Martin Vujicic, vd på GK Sverige, skriver i nedan debatt-artikel om moderniseringen av fastighetsbeståndet och vad byggherrar och fastighetsägare bör tänka på vid upphandlingar.
Sverige står inför en omfattande modernisering av fastighetsbeståndet. Det är en nödvändighet, givet att 90 procent av de byggnader vi kommer att använda år 2050 redan står färdiga idag. Ändå fortsätter vi att bygga som om vi kunde ignorera det vi redan äger. EU:s nya energidirektiv (EPBD) blir en verklighetskontroll som vi inte längre kan ignorera. Genom den nya lagstiftningen blir våra befintliga hus huvudpersonen i klimatarbetet, redo eller ej.
Trots att förutsättningarna för cirkulära och energieffektiva lösningar aldrig har varit bättre, projekteras tekniska installationer i många projekt fortfarande enligt föråldrad praxis. Att installera gårdagens teknik innebär att man bygger in en teknisk och ekonomisk skuld. För en fastighetsägare innebär det en betydande regulatorisk risk: att stå med en byggnad som inte uppfyller lagkraven långt innan de tekniska systemen är uttjänta.
För att säkerställa att investeringar i tekniska installationer är förenliga med långsiktig lönsamhet, bör byggherrar och fastighetsägare ställa följande fyra frågor vid varje upphandling:
- Inkluderar anbudet en tydlig klimatberäkning för installationerna?
Klimatberäkningar är i dag en affärskritisk parameter och en förutsättning för korrekt rapportering enligt hållbarhetsdirektivet CSRD. Studier visar att vid en omfattande kontorsrenovering kan de tekniska installationerna stå för så mycket som 30–40 % av projektets totala klimatavtryck. Genom att kräva specifika klimatdata i anbudsskedet skapas ett reellt beslutsunderlag. Det möjliggör val som sänker fastighetens totala koldioxidavtryck och säkrar dess position vid framtida finansieringsbedömningar. - Hur optimeras förutsättningarna för återbruk och cirkularitet?
Cirkularitet är numera en grundpelare i EU-taxonomin. Vid uppgradering av tekniska system kasseras ofta fullt fungerande komponenter såsom ventilationskanaler i stål eller kabelstegar. Miljövinsten med att tänka om är betydande: att återbruka dessa metallkomponenter sparar upp till 90 % av de koldioxidutsläpp som uppstår vid nyproduktion av samma material. En strukturerad återbrukskartläggning bör därför föregå varje projekt för att sänka både klimatpåverkan och materialkostnader. - Är tekniken förberedd för de skärpta kraven i F-gasförordningen?
Utfasningen av klimatskadliga köldmedier accelererar och påverkar direkt fastighetens driftssäkerhet. Att installera system för värme eller kyla baserade på äldre köldmedier med hög global uppvärmningspotential (GWP) innebär en stor risk för att investera i teknik som snabbt blir omodern och dyr att underhålla. Inom kort begränsas service på sådana anläggningar kraftigt. Valet av naturliga köldmedier, som CO2 eller propan, är därför en direkt nödvändighet för att framtidssäkra fastighetens tekniska livslängd. - Garanterar systemlösningen efterlevnad av kommande nollutsläppskrav?
När EPBD implementeras i svensk lag skärps kraven på att byggnader stegvis ska röra sig mot nollutsläppsstandard. I renoveringsprojekt är potentialen för systemoptimering stor. Istället för att enbart byta ut enskilda komponenter, bör fokus ligga på behovsstyrd teknik och effektiv spillvärmeåtervinning som minimerar fastighetens primärenergiefterfrågan. Frågan är inte om en enskild fläkt är energieffektiv, utan om den samlade lösningen möter de skärpta kraven i morgondagens byggregler.
Tekniken finns redan. Det som saknas är att vi börjar efterfråga den. Vi kan inte längre skylla på regelverk, kostnader eller innovationstakt. Det här handlar om vilka krav som ställs i upphandling.
Frågan är inte längre vad det kostar att göra rätt – utan vad det kostar att göra fel.
/Martin Vujicic, vd GK Sverige
Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: [email protected]
