Nyheter

Tillstånden begränsar lokalt alternativ

Foto: Nordkalk

I cementkrisens spår har Nordkalk nämnts som en leverantör till Cementa om tillståndet i Slite inte förlängs. Men även här sätter tillståndsprocesserna en begränsning. Inte när det gäller för själva brytningen av kalksten men för transporterna.

Det är inte första gången som kalkbrytningen på Gotland uppmärksammats i media. För några år sedan hamnade Nordkalk i fokus när man sökte tillstånd för ett nytt kalkbrott i Dunge. Planerna väckte en del protester från miljörörelsen och till slut beslutade regeringen att omvandla marken till ett Natura 2000-område. Det satte stopp för det nya kalkbrottet.

– Vi har ingen brist på kalksten på Gotland. Det finns obegränsade mängder. Men det är tillståndsprocesserna som sätter gränsen för hur mycket vi kan bryta. Utfallen i tillståndsprocesserna är extremt oförutsägbar. Det är svårt att på förhand vet vilket resultat det ska bli. Det är ingen brist på kalksten men det är brist på tillstånd. Man kan tycka att regeringen borde hantera en så viktig råvara på ett mer långsiktigt sätt, säger Ola Thuresson, platschef vid Nordkalks anläggning i Storungs.

Avslaget i Mark- och miljööverdomstolen för Cementas tillståndsansökan för kalkbrottet i Slite var ett stort bakslag och när regeringens tillfälliga lösning avvisades av lagrådet blev behovet av andra alternativ ännu mer akut. En lösning som har nämnts är att hämta råvaran till cementen från Nordkalks kalkbrott i Storungs. Avståndet mellan anläggningarna är endas 15 kilometer och de båda verksamheterna har lite olika inriktning. I praktiken innebär det att man använder olika kvalitéer av kalkstenen till sina produkter. Kalk har ett 30-tal olika användningsområden och förekommer exempelvis i jordbruket, stålindustrin och vid tillverkning av socker och papper. 

Nordkalks verksamhet i Storungs levererar främst till stålindustrin som tillsätter kalken för att bland annat reducera mängden svavel i stålet. Det kräver en högre renhetsgrad på kalkstenen än till cement och de använder endast de översta lagren i kalkstenstäkten, ner till cirka 30 meter, för att ta fram råvaran till stålindustrin. Om de ska bryta kalksten till cement kan de gå mycket djupare.

– I vårt stenbrott finns det väldigt stora volymer av kalksten med cementstenskvalité kvar. Vilket innebär att vi kan leverera till Cementa utan att det påverkar vår egen verksamhet. Vi vet exakt vad det är de behöver. Men även för oss är det tillstånden som avgör hur mycket vi kan leverera, fortsätter Ola Thuresson.

Det har förekommit uppgifter om att Nordkalk kan leverera upp till 25 procent av bortfallet som Cementa skulle drabbas av om tillståndet inte förlängs i Slite. Den siffran baseras på vad som är tillståndsmässigt möjligt när det gäller själva logistiken för transporterna. Det är det som sätter begränsningen. Volymmässigt skulle Nordkalk kunna stå för hela behovet av kalksten. Både genom sitt befintliga tillstånd och med gamla volymer som de inte haft avsättning för tidigare.

– Vi har inga problem att fylla volymen men det som sätter gränsen är tillstånden för logistiken. Vi arbetar inte med transporterna själva utan det ombesörjer i de flesta fall kunderna, säger han.

Nordkalk bryter idag närmare 1,5 miljoner ton kalksten per år. Historiskt har man haft en produktion på upp till 3,6 miljoner ton och år. Den minskade brytningen beror främst på begränsningen av tillstånd.

– Vi har efterhand som det blivit svårare att få tillstånd fått anpassa oss. Idag ligger vi på mindre än halva produktionen av vad vi hade i början av 2000-talet. Tillståndsprocesserna har inte utfallit som vi hade önskat. Vi har fått färre och mindre tillstånd än vi önskat.

Det är än så länge oklart vilka alternativ som Cementa kommer välja om de inte får något utökat tillstånd i Slite. På onsdagen röstar Riksdagen om regeringens lagförslag om tillfälligt tillstånd, som Lagrådet kritiserat.