Nyheter

Kulturhuset upprustat för framtiden

Kulturhuset i Stockholm.

Efter att ha varit stängt i två år för en omfattande renovering är Kulturhuset åter öppet för besökare. Men det de stora förändringarna kan vara svåra att upptäcka och märks först när man kryper in bakom kulisserna.

Mitt i centrala Stockholm tronar Kulturhuset som en ikonisk sextiotalspärla. Byggnaden ritades av arkitekten Peter Celsing och började byggas 1968 i två etapper. Det var helt klart var det först 1974 och ursprungligen uppfördes fastigheten för att rymma Sveriges riksdag under tiden som Riksdagshuset renoverades. Det som idag är stora scenen i Kulturhuset användes som plenisal av riksdagen. I den övriga byggnaden rymdes kontor och konferensrum. Bland annat hade Olof Palme ett kontor med utsikt över Drottninggatan. När sedan verksamheten flyttades tillbaka till sin riktiga hemvist fick Kulturhuset sin nuvarande funktion.

– Det märks att byggnaden byggts i två etapper. När vi gått in i schakten för att byta ut ventilationen och övriga installationer syns det att man haft lite olika arbetssätt. Det har varit en stor utmaning att kartlägga hur allt hänger ihop eftersom dokumentationen har varit bristfällig, säger Skanskas projektchef Eva Ekelund.

Efter 50 år i allmänhetens tjänst var Kulturhuset i stort behov av renovering och 2018 fick Skanska i uppdrag av Stockholm stad att förbättra inomhusmiljön och byta ut alla tekniska installationer. Ingen liten uppgift i ett hus vars totala yta uppgår till 72 000 kvadratmeter.

Eftersom Kulturhuset eller Skansen 23, som är den korrekta fastighetsbeteckningen, är blå klassad med högt kulturhistoriskt värde var det inte bara att riva ner det gamla och byta ut till nytt.

– Vi visste inte riktigt hur stora schakten var eller hur el och vattenledningar gick. Vi var tvungna att lösa mycket på plats vilket tog betydligt mer tid än väntat, säger Eva som berättar hur Skanskas personal jobbat i skift för att hinna med tidplanen.

En annan utmaning i renoveringen har varit att Kulturhuset i praktiken är uppdelad i två fastigheter. Dels byggnaden med den glasade fasad som man ser får Sergels torg och Teaterhuset som är mer anonymt och som ligger direkt bakom i riktning mot Gamla stan. Det är i Teaterhuset som den stora scenen och de andra scenerna är förlagda. Som besökare är det lätt att missa eftersom entrén är från Sergels torg.

– Det är mycket speciallösningar med olika prång och vrår i fastigheten och i början var det lätt att gå vilse. Det har inneburit en hel del utmaningar för att hitta lösningar på installationerna. Inte minst när det gäller all ventilation som skulle rymmas i de gamla schakten, säger Carl Carlstedt, platschef för Skanska.

Vi tar en rundvandring i huset och kikar in i utrymmena som döljer sig bakom väggarna. Totalt är det 13 schakt som har fått nya installationer. Allt från ventilationstrummor till vattenledningar och det mesta av elen har bytts ut. Det är ett imponerande maskineri som döljer sig bakom kulisserna.

Ett problem som man fått hantera under renoveringen var förekomsten av asbest i huset. Det var ett vanligt isoleringsmaterial på 1960-talet, innan hälsoriskerna upptäcktes och materialet totalförbjöds 1982. Sammanlagt har man avlägsnat 155 ton asbest.

En annan stor utmaningen var placeringen av projektet. På gatorna kring Sergels torg får man av säkerhetsskäl inte ställa gods och maskiner hur som helst. Att Kulturhuset delar garage med Riksbanken gör inte saken lättare.

– Vi hyrde en helikopter när vi behövde lyfta in de riktigt tunga pjäserna. Det blev både enklare och billigare än en kran. I Teaterhuset finns till exempel en jättehiss för scenkulisser. Maskinen till den hissen väger flera ton och den fick vi ta in via taket.

Under upprustningen av Kulturhuset har även husets konst och originalinredning fått en välbehövlig renovering. Olle Baertlings draperier i hörsalen har nytillverkats utifrån original. De handmålade lamporna i Teaterbarens tak och Celsings fåtöljer har restaurerats och blivit som nya. En del ytskikt har även målats om. Nu står Kulturhuset åter redo att ta emot besökare igen i minst 50 år till även om det varit begränsat med besökare på grund av corona.