”Jag inser att jag är knäpp”

Kjell Jansson är ett känt namn i byggvärlden, kanske mest från tiden som chefsekonom på Sveriges Byggindustrier. Och det jobbet var, tillsammans med vd-jobbet på Besqab, det roligaste i karriären, tycker han.

Vi möter honom på bygget Ruddammen vid Roslagstull i Stockholm. Här håller hyresrätter åt Stena Fastigheter på att ta form. Kjell Jansson stannar utanför stängslet och försöker få kontakt med platschef Jonas Matsson innan han går in på arbetsplatsen.

— Det borde vara prioritetsframsläpp när vd:n ringer, skojar Kjell Jansson när det tutar upptaget.

Vet han om att vi kommer?
— Ja, det är ju rikslarm på hela Besqab nu, det måste vara putsat överallt, de kan ju komma på bild, säger Kjell Jansson och skrattar.

Kjell Jansson brukar ”kvista förbi” byggarbetsplatserna när han får någon timme över. En tur i veckan blir det vanligtvis.

— Byggprojekten är hjärtat i vår verksamhet. Därför är det viktigt att vara ute och se hur det går, att det är ordning och reda och fungerar bra, säger han.

Annars har han sin bas på kontoret i Täby. I det luftiga arbetsrummet syns hans stora idrottsintresse direkt. På bokhyllan sitter ett litet gosedjur i Hammarbytröja och Hammarbystickers pryder diverse mappar. Ett pressklipp på väggen visar när Jonas Stark vräker in 2-1-målet i matchen mot Örgryte som gav Hammarby SM-guldet 2001.

Kjell Jansson har alltid hållit på Hammarbys fotbollslag.
— Jag är avlägsen släkting med Nacka Skoglund, min mormor var kusin med Nackas mamma. Men folk brukar inte tro att det är sant, berättar han.

Söderstadion har ”varit hjärtat” i hans liv. Han är uppväxt i Hammarbyhöjden och följde tidigt med till stadion.
— Jag har faktiskt sett Nacka Skoglund spela på Söderstadion. Då var jag fem eller sex år, säger Kjell Jansson.

Besqabs anställda får ibland dra nytta av Kjell Janssons idrottsintresse. Han har lovat att bjuda all personal på tårta varje gång Hammarby vinner hemmapremiären och varje gång Hammarby tar SM-guld i vilken sport som helst. Senaste gången det blev tårtbjudning var i april, när Hammarby slog Sundsvall hemma med 5-3.

— När jag började här hade vi mycket familjära traditioner, bland annat skulle man bjuda på tårta när man fyllde år. Och det funkar ju när man är 10, men när vi växte bestämde jag och Freddie att man inte behövde bjuda på tårta när man fyller år. Då lovade jag att bjuda på tårta i stället, berättar han.

Han har alltid varit en kalenderbitare och behöver ständigt kolla sportresultaten. När Hammarby spelar tar han alltid på sig turstrumporna och turhalsduken, knuten på ett särskilt sätt.

— Jag inser ju att jag är knäpp, säger han.

Även sönerna har blivit idrottsintresserade. Fast yngsta sonen håller på Djurgården.
— Vi får gå på landskamper i stället. Och derbyn. Då försöker jag verkligen unna min son när de nån gång råkar vinna, men det är svårt, säger han.

När Kjell Jansson var liten ville han bli fotbollsproffs eller sportjournalist. Men det blev varken eller. När han började på Handels, vilket mest var en slump, tänkte han bli revisor.

— Jag visste inte vad jag skulle utbilda mig till och sökte lite varstans. Och när jag kom hem från en tågluff låg det en lapp från Handels att jag var inbjuden till ett psykotekniskt prov, som var för dem som inte hade 5,0 som egentligen krävdes för att komma in, berättar Kjell Jansson.

Men Kjell Jansson kom in, och utbildade sig till revisor. Han jobbade i tre år innan han tröttnade.
— Jag tyckte att det var för mycket att granska andra. Jag ville hellre göra jobbet själv. Och så är det lite trist kultur, ganska uppsträckt och lite längre mellan skratten. Bygg passar bättre min jargong, lite grabbigt sådär, säger han.

Enligt Kjell Jansson har Besqab ett delat ledarskap, mellan honom själv och företagets vice vd Freddie Norvell.
— Vi kompletterar varandra bra, vi har olika utbildningsbakgrund, och olika läggning och karaktär. Jag är bra på sammanhållning och lullull, Freddie är mer strukturerad och noggrann, säger Kjell Jansson.

Kanske är det en förutsättning för Kjell Janssons informella och familjära ledarstil, att det finns någon i närheten som balanserar upp honom.

— Det krävs att jag har medarbetare som funkar med det. Jag ger ett stort förtroende och springer inte och kollar alla detaljer, men det kräver att vi har välutbildade, duktiga medarbetare som vill och kan ta ansvar.

Därmed lägger Besqabs ledning också stor vikt vid rekryteringen.
— Både Freddie och jag måste träffa kandidaten och säga ja, annars blir det inget. Det innebär en ganska hård gallring. Förra året, trots att vi hade så ont om folk, sa vi nej till flera stycken, berättar Kjell Jansson.

Men trots sin informella ledarstil tycker inte Kjell Jansson att han är polare med sina anställda.
— Jag är prestigelös och kan smälta in, men jag tycker ändå att jag kan hålla distans. Och behövs det så nyper jag till, säger han och stoppar in en snus under läppen.

Hans ”ledarskapstänk” är till stor del inspirerat av idrotten. Att få alla att dra åt samma håll är det viktigaste målet.

Och det roligaste med vd-jobbet på Besqab tycker han är känslan av laganda och att se medarbetare utvecklas. Det som möjligtvis är nackdelen är att alltid stå i rampljuset och vara ett föredöme.
— Ibland kan jag känna att det skulle vara kul att gå på en julfest med det här gänget utan att vara vd, säger han.

På senaste julfesten klädde han ut sig till Rocky.
— Jag försöker bjussa på mig själv. De dåliga chefer jag själv har haft har varit tillknäppta och rädda för att tappa masken. Om jag vågar själv släpper jag fram modet hos andra. Man måste få göra fel, men man ska lära sig av det. Jag tror att alla mår bättre och presterar bättre om man slipper vara småskraj för att göra fel.