Begreppet ”samverkansprojekt” används i dag allt för lättvindigt – ibland som en omskrivning för totalentreprenad på löpande räkning. Det riskerar att skada förtroendet för samverkansentreprenad som affärsform, som för vissa projekt är både nödvändig och effektiv.
De senaste veckorna har det igen rapporterats i Byggvärlden om hur stora byggentreprenader på löpande räkning har granskats av beställaren, och i vissa fall hävts. Medialt har dessa benämnts samverkansprojekt. Men ska de här kontrakten verkligen kallas det?
Som advokat och entreprenadjurist med stor erfarenhet av samverkansentreprenader, och som branschrepresentant med bakgrund inom forskning med fokus på just entreprenadupphandling, ser vi med oro hur det breda begreppet ”samverkansprojekt” allt oftare används som beteckning för olika typer av affärsformer, allt från totalentreprenad på löpande räkning till strukturerade samverkansentreprenader. Det är en riskfylld utveckling.
En samverkansentreprenad är en affärsform som bygger på etablerade strukturer av fasindelning, gemensamma processer för projektering, riskhantering och inköp. När projekt är komplexa, har osäkra förutsättningar eller kräver flexibilitet ger en samverkansentreprenad – med rätt hantering – bättre resultat än fastprisavtal. För att skapa en ram och enhetlighet för affärsformen har Byggherrarna tagit fram ett mallkontrakt med föreskrifter.
När begreppet ”samverkansprojekt” slarvigt används på projekt som saknar alla nödvändiga moment som krävs för en samverkansentreprenad skapar det både förvirring och orealistiska förväntningar på affärsformen. Exempelvis är fasindelning, med inledande projektering och kalkylering, ett viktigt moment som ger byggherren och entreprenören möjlighet att samråda och skapa en tillitsfull projektkultur där parterna gör inköp och löser problem tillsammans. Ersättningsformer och upphandlingskriterier ska anpassas efter projektets behov, inte tvärtom.
Vi ser i dialoger med klienter och medlemmar att det under en tid har funnits en efterfrågan i leverantörsledet på ”samverkansprojekt”. Vår uppfattning är dock att det i allt för många fall tycks vara ersättningsformen löpande räkning som lockar, inte samverkansentreprenader i sin helhet. I en konjunktur där det har varit svårt för byggherrar att få in konkurrenskraftiga anbud kan det vara frestande att tillmötesgå leverantörerna. Men samverkansentreprenader som affärsform får inte reduceras till en metod för att tillmötesgå marknaden.
Affärsformen ska väljas med omsorg och förståelse för det engagemang som krävs från båda parter. Utan samverkansentreprenadens samtliga delar och ett aktivt deltagande och transparens blir det ett högriskprojekt: en totalentreprenad med löpande räkning utan kontroll på vare sig projektering, inköp eller kostnader. Projektet riskerar att bli både dyrt och av sämre kvalitet.
Det är hög tid att ensa begreppen. En totalentreprenad med löpande räkning är inte synonymt med samverkansentreprenad, och entreprenörer som utnyttjar förtroendet riskerar att undergräva tilliten i branschen i stort och ge samverkansentreprenader oförtjänt dåligt rykte. Byggherrar å sin sida ska akta sig för att upphandla kontrakt på löpande räkning utan att strukturera kontraktet i flera faser och dedikera resurser att engagera sig i arbetet tillsammans med leverantören, under hela projektets gång.
Ett slarvigt användande av begreppen skapar onödiga besvikelser och misslyckade projekt. Risken är att byggherrar helt överger samverkansentreprenader, även i de fall där de är både motiverade och nödvändiga.
/Lilly Rosander, doktor i företagsekonomi, expert branschutveckling, Byggherrarna
/John Hane, entreprenadjurist, advokat och partner, Foyen Advokatfirma
