I byggbranschen finns två dominerande standardavtal, AB och ABT (i nuvarande versioner AB 04 och ABT 06). AB ska användas då beställaren projekterat entreprenaden och i detalj beskrivit det tekniska utförandet. I sådant fall är det endast själva utförandet som åligger entreprenören (en så kallad utförandeentreprenad).

ABT ska användas då beställaren istället anger krav på funktioner, medan det åligger entreprenören att projektera och utföra tekniska lösningar så att funktionerna uppnås (en så kallad total- eller funktionsentreprenad).

I praktiken förekommer det inte sällan att ABT används även då beställaren i olika omfattning angett färdiga tekniska lösningar för entreprenadens utförande, en så kallad styrd totalentreprenad. På motsvarande sätt förekommer det att beställaren efterfrågar viss funktion för begränsande delar av en entreprenad, medan han i övrigt föreskrivit färdiga tekniska lösningar och därför handlar upp entreprenaden på AB.

Vilket standardavtal man väljer att tillämpa för den enskilda entreprenaden förändrar i praktiken ofta parternas förpliktelser i mindre mån än vad många beställare och entreprenörer tror. Som ett exempel kan nämnas att det i en på AB upphandlad entreprenad framgår att ett rum ska utföras med innerväggar som säkerställer att ett specifikt angivet ljudkrav uppnås, men det anges inget om hur innerväggarna tekniskt ska utföras och förtydligas att detta åligger entreprenören att bestämma utifrån angivna ljudkrav.

Ett motsatt exempel är om beställaren föreskrivit vissa ljuddämpande egenskaper för innerväggarna i en entreprenad som upphandlats på ABT, men samtidigt anges att innerväggarna ska utföras med ett visst material och med vissa specifika dimensioner. I dessa situationer har entreprenören som utgångspunkt ett funktionsansvar i den på AB upphandlade entreprenaden och ett utförandeansvar i den på ABT upphandlade entreprenaden.

Eftersom byggande är en komplex verksamhet såväl tekniskt som juridiskt, uppkommer det ofta situationer som inte är så entydiga och klara som i mina exempel. Hur ansvaret ska fördelas mellan parterna kräver då en initierad juridisk tolkning av avtalshandlingarna, inte sällan med inslag av teknisk sakkunskap. Någon lösning på ansvarsfördelningen erhålls då inte genom ett enkelt konstaterande av om det är en utförandeent­reprenad med AB respektive totalentreprenad med ABT som gällande standardavtal.

Ovanstående till trots, är det min erfarenhet att beställare och entreprenörer inte sällan tenderar att argumentera just på detta förenklade sätt. Beställaren menar att eftersom det är fråga om en totalentreprenad enligt ABT ska entreprenören svara för att alla delar av entreprenaden fungerar på föreskrivet sätt, medan entreprenören menar att han inte har något funktionsansvar för någon del av entreprenaden då det är fråga om en utförandeentreprenad enligt AB. 

Ofta resulterar denna typ av argumentation i att parterna får svårt att enas, med långdragna tvistigheter och ibland rättsprocesser som följd. AB och ABT, respektive begreppen total- och utförandeentreprenad, blir då tillhyggen i en allt för förenklad och icke konstruktiv debatt mellan beställare och entreprenör. Även om tvistigheter aldrig helt kommer att kunna undvikas, är jag övertygad om att avtalsprocessen skulle förenklas och byggbranschen gynnas av att ha ett och samma standardavtal för alla entreprenader. Avtalstekniskt skulle detta med lätthet låta sig göras och för mig är det en gåta att de som utarbetar avtalen –Föreningen Byggandets Kontraktskommitté, BKK – inte valt att gå den vägen.

En statlig utredning föreslog nyligen att taket för ROT- och RUT-avdragen ska sänkas från 50 000 kronor till 34 000 kronor. Sänkningen görs för att finansiera en slopad kommunal fastighetsavgift för hyresrätter.

Alla åtgärder som syftar till att öka bostadsbyggandet är bra men när det sker genom att minska avdragen för ROT och RUT blir det helt fel.

Det är uppenbart att ROT-avdraget betyder oerhört mycket för seriösa aktörer inom hela byggsektorn och för målerinäringen har ROT skapat en ny marknad. Innan ROT-avdraget infördes utgjorde privatmarknaden ungefär två procent av våra medlemsföretags omsättning. Idag är motsvarande siffra drygt 20 procent.

Men ROT har också inneburit att attityden till svartarbete har förändrats. Något som är bra för hela skattemoralen. Flera undersökningar visar att sedan ROT infördes tycker allt fler att svartarbete är oacceptabelt. Men en undersökning bland allmänheten som Målaremästarna gjorde förra året visade också tydligt att prisbilden spelar in när det gäller skattemoralen. Det är inte ok att handla svart eftersom det finns möjlighet att göra ROT-avdrag. Men om avdraget försvinner eller försämras är det uppenbart att benägenheten att anlita professionella hantverkare skulle minska. Tyvärr bekräftar undersökningen att måleri är den tjänst som allra flest skulle kunna tänka sig att betala svart för om ROT-avdraget försvinner.

Nu föreslår ju visserligen inte den nya utredningen att ROT helt ska tas bort. På den föreslagna sänkningen av avdragstaket skulle staten tjäna ca 1,8 miljarder kr. Under 2012 uppgick ROT totalt till 14,5 miljarder och sett i den jämförelsen kan ju den föreslagna besparingen verka mindre dramatisk. Det tycker i alla fall utredaren som inte tror att sänkningen kommer få några stora konsekvenser för ROT-användarna eftersom det bara är cirka 10 procent av dem som gör avdrag över 34 000 kronor.

Men denna matematik leder till fel slutsatser. För det första motsvarar 10 procent av ROT-användarna så många som nästan 100 000 personer, för det andra så kommer efterfrågan på de lite mer omfattande ROT-tjänsterna att minska vilket drabbar företagen inom byggsektorn och för det tredje så kommer vi att få se att ett antal privatkunder faller tillbaka i gamla mönster och börjar köpa svarta tjänster igen. Och allt detta för att göra en sänkning av skatterna för hyreshusen som är så liten att alla är överens om att den i praktiken inte kommer leda till det önskade, fler nya hyresrätter. I det här fallet kan man alltså verkligen tala om att skadan är större än nyttan.

Erfarenheten säger oss istället att besparingen på 1,8 miljarder bara kommer att bli ett nytt smörjmedel i den svarta ekonomin. Är det klokt?

Björn Hellman, vd för Målaremästarna.