I den färska studien Trä vs betong tar sig Sveafastigheter och IVL an en av vår tids ödesfrågor – biologisk mångfald. Den goda intentionen får dock en törn då rapporten bygger på inkonsekventa resonemang, icke relevant data och felaktiga antaganden. Att ställa material mot varandra gör ingen till vinnare i den gemensamma uppgiften att bygga hållbart, skriver företrädare för träbyggnadssektorn.
Det är en lovvärd uppgift Sveafastigheter (Läs artikeln om studien i Byggvärlden här) har tagit sig an: att utreda vilket byggmaterial som är bäst för planeten. För uppdraget anlitas välrenommerade konsultföretag, Plant och IVL, som ger sig på att baka in biologisk mångfald i materialens livscykelanalys. För bara några år sedan lärde sig byggsektorn att räkna på klimatpåverkan och nu ska den ta sig an biodiversitet – en långt mer komplex fråga att mäta, men givetvis ytterst viktig. Samtidigt visar data från Riksskogstaxeringen att förutsättningarna för biologisk mångfald i Sverige stadigt går åt rätt håll.
Från träbyggandets del av värdekedjan följer vi projektet med stort intresse. Beställarledet ska ställa höga krav inom alla tre dimensioner av hållbar utveckling, inklusive miljömässigt hållbart producerade byggmaterial. Men vi är många som reagerar på de tvärsäkra slutsatser som dras från konsultgruppen, och som bärs vidare i Sveafastigheters marknadsföring av seriens andra rapport:
”Betong är bättre än trä”
Är det så? Eller är det möjligt att man inte ser skogen för alla träd?
Tvärsäkra slutsatser utan stöd i data
Vid granskning av rapporten kan vi tyvärr konstatera att den lovvärda intentionen får sig en ordentlig törn. Referensvärden har plockats kors och tvärs över jordklotet, trots att det byggprojekt som studien ska beräkna klimat- och miljöpåverkan för finns i östra Svealand. Utgångspunkten bör då givetvis vara att använda faktiska, svenska förhållanden.
Än mer problematiskt blir det när antaganden som ligger till grund för beräkningarna och den slagkraftiga slutsatsen, inte förankras i verkliga förhållanden. Fem metodfel som snedvrider resultatet:
- Modellen för markpåverkan
Den valda metoden utgår från att all markanvändning är dålig, vilket knappast är ett rimligt antagande. Eftersom ytan som beräknas tas i anspråk för att producera trävarorna är mycket större än ytan som krävs för betong, blir utfallet kraftigt negativt för trä. - Rapporten utgår från primär skog
Dagens svenska trävaror kommer inte från primärskog, även kallad urskog, utan från skogar som är brukade sedan generationer. Om analysen hade utgått från tillståndet här och nu, hade användningen av trä inte gett någon potentiell förlust av arter, snarare tvärtom. - Inget helhetsperspektiv
Metoden kopplar all potentiell förlust av biologisk mångfald direkt till byggmaterialet och tar inte hänsyn till skogens systemperspektiv. Avverkning, tillväxt och förbättring av biodiversitet sker samtidigt, och sågverksprocessen ger restströmmar som blir papper, textil och hygienprodukter. - Antagandet om omloppstid
Tiden som marken tas i anspråk beräknas till 20 år, långt ifrån skogens verkliga omloppstid. - Skogen som cykliskt system
Ingen hänsyn tas till att skogssystemet är cykliskt, till skillnad från uttaget av ändliga resurser inom betongindustrin.
Listan är längre än så, och tillsammans med selektiv användning av fakta leder det till en missvisande bild. Rapporten blir tendensiös och kan inte ses som annat än en partsinlaga i en redan uppskruvad debatt.
Frågan är om LCA verkligen är rätt metod för att analysera något så komplext som biologisk mångfald? När livscykelanalyser var nytt blev jämförelserna ofta missvisande just på grund av brister i antaganden och val av data. Upprepa inte det misstaget, och låt inte en snedvriden rapport skymma sikten för samhällsbyggandets grundläggande utmaning: att fortsätta klimatomställningen genom att fasa ut fossila och ändliga resurser.
/Anna Ryberg Ågren, direktör för Svenskt Trä
/Susanne Rudenstam, kanslichef Sveriges Träbyggnadskansli
