Nyheter

Stulen dynamit enligt polisen

Spår efter bomben i Linköping i somras syns fortfarande i den del fasader. Foto: Samuel Karlsson

Det har förekommit uppgifter att det var civilt sprängmedel som användes vid explosionen i Linköping. En teori är att det skulle ha stulits från någon byggarbetsplats. Från branschens sida efterfrågar man nu bättre kontroller.

Det har varit bråda dagar den senaste tiden för Jan Johansson som är ordförande och kontaktperson för Bergsprängningsentreprenörernas förening. Efter att det förekommit uppgifter om att det kan ha varit civilt sprängmedel som används vid de uppmärksammade sprängningarna har telefonerna gått varma. Men än så länge har inga konkreta uppgifter presenterats från polisen sida. 

– Vi har inte hört talas om några stölder i närtid från några byggen. Det har förekommit en del stöldförsök mot sprängämnesförråd men de har inte lyckats. Det enda fallet jag känner till är en stöld mot en transport för fyra år sedan. Det finns inget som tyder på att det skulle vara vanligt förekommande, säger han.

Samtidigt menar Jan Johansson att det är en svår bransch att övervaka med nuvarande regelverk. Det förbrukas 100 miljoner kilo sprängmedel per år i Sverige. Av dem skulle åtta miljoner kilo teoretiskt sett kunna användas i sådana sammanhang som sprängningen i Linköping. 

– Från måndag till fredag och åtta timmar om dagen skjuts det i princip en gång i minuten någonstans i vårt land. Det säger sig självt att det är stora mängder som är i omlopp och det är oerhört svårt att ha kontroll på allt. Det finns klara brister i lagstiftningen och hur tillsynen som ska göras efterföljs, säger han.

Att hantera sprängämnen är en tillståndspliktig verksamhet. Tillståndet söker entreprenören i den kommun där man är verksam. Tillsynen ska sedan utföras av tjänstemännen på kommunen. Men Jan Johansson menar att de saknar den kunskap som krävs för att kunna utföra uppdraget. 

Han pekar också på att det finns brister i krav på registerkontroll när entreprenörerna nyanställer personal. Det brister också ofta i kontrollen vid utlämning av sprängmedel på byggarbetsplatsen. Men det finns krav på register och spårbarhet av explosiva varor som skulle kunna avslöja eventuella stölder om det bara omsattes i praktiken. 

– Det ska gå att följa varje explosiv vara hela vägen från tillverkaren till dess att den har förbrukats. Det ska också finnas en person på varje företag som kan redovisa exakt vilka sprängmedel man har i sina lager. Det skulle vara bra om polisen testade det här registret. Vår erfarenhet är att det inte fungerar i praktiken hos många entreprenörer, säger han.

Polisen gör bedömningen att det förekommit civila sprängmedel vid de uppmärksammade sprängningarna den senaste tiden. I ett skriftligt svar skriver de följande: 

”Noas underrättelseenhet gör bedömningen att sprängmedel som används i kriminella konflikter till största delen kommer från företag som har licens för legal import och innehav av sprängmedel.

När det gäller det som kommer utomlands ifrån, är det i huvudsak bangers och handgranater som kommer in i Sverige.

Det pågår ett samarbete mellan polisen, Säkerhetspolisen, FOI, MSB med flera där vi bland annat arbetar för att få mer kunskap om detta, och öka samhällets förmåga att förhindra att legala sprängämnen används illegalt.”

Bergsprängningsentreprenörernas förening var en av aktörerna som deltog vid Mikael Dambergs rundabordssamtal. De lade då fram förslagen till förändringar och fick även ta del av polisens uppgifter.

– Jag var med vid mötet hos inrikesministern och fick då för första gången höra från polisen att de finns bevis för att vissa sprängmedel som används är civila men de vet inte var det kommer ifrån. Det återstår att se om det framkommer tydligare kopplingar,säger Jan Johansson.