Länge har vi pratat om det och länge har vi försökt motverka det, ändå visar Machoindex 2025 att vi inte är framme. Machokulturen lever kvar i samhällsbyggnadssektorn. Den syns inte alltid i våra ord, men det känns i handlingar och i tysta förväntningar på varandra.
Vi, Byggcheferna, startade Machoindex för att mäta något som lätt göms undan: normerna som säger att man ska bita ihop, stå ut med taskig arbetsmiljö och alltid sätta jobbet först även när det kostar på vår hälsa, våra relationer och vår trygghet. Resultaten av årets undersökning visar att de föråldrade normer, synsätt och jargonger fortfarande präglar vår vardag. Men de visar också att förändring är möjlig och att vårt arbete kan göra skillnad om vi tillsammans markerar och uppmärksammar när det är fel.
Utmaningar med balansen mellan yrkes- och privatliv
Det kanske mest oroande är hur stark förväntan fortfarande är på att jobbet alltid ska komma först. Vår undersökning vittnar om att många upplever en känsla av att ett par dagars ledighet ogillas av kollegorna och att karriären ofta sätts före familjelivet. Ett synsätt som i hög grad sliter på oss och våra kollegor och gör vår bransch mindre attraktiv för kommande generationer.
Att värna balansen mellan arbete och återhämtning betyder inte att vi inte ska jobba, tvärtom. När vi jobbar ska vi gör det fokuserat och med fullt engagemang. För med en gedigen arbetsinsats bakom sig, blir det också lättare att gå in i ledigheten med gott samvete och frid.
Lika mycket som vi människor mår bra av att vara produktiva och känna att det vi gör bidrar, lika viktigt är det att vi tillåter oss själva att vila när tiden är inne. Det behövs för att vi ska orka och må bra, både på jobbet och i livet i stort. Normen är enkel förändra, vi behöver bara uppmuntra varandra att faktiskt vara lediga när det är tänkt att vi ska vara lediga.
Att inte visa svaghet
Fortfarande finns en underliggande förväntan på att alltid vara stark, att alltid ha svaret och att dölja känslor som inte är ilska eller stolthet. Det är en myt som kostar på. I verkligheten krävs mod för att våga säga ”jag vet inte” eller att visa sig sårbar. När vi gör det öppnar vi dörren för ett klimat där fler vågar vara sig själva, be om hjälp och lära sig av varandra.
Att vara stark och uthållig
I branschen hyllas ofta uthållighet och att kunna ”bita ihop”. Men när det leder till ohälsa, riskbeteenden och tystnadskultur är det inte styrka utan något som bryter ner oss. Riktig styrka handlar snarare om att orka bry sig, att samarbeta och att skapa arbetsplatser där människor kan må bra och prestera på lång sikt.
Diskriminerande skämt
En positiv utveckling är att den råa jargongen avtar, om än sakta. Färre vittnar om skämt på andras bekostnad, också det ett tecken på att vi är på väg åt rätt håll. Men det finns fortfarande situationer det skrattas med, fast det skaver. Att helt lämna den kulturen bakom oss kräver att vi alla vågar säga ifrån och tar ansvar för klimatet omkring oss.
Machoindex är ingen dom, men resultatet visar var vi står. Vill vi locka framtidens talanger, skapa hållbara arbetsplatser och vara en bransch där människor vill stanna, växa och leda. Då måste vi fortsätta prata, lyssna och agera, för nästa generation köper inte in på förlegade premisser och taskiga förutsättningar.
Vi kan bygga en bransch där alla känner sig välkomna, orkar och vill vara kvar. Men det kräver att vi tillsammans vågar utmana det gamla och vara tydliga med vad som är okej och inte – för framtidens samhällsbyggnadsbransch.
/Jeanet Corvinius,
ordförande, Byggcheferna
