Långa underentreprenörsled och byggherrar som jagar lägsta pris pekas ofta ut som huvudförklaringarna till arbetslivskriminaliteten i samhällsbyggsektorn. Men verkligheten är betydligt mer komplex. Ska vi komma åt problemen måste sektorn och samhället kraftsamla kring det som ger resultat, skriver tre företrädare för beställarled, skriver debattörerna.
Arbetslivskriminaliteten i samhällsbyggnadssektorn är ett av vår tids största samhällsproblem. Människor utnyttjas, seriösa företag konkurreras ut och skattemedel riskerar att hamna hos aktörer som bygger sin affär på att bryta mot lagar och regler. Samtidigt vet vi att problemen ofta hänger ihop med andra kvalitetsbrister. Den som fuskar med löner, skatter och utnyttjar arbetskraft genar inte sällan också när det gäller arbetsmiljö, kvalitet och säkerhet.
Det här är inte ett problem som någon enskild aktör kan lösa på egen hand. Ska vi lyckas krävs att hela sektorn – beställare, entreprenörer, myndigheter och politiken – kraftsamlar kring de åtgärder som faktiskt gör skillnad.
Som representanter för en betydande del av investeringarna i bygg- och anläggningssektorn har vi erfarenhet av hur arbetet mot arbetslivskriminalitet bedrivs i praktiken. Vi ser att många byggherrar och entreprenörer gör omfattande insatser för att skapa ordning och reda. Vi vet att genomtänkta kontraktsvillkor, systematisk uppföljning och kontroll med kännbar sanktion gör skillnad.
Om vi ska ta ytterligare steg framåt är det viktigt att vi diskuterar verkningsfulla åtgärder, och hur vi flyttar de gemensamma positionerna.
Byggherren har ett långtgående ansvar att göra affärer med entreprenörer som följer svensk lagstiftning. Utmaningen ligger i att hitta metoder och verktyg som skapar ett system som premierar de seriösa aktörerna.
Vi ser att begränsning av antalet underentreprenörsled blir vanligare hos både byggherrar och entreprenörer. Långa och komplexa underentreprenörskedjor gör det svårare att skapa överblick och upptäcka missförhållanden och arbetslivskriminalitet på byggarbetsplatsen. I praktiken ställer många underentreprenörsled höga krav på huvudentreprenören.
Långa entreprenörskedjor indikerar att det finns många mellanhänder – extra beställarled – där yrkesarbetarna hamnar långt från byggherren och huvudentreprenören.
Antalet underentreprenörsled är alltså snarare en fråga om huvudentreprenörens förmåga att ta ett större ansvar i att leda, styra och kontrollera arbetet på byggarbetsplatsen. Det är det vi ser gör skillnad i praktiken.
Vi ser också att byggherrens upphandling på lägsta pris ofta pekas ut som en möjliggörare för osund konkurrens. En sektor som inte tål priskonkurrens på marknaden är inte hållbar. Prismedvetenhet är en förutsättning för att skapa produktivitet och värna byggherrens, hyresgästers och skattebetalares pengar. Dessutom lyfts sällan entreprenörernas egna inköp och upphandlingar, alltså hur deras prissättning och affärsmodeller formar incitament i nästa led.
I sektorn är vi sannolikt överens om att lagar och regler behöver stödja vårt kontrollarbete samtidigt som tillsyn måste stärkas för att öka regelefterlevnad. Seriösa byggherrar och entreprenörer kan bidra till en förflyttning, men aldrig fullt ut ersätta samhällets kontrollfunktioner.
Men medan vi väntar på bättre myndighetsförutsättningar får vi inte tappa fokus på det vi redan vet fungerar: Tydliga kontraktskrav. Systematisk uppföljning. Kontroller på arbetsplatsen. Kännbar sanktion. I alla led. Då ökar förutsättningarna för ett system som premierar de aktörer som gör rätt. Det gör skillnad.
Sofia Hansdotter, vd, Byggherrarna
Morgan Jansson, vd, Rättvist Byggande
Jennie Magnusson, chefsjurist, Trafikverket
Det här är en debattartikel. Åsikter och idéer som framförs är skribenternas egna. Vill du svara eller har du synpunkter på debattartikeln? Mejla till: [email protected]
