ett svenskt normalhushåll 28 - 30 % av tillgänglig inkomst efter skatt i nybyggnadshyra. I dag betalar man runt 40%.

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"4156","attributes":{"alt":"","class":"media-image","height":"288","width":"455"}}]]

I denna ineffektiva och orationella miljö arbetar vårt högst betalda arbetarekollektiv. Säkerhetsproblemen för arbetarna är ofta förbisedda, för att inte tala om hälsoproblemen för dem som ska flytta in i de bostäder som är otillräckligt uttorkade med risk för mögelpåväxt.

Är byggandet motorn för sysselsättningen?

I dessa dagar hör man från branschen och politiken:” satsa på byggandet, släpp hyrorna fria då blir det fart på Sverige och sysselsättningen”. Bygg om ”miljonpro­grammet” och gör det miljösmart, ropar vi i branschen och politikerna hänger med i kören att man nästan anar nya subventioner i andanom.

Det skulle, enligt min uppfattning, vara ekonomiskt vansinne att, för ökad syssel­sätt­ning, att satsa statliga medel på en sådan ineffektiv och oansvarig bransch som jag tillhör med sina otidsenliga strukturer.

Det är inte särskilt upplyftande när man inser att min ineffektiva bransch genererar så stor del av kostnaderna som vi som medborgare direkt eller indi­rekt betalar. Vi pungar ut för bostadshyror, vi betalar skatt som går till lokalkostnader i offentlig sektor och till bostadsbidrag etc. Hade bygg­kostnaderna för en bostad som byggdes för tio år sedan ”bara” utvecklats som levnadskost­nads­index fram till idag, så hade det hushåll i en trerummare, som flyttar till motsvar­ande bostad idag, haft ca 20 000 kr mer per år att röra sig med – efter skatt!

Byggsektorn en snyltande bransch

Levnadskostnaderna i Sverige har på många sätt blivit relativt lägre, i stor utsträckning bero­ende på att alla branscher, utom byggsvängen, effektiviseras och att matpriserna sjunker rela­tivt sett år från år. Trots att bensinpriset ökat så det känns i plånboken när man tankar, så har kostnaderna för att äga och köra personbil ökat mindre än konsumentprisindex. Detta tack vare att bilar blivit bensinsnålare och hållbarare.

Det är sund reaktion från den vakna bilindustrin, som har åstadkommit detta ”under”. All annan industri förbilligar för kon­sumenten genom effektivare processer. Det ekonomiska ut­rymme som där­igenom skapas kapar emellertid vi i byggsektorn åt oss, så det hela blir slutligen ett nollsummespel för konsumenten. Bilindustrin har insett: - ”utvecklar vi inte långsiktigt håll­barare bilar finns det endast ett fåtal som har råd att ha bil”. I byggsektorn gör vi tvärtom. Vi i byggsvängen ser till att vi bygger dyrt och alltför lite, för det tjänar vi mer på. Vi har nämligen stängt nationens gränser för internationell konkurrens. Då och då köper vi in material från Östeuropa, men tar betalt som om de var tillverkade med svenska löner.

Det råder ”terrorbalans” på bostadsmarknaden

Det ser inte ut att finnas några kvickfix för att komma till rätta med det höga kostnadsläget i bostadsbyggandet. Det är det högsta i Europa. Skulle det allmänt börja byggas bostäder som är 50 % billigare än de som byggs idag, vilket borde vara fullt möjligt, skulle det bli oreda på marknaden. Vi som äger villor och bostadsrätter skulle plötsligt se dem mindre värda än vad de är belånade till. Bankerna kom­mer därmed att få bekymmer. De som investerat och spekulerat i dyr mark går på pumpen.

Mot en sådan bakgrund är det bättre att gå på som vi alltid gjort, utan nytänkande och utan att dra på sig utvecklingskostnader för effektivare rutiner i projekterings-processen eller produktionen. Med andra ord: det är lönsammast att fortsätta bygga orationellt och dyrt och upprätthålla en prisnivå som innebär att man nätt och jämnt bygger för de ca 10 – 12 000 tillkommande hushåll i vårt land som årligen kan ha råd att flytta till en nybyggd bostad.

Sverige bygger idag ett slags ”miljonärsprogram” dikterat av byggsektorn där pris­nivån går att upprätthålla genom att det är ett litet antal dominerande byggentre­prenörer i landet som sedan ett drygt decennium ”extraknäcker” som försäljnings­bygg­herrar genom att åt sig själva bygga bostadsrätter, som sedan säljs till ofta okunniga bostads­rätts­föreningar på till­växtorterna, sam­tidigt som de bygger lokaler, an­läggningar, infrastruktur och enstaka hyresrätter åt andra, inte minst offentliga, beställare.

 En sådan verk­sam­het betraktas som osund enligt renläriga konkurrensforskare och kallas vertikal kon­kur­rens i produktionssystemet. Man konkurrerar med andra ord med sina egna kunder. Det är som om Volvo och Scania skulle bedriva åkeri- och spedi­tions­verksamhet och bestämma priset på landsvägstransporter i Sverige.

Vem blir lidande

De största förlorarna i denna osunda verksamhet är de som ännu inte gjort sin entré på bostads­mark­naden – framförallt unga människor. Men även de äldre, t.ex. 40-talisterna, som sitter i otillgängliga bostäder, utan hiss och balkong, kommer att få det svårt att klara sig själva. Det är och kommer att utvecklas till ett stort samhälls­ekonomiskt problem. Om detta tycks alla vara eniga.

