Det är bråttom att stoppa den globala uppvärmningen. Utsläppen av koldioxid måste minska. Men när miljardprojekten duggar tätt kan det vara på sin plats att stämma till eftertanke.
Minns ni när alla bensinmackar var tvungna att börja sälja etanol eller E85 som det heter vid pump? Eller när dieselbilar ansågs som en avgörande nyckel till framgång för att minska utsläppen? Jag minns.
Jag köpte först en Ford som gick på E85. Men eftersom spridarna kläggade igen bytte jag till dieselbil. Ganska snabbt blev den en miljöbov och nu måste den fasas ut men har inte tagit steget till elbil ännu. Lite luttrad. Det kanske kommer något nytt som inte kräver en massa sällsynta jordartsmetaller. Jag håller koll på utvecklingen men hetsar inte i väg och kraschar familjeekonomin på en ny elbil.
Lite samma känner jag inför alla storslagna satsningar för att minska koldioxidutsläppen. Energimyndigheten delar nu ut ytterligare 9,3 miljarder till tre nya bio- CCS-anläggningar.
Den är andra omgången av miljardregn över satsningar på bio-CCS. Totalt skickar Energimyndigheten ut 29,3miljarder kronor till svensk bio-CCS. Det gör satsningen till en av de största investeringarna i ny klimatteknik i modern tid.
Det är givetvis fantastiskt att det satsas många miljarder på att rädda vår planet. Men lägger vi alla våra ägg i rätt korg? Är det den smartaste lösningen att skeppa i väg mängder med koldioxid till Norge och pumpa ner det i fickor i urberget?
Är det kanske möjligt att satsa pengarna på att försöka undvika utsläppen från början? Jag kanske är naiv. Men borde vi inte satsa mer på den gröna elen och ransonera den till verksamheter där den gör mest nytta för miljön.
Kan vi springa både fort och långsamt på samma gång för att inte tappa bort kartan. Jag för min del väntar på en soldriven drönare så jag kan flyga över alla bilköerna i Stockholm.
