”Alternativet till att erkänna problemet är ofta värre”

 Så var den här. Dagen för deadline, och som så ofta hade det varit praktiskt med några extra timmar på dygnet. September är för många, inklusive mig, en särskilt arbetsintensiv månad, när allt drar igång på riktigt efter semestern. Allt det där som låg så långt borta, och som det fanns gott om tid att förbereda, är plötsligt lite väl nära i tiden för att det ska kännas helt bekvämt. Som till exempel att skriva den där krönikan som man åtog sig i januari, när hösten låg så väldigt långt bort.

Även för de klienter som jag träffar på daglig basis är tillvaron i perioder tyngd av måsten, korta deadlines och material som ska grävas fram efter inrådan från oss jurister. För den som ska hantera både en eller flera pågående entreprenader, kanske en särskilt problemtyngd sådan eftersom klienten även kontaktat jurist, så kan jag verkligen förstå att valen inte är lätta. Ska man ta itu med den där stora, jobbiga och ansträngande djupdykningen i underlaget som juristerna bett om, eller ska man följa upp och dokumentera det arbete som utförs här och nu? Svaret är ofta, tyvärr, helst båda två och mer därtill. Som min kollega Oskar skrev om i en krönika innan sommaren föreskriver standardavtalen en skyndsam hantering av det mesta. Skälen för det är såklart goda, men inte alltid helt enkla att leva upp till. Då är det viktigt att kunna prioritera vad som ska göras och när. Dygnet har ändå lika många timmar för alla och det sätter ju ändå sina begränsningar för vad som går att hinna med. 

En lösning när det blir för mycket och problemen hopar sig, är att helt enkelt berätta för sin omgivning att man har stött på problem. Ju tidigare desto bättre, och gärna redan innan man åtar sig en uppgift, men under alla omständigheter så snart som möjligt. Vikten av att avisera, underrätta, formulera sig rätt och vara öppen och lojal mot sin omgivning är ett återkommande tema i både byggvärldens juristkrönikor som i entreprenadrättens standardavtal. Tydlig kommunikation är också ett återkommande tips för att kunna sköta sina medmänskliga relationer på ett någotsånär smärtfritt sätt. Tydlighet och öppenhet brukar vara ett uppskattat karaktärsdrag hos de flesta, och så även i avtalsrelationer. Det gäller för övrigt också i relationen till sin jurist, som har lättare att ge bra rådgivning när alla korten ligger på bordet.  

Det är klart att det ibland tar emot, inklusive för mig själv, att kännas vid att man inte hunnit med något eller att det inte riktigt blev så bra som man hade tänkt, men alternativet till att erkänna problemet är ofta betydligt värre. Vad det nu var som skulle göras försvinner ju sällan bara för att man låtsas att det inte finns. Och kanske kan den som är på andra sidan, vare sig det är ens avtalspart eller ens kompis, ha viss förståelse för att det ibland kör ihop sig, i alla fall en större förståelse än om de får höra det i efterhand. För den som är tydlig och redovisar vad som händer kan det kanske till och med finnas en möjlighet att hitta en lösning, som att medge en tidsförlängning av den där problemtyngda entreprenaden. Kanske blir resultatet till och med lite bättre om man bara kommer överens, med färre besiktningsanmärkningar när entreprenaden väl är färdigställd. Och kanske innehåller den där krönikan lite färre syftningsfel, även om den blev en dag sen.