Gästbloggen
 

Vem ansvarar för tekniska lösningar i partneringentreprenader?

Att projekterade tekniska lösningar inte fungerar på avsett sätt innebär ofta både tappad tid och stora merkostnader i byggentreprenader. Av naturliga skäl blir konsekvenserna värre ju senare det upptäcks att en teknisk lösning är felaktig och riktigt illa blir det typiskt sett om den redan hunnit utföras och integrerats i ett komplicerat tekniskt system eller byggts in i svåråtkomliga byggnadsdelar.

Det är av detta skäl ingen slump att många av de tvister som vi arbetar med på byrån rör frågan om vem av beställaren och entreprenören som ansvarar för en felaktig teknisk lösning och därmed ska stå för de ekonomska konsekvenserna härav. Jag tror att de flesta av Byggvärldens läsare kan ana att en sådan tvist - utöver osäkerheten om de slutliga produktionskostnaderna i entreprenaden - ofta innebär en arbetssam, långdragen och kostsam hantering som i värsta fall riskerar att behöva avgöras i domstol.

Tydliga och konsekventa avtal motverkar uppkomsten av tvistigheter mellan entreprenörer och beställare. Faktum är att både AB 04 och ABT 06 har en tydlig och konsevent reglering av vem av parterna som skall svara för en felaktig teknisk lösning. I båda dessa avtal anges nämligen att den part som tillhandahållit en teknisk lösning svarar för att denna är riktig och att motparterns godkännande inte befriar från detta ansvar.

Om det nu är så att det finns en tydlig och konsekvent ansvarsfördelning mellan beställaren och entreprenören avseende ansvaret för tekniska lösningar, kan man fråga sig varför det trots allt blir så mycket tvistigheter om detta. Förklaringen är enligt min mening dels att det inte alltid är okomplicerat att avgöra om en teknisk lösning alls är felaktig i förhållande till vad som avtalats, dels att parterna kan ha olika uppfattningar om vem av dem som de facto skall anses ha tillhandahållit lösningen. Det har visat sig att den sistnämnda frågeställningen uppkommer särskilt ofta i så kallade partneringentreprenader.

Någon egentlig definition på vad en parneringentreprenad innebär finns visserligen inte, men dessa utmärks ofta av att entreprenören medverkar tillsammans med beställaren redan i entreprenadens planerings- och projekteringsskede. När detta arbete avslutats övergår samarbetet i ett utförandeskede. Om det då visar sig att någon av de tekniska lösningar som parterna gemensamt tog fram i det inledande skedet är felaktig, uppstår betydande problem att avgöra vem som parterna emellan skall anses ha tillhandhållit densamma och därmed bära de ekonomiska konsekvenserna.

Eftersom en lämplig reglering saknas AB 04 och ABT 06 menar jag att det i partneringentreprenader är nödvändigt att lägga särskild omsorg och kraft på att upprätta ett kontrakt som parterna emellan bland annat fördelar ansvaret för de tekniska lösningar, uppgifter med mera som man gemensamt tagit fram under det inledande skedet. Detta ansvar kan givetvis fördelas på olika sätt i det enskilda fallet, men huvudsaken är att en tydlig riskfördelning görs. I annat fall har det visat sig att man snarast riskerar att förvärra de tids- och kostnadsdrivande motsättningar mellan entreprenör och beställare som nästan alltid följer med felaktiga tekniska lösningar, vilket knappast är syftet med samverkansformen partnering. 

 

Johan Rosén

Advokat

Andersson Gustafsson Advokatbyrå 

Vem ansvarar för  tekniska lösningar  i partneringentreprenader?

Presentation

Här publiceras inlägg från gästskribenter som ger sin syn på branschen.

Taggar