Hur du undviker ilskna resenärer och irriterade beställare

 
 Flyger folk fortfarande med Ryanair? Frågan ställdes av en vän häromdagen. Jag har ingen aning men jag antar att folk fortfarande flyger med Ryanair. Det är ju väldigt billigt.

Både ni som flyger med Ryanair och ni som inte gör det förstod nog direkt varför frågan kom upp. Bilden av handbagageväskor i en storlek som förutsätter att resan inte varar mer än över dagen och långa köer till en incheckningsdisk där personalen meddelar att det kostar 200 kronor att skriva ut ett boardingkort. Du försöker checka in via mobilen men det är mindre än två timmar kvar till planet går och då går det inte. Den där väskan som du vakuumpackat kläderna i är förresten ändå för stor och det kostar 250 kronor att checka in den.

Cirka 10 minuter efter publicering kommer min chef ringa mig och fråga varför i hela h-lvete jag jämför våra klienter med Ryanair. Nu tänkte jag ändå göra det och jag hoppas ni hänger med till slutet för det är så klart inte så att jag anser att entreprenörer är att jämföra med ett flygbolag som serverar whisky i små plastpåsar.

Jag tror nämligen det finns något att lära av varför vi blir så förbannade på Ryanair. När du bokade var priset på hemsidan var 299 kronor. Redan vid betalning ser du att det kostar 25 kronor till i kortavgift. Det stod inte på första sidan. Det irriterar. När du kommer till flygplatsen (du är ganska glad för du har checkat in online) så visar det sig att du måste betala 250 kronor extra för väskan. Nu är priset uppe i 574 kr, 92 % dyrare. Det stod ingenstans! Säger du i artig ton till personalen på flygplatsen. Det stod 299 kronor! Inte alls, meddelar personalen, det kunde du läsa om du klickade på länken bredvid prisvillkor. Där står det också hur stort handbagaget får vara.

Personalen förklarar för dig att det inte finns någon som kunde flyga dig till Rom för mindre än 574 kronor den här helgen. Du får arbetet utfört för det billigast möjliga priset. Det hade inte gått att lösa på något annat sätt. Därför har ju beställaren inte förlorat några pengar. Beställaren behövde få arbetet utfört. Den totala kostnaden för ÄTA-arbetet eller hindret kanske borde framgått på första sidan i ÄTA-rapporten, med det stod ju i underlaget som entreprenören skickade med som bilaga.

Beställaren reagerar precis som den ilskna resenären. Det spelar ingen roll att det gick att utläsa i en bilaga, det spelar ingen roll att det inte hade gått att få arbetet utfört billigare även om beställaren hade läst bilagan. Det spelar ingen roll att det totala priset ändå blir lägre än om en annan entreprenör hade utfört hela arbetet.

Det som gör beställaren motvillig till att betala är inte nödvändigtvis att beställaren inte ville ha arbetet utfört. Det är att beställaren inte anser sig ha fått informationen i tid. Det i sig irriterar beställaren. Det i sig gör att beställaren tror att han har drabbats av en kostnad. Precis på samma sätt som Romresenären inte anser att det är rimligt att betala för kortavgift och väska, även om resenären gladeligen hade betalat 574 kronor om det stod på första sidan, och aldrig hade kunnat komma undan billigare. I efterhand gör dock både resenären och beställaren ett felslut. Om motparten informerat bättre så hade kostnaden aldrig uppstått (det stämmer ibland men oftast inte).

Nu misstänker jag att Ryanair medvetet gömmer priserna och jag vet att i princip alla entreprenörer gör sitt bästa för att presentera ÄTA-arbeten och hinder under arbetets gång. Men vi människor tänker sällan rationellt och blandar ihop orsak och verkan. Bristande eller sen information om en kostnad betyder inte ökad kostnad, men vi uppfattar det oftast så. Och därför avslutar jag den här krönikan med att uppmana entreprenörer att avisera tydligt och överdrivet, som om ni aldrig hört en entreprenadjurist tjata om det förut. 

Jonathan Sonning
Biträdande jurist
AG Advokat

Taggar

Juristkrönikan

 

Lediga jobb

Visa alla lediga jobb