Nyheter

”Mycket av det som byggs är inte hållbart.”

Vasamuseet, som invigdes 1990, är ett bra exempel på nytt kulturarv, menar Ulrika Mebus på Riksantikvarieämbetet. Foto: Anna Sjöström

– Mycket av det som byggs i dag är överhuvudtaget inte hållbart, säger Ulrika Mebus, byggnadsantikvarie och fastighetsförvaltare på Riksantikvarieämbetet.
Hon anser att det är för mycket ”smäck” och att många fönster byts ut helt i onödan.

Riksantikvarieämbetet är en nationell myndighet med ansvar för frågor om kulturmiljön och kulturarvet. Deras verksamhetsidé är att se till att kulturarvet bevaras, används och utvecklas.
– Att bestämma vad som är kulturarv är en dynamisk process och kulturarv förändras i takt med att samhället förändras. Kulturarv kan exempelvis vara språk, traditioner och miljöer. Byggnader kan få en byggnadsminnesförklaring, men det är bara en liten del av hela kulturarvet, säger Ulrika Mebus.

Som fastighetsförvaltare ser hon till att de fastigheter som ägs av riksantikvarieämbetet får den vård och underhåll som behövs.
Totalt handlar det om cirka 70 platser och en plats han innehålla flera fastigheter.

Ulrika Mebus är utbildad byggnadsantikvarie och har tidigare jobbat som chef för kulturmiljöavdelningen på Gotlands museum, och genom Riksantikvarieämbetet jobbar hon även som projektledare för återuppbyggnaden av Visby ringmur.
En återuppbyggnad som sker med samma material och metoder som ursprungsmuren byggdes med, det vill säga kalksten, ler- och kalkbruk lagda som skalmur.
Eftersom ursprungskonstruktionen hållit i 750 år finns det ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept, menar hon.

– Jag har alltid varit intresserad av kvalitetsfrågor. Kvalitet lönar sig alltid och det är det vi behöver i samhället i dag, men tyvärr ser man alltför mycket ”smäck”, säger hon.
Och med ”smäck” menar hon – för den som inte vet det – sådant som är slarvigt gjort och gjort med dåliga materialval.
– Det finns traditionella material som är väl beprövade och som vi vet fungerar bra, så varför använda annat? Folk blir sjuka i moderna hus, bland annat på grund av att de är för täta.

Att det byggs på det sättet menar hon beror på främst två orsaker:
– Många byggherrar väljer den snabba, enkla vägen och konsumenter är dåligt upplysta. Även om konsumenter söker svar är det svårt att få neutrala fakta, säger Ulrika Mebus.

Hur hållbart är det som byggs i dag?
– Det är olika. Men mycket är överhuvudtaget inte hållbart, rent fysiskt. Det finns många exempel på där hus börjar läcka redan efter ett par år. Jag tycker att det görs många konstiga materialval, till exempel frigolit och gips. Personligen tror jag heller inte på nollenergihus, de saknar ofta materialmedvetenhet.

Varför är det så, tror du?
– Det ska vara snabbt och billigt. Det är också en stor likriktning i branschen, även om det förstås finns goda undantag. Kunskapen finns absolut, men det handlar om att man ska använda den också och så måste man tänka långsiktigt.

Hur ska man få till en ändring?
– Det måste bli lönsamt att bygga miljömässigt och långsiktigt hållbart, konsumenterna behöver börja ställa kvalitetskrav och det kan även bli nödvändigt med lagändringar som ställer krav på till exempel avfall och emissioner inom byggsektorn liksom längre garantitider för ny- och ombyggnation. Man behöver också börja arbeta mera sektorsövergripande, både när det gäller ny- och ombyggnad, det här är verkligen en framtidsfråga. Tillsammans kan vi utveckla metoder för att göra det lukrativt att bygga klokt. Vi har mycket att lära av varandra och det vore spännande att få till gemensamma forsknings- och utvecklingsprojekt i den här riktningen, säger Ulrika Mebus.

 
 

Hennes åsikter gäller som sagt även för ombyggnationer och renoveringar, och hon menar att exempelvis många fönster byts ut i onödan.
– Man kan titta över om det går att täta eller att sätta in en extra båge på insidan. Det kostar bråkdelen av ett byte, hushållar med resurser och dessutom förstör man inga kulturvärden om originalfönstren sitter kvar. Allt som byggs grundar sig i en arkitektonisk grundidé och ändrar man exempelvis fönstren så tar man bort stora värden och förvanskar byggnadens arkitektur, säger Ulrika Mebus.

Hon fortsätter:
– Dessutom kan fönsterbyten faktiskt leda till en värdeminskning av fastigheten, eftersom många köpare idag uppskattar och betalar för originaldetaljer, gedigna material och gott hantverksutförande. Riksantikvarieämbetet bedriver forskning och utveckling och deltar bland annat i EU-projektet Co2olbricks, som handlar om att hitta lösningar på hur man kan minska miljöpåverkan och energianvändningen i kulturhistoriskt värdefulla byggnader utan att förstöra deras kulturhistoriska värden.

Namn: Ulrika Mebus
Gör: Fastighetsförvaltare på Riksantikvarieämbetet.
Ålder: 46.
Familj: Man och två döttrar.
Bor: På kalkstensgård på Gotland.
Bakgrund: Byggnadsantikvarie.
Intressen: Byggnadsvård, trädgård, musik och miljö.