Men vem ska bygga för dessa kategorier? De kommunala bostadsbolagen har blivit tandlösa genom Allbolagen från 2011. Den gör att det inte längre går att ha en allmännyttig prissätt­ning på bostäder, utan allmännyttan tvingas (pga. EU-direktiv sägs det) resonera i hyres­sätt­nings- och i avkastnings­­frågor som de privata bostads­bolagen, vilka inte alltid resonerar som vi tror. Ett privat bolag tvingas då och då till att acceptera några år av röda siffror i sin förvaltning av ett nybyggt hus. Den fri­heten kan inte ett kommunalt bolag ta sig, såvida det inte rör sig om social housing, vilket vi inte vill ha i Sverige, enligt nuvarande politiska tongångar.

Fredrik von Platen

Arkitekt SAR/MSA, senior adviser.

Fd. ordf för Sveriges stadsarkitekter

1989- 2003 ställförträdande generaldirektör för Boverket

Medverkat i ett flertal statliga utredningar och delegationer t.ex: Kretsloppsdelegationen 1993 – 1999, Sakkunnig och expert i några PBL-utredningar på 1990-talet

- Read less

Våra studenter står nu inför en ny terminsstart och den stora bostadsbristen gör sig återigen påmind. Förra året saknade exempelvis 20 000 studenter någonstans att bo. Så kan det inte fortsätta! Det måste bli fart på bostadsbyggandet och de bostäder som byggs måste bli billigare. Det måste också finnas ett varierat utbud av bostäder. Regeringen arbetar med att skapa förutsättningar för en bostadsmarknad där människor själva kan välja boende efter sina behov under olika skeden av livet. Detta är den långsiktigt bästa grunden för att få till stånd det utbud av hyresrätter, bostadsrätter, ägarlägenheter och småhus som människor vill ha.

Vanliga människor måste ha råd att bo i nya bostäder. Villkoren för byggande och ägande av bostäder måste förbättras ytterligare, så att det blir möjligt att bygga bostäder till rimliga kostnader. Ett sätt att nå detta är att göra regelverken kring bostadsbyggnation enklare.

Det har gjorts en översyn av PBL (plan- och bygglagen) men det måste göras mer.

Krångel och byråkrati kring nybyggnationer ska pressas tillbaka utan att göra avkall på kvaliteten och hänsyn till natur- och grönområden samtidigt ska antalet kommunala särkrav begränsas. Särskilt på landsbygden utanför planlagt område måste det bli väsentligt enklare att få bygga. Vid nybyggnationer är det också rimligt att de standardiserade kraven prövas mot behovet av nya bostäder. Konkurrensen inom bygg- och byggmaterielsektorn måste också förbättras.

Planprocessen har förenklats och det har införts krav på maximala handläggningstider för den som söker bygglov. Byggprocessen ska fortsätta att kortas. När tidsgränsen för bygglov överskridits måste det finnas möjligheter till sanktioner för att minska förhalning. Vi vill även se över Länsstyrelsens roll som prövande instans för att förhindra utdragna ärenden och överklaganden som ibland kan pågå upp emot flera år.

För att möta bostadsbristen har regeringen sedan tidigare exempelvis infört statliga kreditgarantier särskilt riktat till ungdomar (förstagångsköpare) och möjliggjort för kommu­nerna att ställa hyresgarantier för den som har inkomst men saknar fast anställning och därför har svårt att på annat sätt få ett hyreskontrakt.

En fungerande och rörlig bostadsmarknad kräver att det finns ett tillräckligt antal hyresrätter. Vi vill ha ett fungerande bruksvärdessystem som skyddar hyresgästerna mot oskäliga hyreshöjningar och skapar trygghet när det gäller framtida boendekostnader. Vi vill skapa bättre förutsättningar för att fler hyresrätter produceras i Sverige. Ökad konkurrens på bostadsmarknaden, bättre möjligheter till nybyggnation och ett fungerande hyressystem bidrar sammantaget till att fler bostäder kan komma till i Sverige.

Christer Akej (M)

Riksdagsledamot för norra och östra Skåne

- Read less

Stockholm måste ha en strategi för att skapa levande tak. I många nybyggnationer är taken platta och det är ett slöseri att inte använda dessa för att skapa aktivitet och en mer levande stad. Inga platta tak ska byggas utan att möjligheterna att skapa aktivitet först utreds, exempelvis genom serveringar, utsiktsplatser eller grönytor.

På redan byggda hus bör möjligheten att utnyttja taken ses över. Första byggnad att undersöka bör vara Stockholm Water Front där allmänheten idag effektivt stängs ute från de utsiktsplatser som finns från de översta våningarna.

Stockholm blir allt bättre på att skapa liv i bottenvåningarna. Antalet restauranger och uteserveringar ökar varje år. Men taken har glömts bort. Stockholm har få höga hus, därför är det extra viktigt att de höga hus som byggs blir tillgängliga för allmänheten även på höjden. Det kan röra sig om serveringar, utsiktsplatser eller parkmark.

Ett bra exempel är ett av de planerade höghusen på Liljeholmskajen som kommer att innehålla en restaurang på våning 25 och 26. Andra förebilder är Kaknästornets restaurang och Globens SkyView. Skräckexempel finns också. Stockholm Water Front skulle bli ett nytt landmärke för Stockholm men har restauranger endast i bottenvåning mot Klarabergsviadukten. Där om någonstans borde taklandskapet ha utnyttjas för att skapa spännande mötesplatser för människor.

Jag vill att Stadsbyggnadsnämnden tar fram en strategi för hur taken på befintliga hus, särskilt höga hus, kan användas bättre samt hur taken på nya hus kan planeras för att bli mötesplatser för människor.

Erik Slottner
vice gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms stadshus samt ledamot i Stadsbyggnadsnämnden.

Foto: Stadshuset

- Read less