När Zalando och Nestlé på kort tid har avbrutit samarbeten med svensk skogsindustri är det inte en isolerad signal, utan ett tecken på att omvärlden ifrågasätter vår syn på hållbarhet. Det borde få konsekvenser även för hur vi planerar och bygger våra städer, menar Catharina Holmström, vd på Tegelmäster i nedan debatt-artikel.
Naturen utvecklas långsamt, men vår ekonomi och produktivitet kräver allt snabbare cykler. Ett träd, en tall eller gran, kapas numera redan vid 40–50 års ålder trots att det är naturligt fullvuxet först vid omkring 150 år. Även våra hus har fått kortare livslängd. Den är med dagens livscykelanalysberäkning satt till 50 år enligt Boverket (beräkningar som i sin tur kommer från EU).
Detta är ju naturligtvis helt absurt, speciellt när vi har hus som stått sedan många hundra år och som värderas högt för sin skönhet, sin kulturhistoria och även rent ekonomiskt.
Men när regelverk och standardvärden väl är på plats är de svåra att rucka på. Samtidigt har det etablerats ett slags sanning att trä är det mest klimatsmarta byggmaterialet. Kommuner och byggbolag lyfter gärna fram trähus som symboler för hållbar stadsutveckling och antalet flerbostadshus i trä har ökat markant det senaste decenniet. Det finns en stor vinning i att använda trä som fasadmaterial på grund av de initialt låga koldioxidutsläppen, men i kombination med kortsiktig planering blir effekten kontraproduktiv.
Vi avverkar nu skog – även skyddsvärd sådan – i snabb takt. Mellan 2003 och 2019 försvann nästan en fjärdedel av Sveriges gamla, oskyddade och produktiva naturskogar. Bara 10–15 procent av svensk skog är naturskog idag, och urskog utgör bara en halv procent. Vid nuvarande takt på avverkningen kan de här skogarna vara helt borta runt år 2070. Stora delar av våra skogar har nu transformerats till monokulturer av tallar odlade för att kunna utnyttjas maximalt av skogsindustrin. Vi håller alltså på att avverka vår sista europeiska vildmark samtidigt som vi klappar oss på bröstet för att vi bygger ”långsiktigt och klimatsmart”.
Forskning, bland annat från SLU och från Umeå Universitet visar att minskad avverkning är viktigt för klimatet eftersom äldre skogar lagrar betydligt mer koldioxid än unga planteringar. Forskning visar också att beräkningar av hållbart byggande slår väldigt olika beroende på vilken livscykellängd man väljer. Med en femtioårig livslängd är trä mer fördelaktigt, eftersom utsläppen från träproduktion är lägre än från tunga material som betong och tegel. Men med en livscykel på 100–200 år förändras bilden och tegel blir ett klimatmässigt fördelaktigt byggmaterial. Man räknar då in värdet av att låta skogen stå kvar och att tegel och sten är mycket beständiga och underhållssnåla material.
Det finns tydliga riktlinjer från EU om att skydda våra ur- och naturskogar. Men Skogsstyrelsen har bara svaga mandat och lyckas inte stoppa svenska skogsbolag från att använda kryphål i lagen för att fortsätta sin avverkning i områden med höga naturvärden, något som framgår av WWFs rapport.
Självklart finns ett legitimt behov av skogsavverkning, men industrins behov måste kunna balanseras mot vårt gemensamma intresse av att ha en rik natur med biologisk mångfald. Det är dock uppenbart att skogsindustrins inflytande över nationell politik väger tungt i de politiska beslut som fattas på området.
Att internationella aktörer nu drar sig ur samarbeten med svensk skogsindustri är ett viktigt tecken på att utvecklingen inte är hållbar. Vi behöver nu hitta långsiktiga perspektiv i skogspolitik, planering och byggande.
Beslutsfattare, myndigheter och branschaktörer måste ta ansvar för de antaganden som ligger till grund för dagens regelverk och livscykelberäkningar. Det innebär att ifrågasätta varför 50 år fortfarande används som norm för både skogsavverkning och byggnaders livslängd, och att justera modellerna när de leder till beslut som systematiskt missgynnar långlivade material och skydd av äldre skogar.
Långsiktighet måste börja mätas i de tidsskalor som naturen själv verkar inom. Annars blir nog tyvärr konsekvenserna, både de ekologiska och ekonomiska, svåra att reparera.
/Catharina Holmström, vd, Tegelmäster
Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: [email protected]
