Båtpendling skulle kunna sänka belastningen på övrig kollektivtrafik i Stockholm – utan att påverka miljön negativt. Det visar en studie om vattenburen kollektivtrafik som forskare vid KTH genomfört.
Kapacitetsbristen i Stockholms kollektivtrafik kostar samhället 6,3 miljarder kronor årligen enligt siffror från myndigheten Trafikanalys. Men snart kan sardinkänslan på tunnelbaneresan vara ett minne blott.
Forskaren Karl Garme, vid Institutionen för farkost och flygteknik vid KTH, har nämligen tillsammans med Susanna Hall Kihl, från organisationen Vattenbussen, undersökt om det går att minska problemet genom att ge människor ökade möjligheter att åka kollektivt på vatten.
– Man pratar ofta om den här frågan och man har en idé om att det skulle vara bra. Vi ville undersöka om det verkligen skulle vara det, berättar Karl Garme.
Svaret blev ja.
Genom att på rätt sätt utnyttja vattnet som omger Stockholm skulle trycket på övriga transportmedel minska.
– Som stadsplanerare är det lätt att bara titta på det som finns på hyllan, det vill säga bussar. Men om man ser på kollektivtrafiken som ett system ser man att det här är en outnyttjad del.
Enligt Karl Garme är båtar både tids- och energimässigt mer konkurrenskraftiga än bussar. På en båt kan man dessutom ta med sig cykeln.
– Men det handlar inte om det ena eller det andra. Båtarna ska vara ett komplement.
Även politiker har fått upp ögonen för att vattenvägen kan vara ett bra alternativ.
– Det har fattats en del beslut om båtpendellinjer bland annat vid Ulvsunda sjön. Man tittar också på Ekerö och Gamla stan, så det bubblar lite.
För att båtpendlingen ska fungera är det dock viktigt att binda samman båtlinjerna med övriga transportmedel, genom exempelvis busshållsplatser vid av- och påstigning.
Det gäller också att tänka till – redan nu.
– Om man ska få till den här förändringen så är långsiktig planering en viktig del. Vi hoppas att beslutsfattare ska bli inspirerade av den här studien och ta med vattenalternativet i planeringen. När man bygger bostäder vid vattnet måste man se till att man inte bygger bort den här möjligheten.
En annan viktigt faktor för att göra det vattenburna trafikslaget lönsamt är att anpassa fordonen efter ändamålet.
– Om man vill lösa en viss rutt i dag använder man ofta båtar som är byggda för något helt annat. Man anser också att båtar ska klara sig själva i många situationer, exempelvis ska de kunna bryta is. Det gör att det blir mycket dyrare. Om en buss får motorproblem då kliver passagerarna av och det kommer en ny buss. Så skulle man kunna göra med båtar också om man hade ett system för det.
Enligt forskarna är det inte bara Stockholm som skulle ha nytta av vattenburen kollektivtrafik. Alternativet skulle även passa andra kustnära städer. Projektet Vattenvägen 365 är finansierat av Sjöfartsverket.
5 förutsättningar
Forskarna har listat fem viktiga förutsättningar för att vattenburen kollektivtrafik ska fungera smidigt.
1. Det vattenburna systemet integreras med landinfrastrukturen (fysiskt och genom betalsystem).
2. Vintertrafiken måste kunna hanteras och frekvensen bör vara hög.
3. Av- och påstigning ska gå snabbt, därför föreslås att passagerarna kliver av och på från sidorna.
4. Ändamålsenliga, energisnåla båtar i olika storlekar.
5. Planering för vattenburen trafik måste ske nu – innan möjligheterna byggs bort.
