Andelen utlandsregistrerade bolag ökar i Sverige och den svenska yrkesarbetaren som grupp är satt under stark press. Gradvis urholkas kompetensen inom byggbranschen som får allt svårare att klara sitt samhällsuppdrag, skriver Lennart Weiss i sin senaste krönika.
Färska data från ID06 visar entydigt två saker: andelen utlandsregistrerade bolag i Sverige ökar kraftigt. Lika kraftigt ökar andelen utländska yrkesarbetare medan andelen yrkesarbetare (YA) med svensk identitet står still. Utvecklingen är särskilt tydlig för det senaste årets utveckling. Därmed finns nu siffror på en känsla man intuitivt får när man besöker eller bara passerar en byggarbetsplats; den svenska yrkesbetaren som grupp är satt under stark press. Och det får ett antal bekymmersamma konsekvenser.
Först som sist. Det är en inbiten socialdemokrat som skriver den här texten. Jag har inget problem med utländsk arbetskraft som sådan. Utvecklingen är en följd av EU och således önskvärd utifrån den inre marknadens strategiska syften som syftar till fri rörlighet och en dynamisk ekonomisk utveckling. Min grundläggande syn är att utländsk arbetskraft generellt sett är yrkeskunnig, lojal och i högsta grad önskvärd.
Problemet handlar om tre saker. Utländsk arbetskraft används systematiskt som ett sätt att fuska med löner och sociala villkor, erbjuder på så sätt betydande kostnadsfördelar (enligt ett flertal analyser är arbetskraftskostnaden cirka 45 procent lägre än för svenska YA) och är själva grundorsaken till att seriösa företag slås ut.
Utvecklingen med utländsk arbetskraft sitter samman med en utveckling som pågått smygande under flera år och där även de större svenska byggbolagen är på väg att bli CM-företag som i allt större omfattning förlitar sig på underentreprenörer för produktionen. Över tid utarmar en sådan utvecklingen den egna kompetensen inom produktion, teknik och arbetsledning.
Betraktat utifrån rådande och sannolikt bestående säkerhetspolitiska läge är utvecklingen ett potentiellt hot mot Sveriges förmåga att stå emot ett väpnat angrepp. Skulle Sverige dras in i ett krig, ett scenario som idag måste tas på största allvar, förstår vem som helst att kritisk infrastruktur liksom industrier och befästningsanläggningar kommer att angripas på bred front och vara i snabbt behov av reparations- och återuppbyggnadsåtgärder. I ett sådant läge finns knappast några balter och polacker att tillgå.
Därmed tillbaka till den markerade ökningen av utlandsregistrerade bolag och utländsk arbetskraft. Vad handlar egentligen problemet om? När jag skriver detta läser jag en intervju i Byggföretagens nyhetsbrev med dess vice vd och förhandlingschef Mats Åkerlind. Temat är de nya ID06-korten som införs nästa år med högre säkerhetskrav som kommer att öka tillförlitligheten vad gäller identitet och nationalitet. På principiell nivå säger Åkerlind de rätta sakerna och gör gällande att arbetet mot Arbetslivskriminalitet stärkts på senare år. Det är i allt väsentligt felaktigt.
En mer korrekt beskrivning är att konkurrensläget för de seriösa företagen blivit svårare. Anledningen stavas det systematiska utnyttjande som den utländska arbetskraften utsätts för. Veidekkes egna utredningar visar odiskutabelt att en mycket stor andel av utländska YA nedvärderas kompetensmässigt till 70 eller 88-procentare, när de utifrån sexårsregeln snarare borde klassas som 1,0-or. Lägger man till det utbredda fusket med helglön, semesterersättning, arbetstidsförkortning, traktamenten, prestationslön och återbetalningskrav (hyra) för undermåliga boenden inser vem som helst att fuskföretagen erhåller stora kostnadsfördelar.
I juni kom ISF (Socialförsäkringsinspektionen) med en svidande rapport som visar att Försäkringskassan misslyckats i grunden med ett av sina huvuduppdrag, att kontrollera att A 1-intygen är korrekta och därmed att individernas socialförsäkringsavgifter de facto erläggs. Mycket lite talar för att så är fallet vilket betyder lägre kostnader för de utländska företag och ett urholkat skydd för den enskilde. Ovanpå detta vet vi att det förekommer ett omfattande fusk med löneskatterna vilket drabbar Sverige som land.
När andelen utlandsregistrerade bolag nu ökar liksom andelen utländska YA (i utländska som svenska bolag) kan vi vara säkra på en sak: ökningen har direkt koppling till att hårt pressade entreprenadbolag försöker få ihop sina kalkyler genom att sänka sina arbetskraftskostnader. Därmed försvåras konkurrenssituationen ytterligare för de seriösa bolagen. I nästa led underlättas etableringen av bolag med koppling till den organiserade brottsligheten. Gradvis urholkas kompetensen inom den svenska byggbranschen som får allt svårare att klara sitt samhällsuppdrag, om krisen eller kriget kommer. Jo, det görs en rad goda insatser. Ändå blir läget inte bättre. Snarare tvärtom.
/Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke
