Tre små grisar, vargen, byggaren och advokaterna

 
Tre små grisar, vargen, byggaren och advokaternaTomas Höjer. Vissa saker i livet innebär stora förändringar, såsom att skaffa barn eller att göra ett yrkesval som kommer att ta upp en betydande del av ens tid. En konsekvens av bägge dessa saker är att de formar hur man som person upplever världen och tar in information. En jurist ser rättshandlande i ett handslag och en elektriker granskar kabelstegar i varuhus utan undertak – och så vidare.

Min uppfattning är att personer ofta noterar sådana yrkesspecifika saker i vardagen. För egen del är jag ofta blind för att detta sker, men vid ett tillfälle för inte så länge sedan blev det plötsligt mycket uppenbart. Det skedde efter en sammanstrålning av livsförändringarna barn och yrkesvalet entreprenadjuridik – nämligen när jag läste boken ”Tre små grisar” för min son.  

Boken handlar i grova drag om tre små grisar som lämnar sitt barndomshem och därefter beslutar sig för att bygga sina egna hus. Den första lilla grisen bygger sitt hus av halm, den andra lilla grisen av stockar och den tredje lilla grisen av tegelsten. De tre grisarna får strax efter att de byggt sina hus besök av vargen, som ingen av dem släpper in. Vargen blåser emellertid omkull husen där den första och den andra lilla grisen bor men den tredje lilla grisen klarar sig.

Av någon anledning började jag tänka på att den andra lilla grisen hade kunnat klara sig om huset av stockar hade haft en hållfast konstruktion. Tankarna började leva sitt eget liv, och jag tänkte för mig själv att den andra lilla grisen i så fall hade behövt anlita en entreprenör med kunskap i sådant utförande, men valt entreprenören med lägst anbud då den andra lilla grisen nyligen flyttat med skral kassa. Av ekonomiska skäl hade den andra lilla grisen även personligen upprättat bristfälliga bygghandlingar och därmed hade entreprenören senare framställt krav för ÄTA-arbeten i enlighet med AB 04 (vilket var standardavtalet som jag fantiserade utifrån och därmed föreligger som utgångspunkt ett krav på skriftlig beställning för att entreprenören ska ha rätt till ersättning för ÄTA-arbeten).

I scenariot hade entreprenören för huset av stockar skickat över fakturan för ÄTA-arbetena till den andra lilla grisen vid färdigställandet, som emellertid vägrar att betala för vissa av arbetena med hänvisning till att denne minsann inte beställt dessa och att skriftlig beställning saknas. Entreprenören får därefter besöka sin advokat och tala om för denne att det saknas skriftliga beställningar för de tvistiga arbetena, med förklaringen att beställningar ibland varit muntliga och ibland skriftliga, som det brukar vara.

Advokaten och entreprenören får sedan upprätta stämning och gräva fram handlingar för ÄTA-arbeten som inledningsvis beställts muntligen men som senare godkänts skriftligen. Handlingar gås igenom, tidslinjer skapas och yttranden ges in för att visa för domstolen att det funnits ett visst agerande mellan parterna med följd att skriftlighetskravet i avtalet inte ska tillämpas. Detta utgör ett tidskrävande arbete för advokaten och entreprenören, men efter många invändningar från den andra lilla grisen är det efter några år dags för huvudförhandling. Där ska entreprenören i förhör kunna ange när, var, vem och vad den muntliga beställningen omfattat – vilket inte är så lätt efter några år.

Men det var i detta skede av scenariot som verkligheten kom ikapp mig och jag började fundera på var scenariot kom ifrån. Jag kom snabbt på att jag knappast hade konstruerat scenariot om jag inte arbetat med det som jag gör. Till mitt försvar kan nämnas att invändningar om skriftlighetskrav är ett regelbundet inslag i arbetet. Själv hade jag lämnat denna rekommendation till entreprenören i scenariot ovan – skriv ned allt du minns angående den muntliga beställningen avseende när, var, vem och vad den omfattat i samband med att tvist uppstår. För entreprenadtvister brukar ta ett tag och verkligheten i form av en ogillande dom är inte direkt någon saga för barn.


Vissa saker i livet innebär stora förändringar, såsom att skaffa barn eller att göra ett yrkesval som kommer att ta upp en betydande del av ens tid. En konsekvens av bägge dessa saker är att de formar hur man som person upplever världen och tar in information. En jurist ser rättshandlande i ett handslag och en elektriker granskar kabelstegar i varuhus utan undertak – och så vidare.

Min uppfattning är att personer ofta noterar sådana yrkesspecifika saker i vardagen. För egen del är jag ofta blind för att detta sker, men vid ett tillfälle för inte så länge sedan blev det plötsligt mycket uppenbart. Det skedde efter en sammanstrålning av livsförändringarna barn och yrkesvalet entreprenadjuridik – nämligen när jag läste boken ”Tre små grisar” för min son.  

Boken handlar i grova drag om tre små grisar som lämnar sitt barndomshem och därefter beslutar sig för att bygga sina egna hus. Den första lilla grisen bygger sitt hus av halm, den andra lilla grisen av stockar och den tredje lilla grisen av tegelsten. De tre grisarna får strax efter att de byggt sina hus besök av vargen, som ingen av dem släpper in. Vargen blåser emellertid omkull husen där den första och den andra lilla grisen bor men den tredje lilla grisen klarar sig.

Av någon anledning började jag tänka på att den andra lilla grisen hade kunnat klara sig om huset av stockar hade haft en hållfast konstruktion. Tankarna började leva sitt eget liv, och jag tänkte för mig själv att den andra lilla grisen i så fall hade behövt anlita en entreprenör med kunskap i sådant utförande, men valt entreprenören med lägst anbud då den andra lilla grisen nyligen flyttat med skral kassa. Av ekonomiska skäl hade den andra lilla grisen även personligen upprättat bristfälliga bygghandlingar och därmed hade entreprenören senare framställt krav för ÄTA-arbeten i enlighet med AB 04 (vilket var standardavtalet som jag fantiserade utifrån och därmed föreligger som utgångspunkt ett krav på skriftlig beställning för att entreprenören ska ha rätt till ersättning för ÄTA-arbeten).

I scenariot hade entreprenören för huset av stockar skickat över fakturan för ÄTA-arbetena till den andra lilla grisen vid färdigställandet, som emellertid vägrar att betala för vissa av arbetena med hänvisning till att denne minsann inte beställt dessa och att skriftlig beställning saknas. Entreprenören får därefter besöka sin advokat och tala om för denne att det saknas skriftliga beställningar för de tvistiga arbetena, med förklaringen att beställningar ibland varit muntliga och ibland skriftliga, som det brukar vara.

Advokaten och entreprenören får sedan upprätta stämning och gräva fram handlingar för ÄTA-arbeten som inledningsvis beställts muntligen men som senare godkänts skriftligen. Handlingar gås igenom, tidslinjer skapas och yttranden ges in för att visa för domstolen att det funnits ett visst agerande mellan parterna med följd att skriftlighetskravet i avtalet inte ska tillämpas. Detta utgör ett tidskrävande arbete för advokaten och entreprenören, men efter många invändningar från den andra lilla grisen är det efter några år dags för huvudförhandling. Där ska entreprenören i förhör kunna ange när, var, vem och vad den muntliga beställningen omfattat – vilket inte är så lätt efter några år.

Men det var i detta skede av scenariot som verkligheten kom ikapp mig och jag började fundera på var scenariot kom ifrån. Jag kom snabbt på att jag knappast hade konstruerat scenariot om jag inte arbetat med det som jag gör. Till mitt försvar kan nämnas att invändningar om skriftlighetskrav är ett regelbundet inslag i arbetet. Själv hade jag lämnat denna rekommendation till entreprenören i scenariot ovan – skriv ned allt du minns angående den muntliga beställningen avseende när, var, vem och vad den omfattat i samband med att tvist uppstår. För entreprenadtvister brukar ta ett tag och verkligheten i form av en ogillande dom är inte direkt någon saga för barn.
 

Tomas Höjer
Biträdande jurist
AG Advokat


 

 

 

 

Taggar

Juristkrönikan

 
 




Har du ett nyhetstips?
Tipsa redaktionen!
E-posta info@byggvarlden.se