Beredskapsfrågan inom byggbranschen har blivit en het potatis. Men är vi beredda att betala för att öka byggföretagens försörjningsberedskap?
Kriget i Ukraina kom som en chock. Det mänskliga lidandet och tragedierna som följer i krigets spår är ofattbara. Men den materiella förstörelsen sätter också djupa spår i samhället. Inte minst vintertid när angriparen siktat in sig på att slå ut livsavgörande infrastruktur som el- och vattenförsörjning.
Trots flera år av ständiga anfallsvågor har Ukraina lyckats återuppbygga och upprätthålla nödvändiga samhällsfunktionerna som förstörts. Om och om igen.
Men hur väl rustade är vi i händelse av krig? Hur motståndskraftigt är vårt samhälle om stora delar av elförsörjningen skulle slås ut? Hur snabbt kan vi reparera järnvägar, kraftledningar och vägnät om vi skulle bli angripna?
Under de kommande åren kommer också utbygganden av vår försvaret innebära ett behov av att stärka byggsektorns kompetens. Men hur långt har vi kommit i beredskapsarbetet?
Industri, byggande och handel är numer en av Sveriges tolv beredskapssektorer inom det civila försvaret. Sektorn inrättades av regeringen för att stärka näringslivets robusthet och säkra att samhället har tillgång till livsviktiga varor, tjänster och infrastruktur vid kris eller höjd beredskap.
Ett kansli för Byggnads- och reparationsberedskapen kommer inrättats vid Myndigheten för civilt försvar och Boverket har fått i uppdrag att undersöka försörjningsberedskap inom bygg och anläggning. I många fall kommer man samarbeta direkt med enskilda företag.
Men hur ska det samarbetet se ut? Kommer det utgå någon ekonomisk kompensation till de företag som blir utvalda? Det räcker troligen inte med att lita på enskilda aktörers välvilja. Ska det fungera i praktiken behövs det ekonomiska förutsättningar för att bygga motståndskraften på längre sikt.
Rysslands angrepp mot Ukraina har ritat om kartan för behovet av en mer robust beredskap. De är dags att politikerna öppnar plånboken för att vi ska kunna möta hotet på allvar.
