Stommen till de 77 lägenheterna börjar ta form intill kanalen i Södertälje. Solen letar sig ner mellan huskropparna och lyser upp snöglimtarna. Byggnadsarbetare i orangea signalvästar river resterna från gårdagens gjutning. De flesta som jobbar här är kristna irakier som har flytt undan krig och förföljelser i sitt hemland. Ett par är svenskar som har varit arbetslösa en längre tid. De är anställda på Telge Peab, bolaget som bildades gemensamt av Södertälje kommun och byggjätten Peab, med det uttalade målet att skapa jobb för nyanlända invandrare och arbetslösa. I två och ett halvt år var Daoud Abdalfady från Irak arbetslös innan han fick jobbet på Telge Peab. Nu hamrar han på en trätrappa. – Det här är mycket viktigt för mig och min familj. Jag får lön och tar inget från socialen, säger han. I Irak jobbade han som elektriker på ett elbolag, men när hans fars fru dödades lämnade han landet med sin fru och två barn. – Det finns inte säkerhet i Irak. Min fars fru fick ett hotbrev från en islamisk grupp, men betalade inte, berättar han. Yousef Istefan är kristen och var politiskt aktiv i Irak. Utan att gå in på detaljer beskriver han att han fick ”problem” i hemlandet. Där jobbade han som murare i sin morbrors företag, och även i Sverige har Yousef Istefan jobbat ett par år på en mindre byggfirma. Han tvingades dock lämna företaget på grund av arbetsbrist och var arbetslös i sex månader innan han fick jobbet på Telge Peab. – Jag klarade inte av att sitta hemma. På sex månader höll jag på att prata med väggarna. Det här jobbet betyder jättemycket. Jag kan börja en ny framtid här. Det är helt underbart, jag hoppas bara att jag får fast jobb, säger han. Matti Neeko hade ett eget byggföretag i Irak. I Sverige var han arbetslös i flera månader innan han fick jobbet på Telge Peab. – Jobbet betyder mitt liv. Om jag inte jobbade skulle jag dö, säger han. Han hotades av en islamisk grupp i Irak. De höll en pistol mot honom och krävde pengar. Han betalade 30 000 dollar. – Direkt efteråt lämnade jag Irak, berättar han. Wisam Gorgis drev ett eget företag specialiserat på marmorjobb i Irak. I Sverige har han bott i drygt fyra år, och har haft ströjobb på restaurang och praktik som plattsättare och snickare. – Jobbet betyder allt för mig. Jag vill utveckla mig själv och ha kontakt med folk. Jag kan inte stanna hemma. Jag vill välja mitt liv, säger han. Arbetsledaren Mikael Carlsson tycker att arbetet på bygget fungerar bra. Men irakierna är vana vid ett annorlunda arbetssätt. – Vi får vara extra vakna. Det svåraste är småsakerna, som vi tar för givet och missar att informera om, säger han. Det finns också en skillnad i arbetskultur, beskriver Mikael Carlsson. Irakierna sliter gärna hårt och har stor vördnad för chefen. – Ska vi ha upp stämp på övervåningen hantlangar vi upp dem, men de här killarna vill inte vara till besvär utan släpar upp stämpen. De jobbar hellre ihjäl sig, säger han.
