David Freund och Christine Holmström Lind vid Uppsala Universitet menar att det uppstår målkonflikter i byggbranchens omställningsarbete. Till exempel i spänningen mellan energieffektivitet och materialbevarande. ”Dessa mål kan inte alltid maximeras samtidigt”, skriver paret i nedan debatt-artikel.
Byggsektorn står inför en av sina största omställningar någonsin. Kraven på fossilfrihet, resurseffektivitet och cirkulära flöden växer snabbt, och branschen förväntas leverera på alla fronter samtidigt. Under en workshop med ByggConstruct AB och flera aktörer i byggkedjan blev det tydligt att viljan finns, liksom tekniken. Det som däremot återkom i samtalen var något mer grundläggande: de målkonflikter som präglar vardagen på byggarbetsplatser, i upphandlingar och i projekteringen. En återkommande problematik som lyftes var att kraven från olika myndigheter ofta inte är samordnade, vilket när de förs vidare genom kedjan från beställare till entreprenörer skapar eller förstärker målkonflikter.
I den offentliga debatten framställs omställningen ofta som en fråga om tempo och skalning. Men i praktiken handlar det om att navigera mellan flera rimliga mål som inte alltid går att uppfylla samtidigt. När dessa konflikter inte erkänns riskerar omställningen att reduceras till symbolpolitik och gröna pressmeddelanden, snarare än till den systemförändring som krävs.
Spänningar mellan energieffektivitet och materialbevarande i klimatarbetet
Ett tydligt exempel är spänningen mellan energieffektivitet och materialbevarande. Skärpta krav på energiprestanda leder i praktiken ofta till att fullt fungerande byggdelar byts ut i renoveringar. Samtidigt bygger cirkularitet på att maximera nyttjandet av befintligt material och förlänga livslängden på det som redan är byggt. Dessa mål kan inte alltid maximeras samtidigt. Att uppgradera energiprestanda kan innebära att stora mängder material kasseras, medan materialbevarande ibland kräver att man accepterar lägre energiprestanda än vad dagens styrsystem premierar. Här finns ingen enkel teknisk lösning. Det handlar om politiska prioriteringar och om hur styrningen värderar olika former av klimatnytta.
Logistikens realiteter där klimatnytta möter begränsat utrymme
En annan målkonflikt uppstår i bygglogistiken. För att minska klimatpåverkan eftersträvas samordnade leveranser och större volymer per transport. Samtidigt präglas många byggarbetsplatser av begränsat utrymme, höga stöldrisker och bristande möjligheter till säker lagring. Resultatet blir en strukturell avvägning: färre transporter kräver mer lagring, vilket ökar operativa risker och kostnader, medan just-in-time‑leveranser minskar lagringsbehoven men driver fler transporter. Det är två legitima mål som kolliderar i praktiken, och att beskriva detta som ett rent implementeringsproblem är att bortse från att konflikten är inbyggd i hur byggandet organiseras här och nu.
När återbrukets logik krockar med krav på standardisering och regelverk
Även estetiken rymmer en målkonflikt som sällan erkänns. Beställares och kunders förväntan på enhetliga uttryck och ’nykänsla’ står i spänning mot återbrukets logik, där variation i utseende är en konsekvens av att använda befintliga komponenter. Funktion och kvalitet kan vara likvärdig, men uttrycket blir mindre homogent. Antingen accepterar vi denna variation som en del av ett cirkulärt byggande, eller så fortsätter vi att premiera estetisk standardisering och därmed indirekt gynna nyproduktion. Vidare är det viktigt att vi förstår hur val av material och design påverkar möjligheten till framtida demontering och återbruk. Detta kräver t.ex. ett tätare samarbete mellan arkitekter, konstruktörer och byggare redan i ett mycket tidigt skede. Vidare framhäves problematiken med att dagens bygglovsprocesser och myndighetsrutiner inte är anpassade för att främja återbruk.
Återbrukets paradox: höga ambitioner, hinder på vägen
Trots att återbruk lyfts fram som en självklar del av den cirkulära omställningen fortsätter regelverken att bromsa utvecklingen. I bransch efter bransch stoppas fullt användbara material för att dokumentationen inte är komplett, även när materialen, tekniskt sett, håller samma kvalitet som nyproducerat. Särskilt tydligt blir detta i hanteringen av jord, schaktmassor och sten, där dagens regelverk för flytt och återanvändning i praktiken fungerar som ett hinder snarare än ett skydd. Här finns även en tydlig systemkonflikt: viljan att återbruka material möter krav på CE‑märkning, Boverkets tekniska krav och omfattande garantiansvar, vilket i praktiken begränsar möjligheterna till återanvändning.
Cirkulär omställning kräver att målkonflikter erkänns och hanteras
Om vi menar allvar med cirkulär omställning bör denna typ av målkonflikter synliggöras och hanteras öppet och att vi slutar att kommunicera cirkularitet som en friktionsfri win-win agenda. Omställningen innebär reella kostnader, reella avvägningar och reella intressekonflikter. Det är först när dessa erkänns av samtliga inblandade, som upphandling, regelverk och styrsystem kan utformas så att de faktiskt stödjer den typ av cirkulärt byggande som politiken säger sig vilja ha.
/David Freund, forskare i internationellt företagsekonomi vid Uppsala Universitet
/Christine Holmström Lind, docent i internationellt företagsekonomi vid Uppsala Universitet
