Vid förhandlingsbordet

 
Vid förhandlingsbordetAlicia Ahlberg, Advokat , AG Advokat. Jag sticker nog inte ut hakan när jag påstår att det i de flesta byggprojekt uppkommer situationer där beställaren och entreprenören inte är helt eniga. Frågor beträffande förekomsten av ÄTA-arbete eller entreprenörens rätt till tidsförlängning är knappast ovanligt förekommande på platskontoren och ger ofta upphov till meningsskiljaktigheter.

De flesta tvister löser sig redan efter diskussioner mellan beställare och entreprenör. I de fall då parterna inte kan komma överens kopplas ibland vi advokater in för att analysera situationen och för att argumentera i sak. I många fall kan parterna efter förlikningsförhandlingar träffa en överenskommelse i detta skede, men om så inte sker kvarstår att lyfta tvisten till domstol eller skiljenämnd för att få saken prövad. Dock brukar även den största delen av de kommersiella tvister som handläggs i domstol eller skiljenämnd förlikas innan saken har hunnit prövas.

Vid ett förlikningsmöte finns det ingen given agenda att följa. Ofta brukar det inte ens kallas förlikningsmöte, utan snarare ”möte för att diskutera utestående frågor” eller något liknande. Eftersom det inte finns en given agenda att följa på ett sådant misstänkt förlikningsmöte innebär det att man inte riktigt vet vad som väntar eller hur mötet kommer att arta sig. Jag har varit med om förlikningsmöten där man under väldigt vänskapliga förhållanden skickat runt godispåsar under diskussionerna eller inlett mötet med en sightseeing i det näraliggande köpcentrumet. Det absolut vanligaste är dock att diskussionerna förs i ett konferensrum över en kopp maskinkaffe med de olika parterna på var sin sida bordet som för att markera att vi står på olika sidor.

Jag har även noterat en del olika strategier och personligheter under dessa förhandlingar. Det klassiska ”good guy/bad guy”-teamet, personer som verkar bli upprörda över allt och verkligen vill att det ska synas men även personer som helst vill vifta bort alla meningsskiljaktigheter och vara goda vänner – trots de diametralt motsatta uppfattningarna. Eftersom det inte går att förutse hur en förhandling kommer att utveckas går det inte heller att säga exakt hur man ska göra för att kamma hem vinsten. Det finns dock tre grundläggande tips som de flesta verkar vara ense om. 

Förberedelse! Att innan förhandlingen ha gjort en juridisk bedömning över den sannolika utgången av tvisten är ett mycket bra verktyg för att bedöma hur mycket man ”behöver” en överenskommelse. Var ligger smärttröskeln och när är det värt att låta ärendet prövas juridiskt? Lägg även ner tid på att försöka förstå motpartens situation och vilka alternativa lösningar som motparten kan finna ett värde i. Det kanske inte är pengar som är det viktigaste utan snarare den fortsatta relationen eller den tidsmässiga aspekten i projektet?

Ankring! Att lägga det första budet, dvs. ”ankring”, är något som ger en större möjlighet att komma nära sitt mål. Anledningen till detta är att det första budet brukar utgöra en utgångspunkt för den fortsatta förhandlingen, och självklart vill man sätta ribban för den fortsatta dialogen.

Bekräftelse! Sist, när parterna har kommit överens och alla är lika glada, gäller det att skriva ner överenskommelsen och få den bekräftad av motparten. Även om alla tror sig vara överens kan saker ha missuppfattats eller tolkats olika. Att ha en ny tvist gällande vad man en gång har kommit överens om i en gammal tvist är rätt tråkigt, men är som tur lätt att undvika.

Kom ihåg att båda parter är där av en och samma anledning – att komma överens. Du kanske inte ska räkna med att få allt du vill ha, men lyckas du med det kan du vara mer än nöjd!

Alicia Ahlberg,
Advokat
AG Advokat

Taggar

Juristkrönikan

 

Lediga jobb

Visa alla lediga jobb