Gästbloggen
 

Kunskapen om gruppers utveckling är låg i byggbranschen

Okunskapen om gruppers utveckling i byggbranschen kostar mycket, både i både kronor och kvalité.

Om branschen kunde få en ökad kunskap och respekt för betydelsen av mjuka värden skulle de hårda värdena fungera mycket bättre. Rädslan för flum gör att man missar mycket viktig kunskap i projekten.

I byggbranschen arbetar man mestadels i projekt och man är mycket beroende av att varje funktion/person gör sin del för att helheten skall bli bra.  Oftast är också så att det är som att spela domino, de föregående delarna är förutsättningen för de nästkommande delarna. Varje person måste göra sin del för att nästa person/funktion skall kunna göra sitt. Logistiken är nödvändig, saker måste göras i rätt ordningen och grunden måste på plats innan man kan resa väggar och bygga tak. Tilliten till att de andra i projektet gjort sitt jobb väl är central då det dessutom finns stora säkerhetsrisker i ett byggprojekt.

Trots detta är kunskapen och intresset för gruppers utveckling låg i branschen. Mycket fokus läggs istället på avtal, material, teknisk utveckling och olika tekniska system, lite på hur människor påverkar varandra och kan samverka i olika grad. Inom psykologin pratar man mycket om omedvetna processer och hur det inom gruppen måste finnas en balans mellan arbetsfokus och fokus på relationer och känslor. När de omedvetna processerna sätter fart och ångesten ökar, både hos individ och i gruppen går man lätt i försvar och lägger istället skulden på ”de andra”.  Då branschen också präglas av en ”machokultur” där individen inte vill eller får visa svaghet förstärker det problemen. I begreppet svaghet ligger att erkänna att man inte kan eller att man gjort fel. Men även blotta misstanken om att man skall uppfattas som okunnig eller svag är för många skrämmande och gör det svårt att erkänna känslor som: rädsla för att fatta fel beslut eller göra fel, ensamhet och avund.

De flesta erfarna byggare vet att det hänger på individen på om bygget skall bli bra. Trots det har man system som upprätthåller en avpersonalisering av indviden till exempel i lönesystemen för arbetarna, i övertron på checklistor och policys och omfattande dubbelkontroll med besiktningsmän. Att sedan platsledningen oftast splittras vid varje nytt bygge gör det inte lättare att bygga upp en fungerande gruppdynamik.

Väl fungerande grupper lyckas balansera fokus på uppgiften med medlemmarnas behov av trygghet, bekräftelse och utveckling. Varje grupp går dessutom igenom en utvecklingsprocess där man skall ta sig igenom jobbiga perioder av konflikt och förvirring i gruppen. Om man inte lyckas hantera gruppens utveckling på ett bra sätt riskerar man att nyckelpersoner lämnar gruppen och då måste gruppen börja om vilket ytterligare ökar risken för nya avhopp. I ett tidspressat projekt ökar det såklart risken för misslyckande på olika sätt; tidplanen spricker, budget spricker, kvalitén blir låg och i värsta fall händer alltihop.

På vissa håll i branschen sker nu utveckling och en insikt om att man måste arbeta annorlunda, att ta hänsyn till mjuka värden ger hårda resultat. Då branschen är central aktör i samhället, både genom att man bygger vägar, hus och infrastruktur men också att man är en stor arbetsgivare som påverkar många människor dagligen, är det mycket viktigt att man fungerar på ett bra sätt.

Det är dags nu att man på fler håll förstår att gruppen – och individens betydelse för goda resultat. Att arbeta med gruppen och individens utveckling är nyckeln för fler framgångsrika projekt.

 

Charlotta Schenholm

Samverkansledare i ROT projekt, och konsult inom grupputveckling – och ledarskap.


Fortsätt debattera jämställdhet och mångfald!

Allbrights senaste rapport, Sökes: 220 kvinnor- En kartläggning av likriktningen i svenska börsbolagsstyrelser, presenterades i veckan. I rapporten går att läsa att med en ökning från förra årets andel av kvinnor i svenska börsnoterade styrelser på 24,9 % till årets andel på 28,1 % är steget så stort att trenden med ojämställda styrelser är bruten.

Det låter bra.  Att vi nu nått en brytpunkt. Att trenden har vänt och att vi är på väg mot en jämställd vardag. Siffrorna har blivit bättre jämfört med föregående år och det är oerhört glädjande. Men jag har bara en gnagande känsla av att vi inte kan slappna av. Det står inte i Allbrightrapporten att vi kan slappna av, tvärtom står där att det finns fortfarande mycket att göra för att minska likriktningen i de svenska börsbolagsstyrelserna. Exempelvis minskar möjligheten att kvinnor får plats i styrelser om kravet på att ha varit vd finns kvar. Det väljs ofta personer med en utbildning från handelshögskolor och det vanligaste styrelsenamnet är fortfarande Anders och de följande 9 vanligaste namnen i styrelserna är alla svenskklingande. Men Amanda Lundeteg, vd på Allbright menar att kvoteringsdebatten i och med siffrorna är död.

Vidare står det i Allbrightrapporten att endast 5 % av ordförandeposterna innehas av kvinnor. Kan styrelser anses vara jämställda om endast 5 % av ordförandeposterna innehas av kvinnor? Jag tycker inte det.

Men tänk om siffrorna nu skulle ligga still på 28 % eller om de plötsligt börjar minska? Är kvoteringsdebatten fortfarande död?

Själv anser jag att kvoteringsdebatten ständigt är aktuell. Så länge det framförs åsikter om att det saknas kompetenta kvinnor, så länge behövs kvoteringsdebatten. Det går inte att släppa frågan eftersom det är så djupt inrotat i samhället att vissa personer har mer kompetens bara de har ett visst kön, en viss utbildning eller en viss bakgrund.

Och med uppgifter om att 24 bolag fortfarande inte har en enda kvinna i styrelsen och att åtta av dessa helt saknar kvinnor i ledningen, när endast 56 av 279 bolag har jämställda styrelser och när kvinnors styrelsearvode är 15 procent lägre än männens och när 9 av 10 valberedningsrepresentanter är män ja när det är så, behöver jämställdhets-, kvoterings- och mångfaldsdebatten vara kvar.

Jag tycker aldrig att debatten ska vara död. Människor tycker olika. Vissa tycker att kvotering är den enda vägen. Andra anser att kvotering är helt fel väg att gå. Själv tycker jag att alla ska fortsätta att argumentera för sin åsikt. Debatten ska aldrig vara död. För den dagen vi nått jämställdhet är jag övertygad om att vi har några steg till att ta när det gäller mångfald i en hel mängd andra aspekter.

 

Sara Haasmark, vd Samhällsbyggarna

Presentation

Här publiceras inlägg från gästskribenter som ger sin syn på branschen.

Taggar