”Samtidigt som jag har en mask att göra på en skådis kommer en annan skådis fram och nyper i häcken, tar i midjan på ett sätt som inte är okej. Det kan också hända när man har passningar bakom scen när man inte kan värja sig och måste vara tyst.”
Så lyder ett av de anonyma citaten i den granskning av (kvinnliga) scenarbetares arbetsvillkor som Sveriges Radios Ekoredaktion genomfört.
Granskningen visar att var tredje kvinna inom teatervärlden utsatts för sexuella övergrepp, muntligt eller fysiskt.
Ovanstående citat är en av de mildare beskrivningarna. Det handlar inte direkt om några blyga, tafatta närmanden till det motsatta könet.
Män grabbar tag i bröst, vräker ur sig vulgariteter, kräver sexuella gentjänster för jobbchanser och diskuterar glatt över en drink i baren möjligheten till våldtäkt på arbetskamraterna.
Regissören Suzanne Osten, gammal kvinnokämpe, som gärna pläderar för alla människors rätt till kärlek och sexualitet på lika villkor, säger sig inte vara särskilt förvånad. Däremot tror hon att problemet inte är värre i skådespelaryrket än i andra yrken.
Arbetsgivaren Casino Cosmopol kände till och såg allvarligt på att en kvinnlig medarbetare utsatts för grova sexuella kränkningar av sin chef.
Ändå varken utredde eller förhindrade arbetsgivaren trakasserierna. I stället fick kvinnan finna sig i att hennes provanställning inte förlängdes.
Nu säger teaterbranschens arbetsgivare att de ska utreda det beteende som de hittills inte insett vidden av.
Det borde ha gjorts för länge sedan. Och Teaterförbundet borde ha agerat för länge sedan. Det är dags att de båda parterna i teaterbranschen gör något. Använd er makt! Varna, säg upp, låt snuskhumrarna få känna på sin egen medicin.
