Medarbetare och chefer i samhällsbyggnad har i de allra flesta fall goda intentioner. De flesta av oss vill inte och tror inte att vi diskriminerar eller beter oss rasistiskt. Det är till och med så att de flesta chefer tycker att det finns ett starkt engagemang från chefer och ledning mot rasism.
Även om minoritetsgrupper inte håller med är det positivt. För det visar att det finns en vilja att bekämpa den rasism och exkluderande arbetsplatskultur som branschens chefer samtidigt vittnar om finns.
Rasism är ett av samhällets mest laddade ämnen. Det kan verka utmanande att ta tag i men jag vet att vi kan. Vår bransch har exempelvis gått från en låg medvetenhet om könsdiskriminering till en dramatiskt ökad medvetenhet bland chefer om vikten av att arbeta för ökad jämställdhet.
Och det är just där det måste börja – i en ökad medvetenhet om diskriminering.
Dessutom har vi inget val. Vi kan inte jobba aktivt mot en diskrimineringsgrund och samtidigt blunda för en annan. Det är kontraproduktivt. Alla de som inte tillhör normen och som branschen sedan länge arbetar hårt för att attrahera påverkas. När de ser att det är svårare att göra karriär för den som inte tillhör normen och att människor exkluderas på grund av hudfärg eller ett utländskt klingande namn, riskerar de att välja bort vår bransch.
Byggcheferna är en organisation som väljer att inte väja för de obekväma och svåra frågorna. Med 17 000 medlemmar i ryggen är vårt uppdrag att arbeta för att samhällsbyggnad blir en bransch för alla. Som präglas av mångfald, jämställdhet, etiskt handlande och gott ledarskap. Precis som alla bra ledare vi företräder vill vi vara en organisation som är modig och säger ifrån när läget är allvarligt. När ingen annan tar tag i de uppenbara problemen gör vi det.
Vi har gjort det förr och fått kritik för att svartmåla vår egen bransch. Nu gör vi det igen. Inom kort lanserar vi svart på vitt hur det står till med etnisk diskriminering i branschen. Jag är helt säker på att samma röster kommer höjas: att vi gör det svårare att skapa förtroende och attrahera folk till samhällsbyggnad eftersom vi lyfter fram problemen i dagsljuset.
Jag tror det är precis tvärtom: problem som sopas under mattan består och bubblar i det dolda. Problem som lyfts fram i dagsljuset får en lösning och vittrar bort.
Vi är många som länge anat att läget är allvarligt när det gäller rasism i vår bransch. Nu tar vi bladet från munnen och säger som det är: det finns rasism på våra arbetsplatser och vi behöver få bort den.
Det är ett arbete som måste initieras av branschens företagsledningar och involvera alla chefer på alla nivåer. Något annat har vi inte råd med: företag som är bra på mångfald och inkludering är mer lönsamma, innovativa och attraktiva.
Kan vi bygga sjukhus, nya vägar och hela samhällen kan vi självklart lära oss att inte diskriminera.
Kajsa Hessel
