De närmaste åren kommer Svenska kraftnät att investera flera miljarder i nya kraftledningar. Detta vill man till stor del utföra i samverkan med entreprenören. Just nu avslutas det första pilotprojektet i samverkan tillsammans med NCC – en 17 kilometer lång luftledning, strax norr om Göteborg.
De luftburna elledningarna breder ut sig som ett stort spindelnät över hela Sverige. Men energiomställningen innebär stora utmaningar för kraftsystemet; industrierna blir allt fler och kräver mer el samtidigt som svenskarnas behov att ladda såväl bil, cykel, dator, mobil ständigt ökar. Lägg därtill att många elledningar byggdes på 50- och 60-talen och behöver uppdateras. De närmaste åren kommer därför många miljarder att plöjas ner i nya luftburna elledningar.
17-kilometer luftledning
Ett sådant projekt är mellan Ingelkärr i Ale kommun och Stenkullen i Lerums kommun där statliga Svenska kraftnät nu investerar 270 miljoner i en 17 kilometer lång luftledning. Arbetet påbörjades 2022 och är nu på sluttampen. Nytt för det här projektet är att Svenska Kraftnät, som är systemansvarig myndighet för elförsörjningen i Sverige, jobbar i samverkan med huvudentreprenören NCC.
– Tidigare har vi testat samverkan i mindre projekt med endast ett par stolpar. Detta var ett bra tillfälle att testa samverkan i ett större projekt och det har fallit väl ut, säger Lina Andersson, byggledare på Svenska kraftnät, där vi sitter vid byggetableringen i Gråbo, några mil norr om Göteborg.
Några fördelar, menar Lina Andersson, är att man redan i tidigt skede sitter tillsammans med entreprenören och försöker eliminera risker som kan dyka upp längre fram. I Gråbo har man även ett visualiseringsrum, där man får god överblick över hela projektet och som alla har tillgång till.
Färre möten
Ulf Bylin är platschef på NCC.
– Jämfört med konventionella eller mängdreglerade kontrakt så har vi dels en öppenhet och transparens så att parterna kan nyttja den andres erfarenhet. I ett konventionellt avtal håller man sig mer i sin egen kammare, säger han och fortsätter:
– Vi handlade till exempel upp underentreprenörer för de större delarna tillsammans med Svenska kraftnät. Alla möten är öppna för alla, det blir även generellt sett en trevligare arbetsmiljö.
Kan det inte bli tungrott om alla ska vara med på mötena?
– Snarare tvärtom. Vid mer konventionella projekt har man ofta förmöten också. Dessa slipper vi nu, säger Lina Andersson och får medhåll av Ulf Bylin.
– Det blir mindre tungrott och färre möten. Till viss del kan det bli personberoende, att det är viktigt att man klickar med varandra, men den delen väger inte så tungt ändå. Viktigare är att det finns en inställning hos parterna att vilja jobba i samverkan och det finns det i det här projektet. Jag har jobbat i flera samverkansprojekt, vissa har funkat mindre bra eftersom det inte har varit samverkan fullt ut, som det är här. Att vi sitter i gemensamma lokaler spelar också in, säger han.
Stärker elhandeln med Norge och Danmark
Närmare 120 personer har varit involverade i bygget av luftlednings-projektet, som är en del av det svenska transmissionsnätet som totalt i landet består av cirka 16 000 kilometer kraftledningar, drygt 175 transformator- och kopplingsstationer samt utlandsförbindelser med både växel- och likström. I transmissionsnätet är spänningen antingen 220 eller 400 kilovolt. Sträckningen som snart står klart mellan Ingelkärr och Stenkullen har den högre spänningen. Förutom att stärka transmissionsnätet i Västra Götaland och öka överföringskapaciteten i Göteborgsområdet så kommer den nya ledningen också att stärka elhandeln med södra Norge och Danmark. I dag begränsas handeln utomlands för att nätet i detta område är svagt.
NCC har jobbat med Svenska kraftnät tidigare, men inte som huvudentreprenad i samverkan vad gäller denna typ av större kraftledningsprojekt. För byggentreprenören omfattar det aktuella projektet bland annat projektplanering, avverkning, bygge av vägar, montering och resning av fackverksstolpar och installation av fas- och topplinor. Det är mycket berg i området vilket kräver att betongfundamenten förankras i berget med närmare 100 stycken 25 millimeters armeringsjärn för en normalstolpe. Beroende på bergets kvalité borras järnen ner mellan 3 och 4,5 meter.
– Ungefär 90 procent av stolparna är förankrade med bergfundament. Här har vi till exempel använt en betong-UE och bergförankrings-UE, sen ligger det på oss att se till att berget ser bra ut efter att de har borrat i berget. Förutom bergfundament använder vi jordfundament (bottenplatta med plint på, reds.anm) och pålfundament, det sistnämnda om marken saknar bärighet, som till exempel i en mosse, då krävs stålpålar ner i berget, berättar Ulf Bylin.
Julgran och Stubbe
Totalt handlar det om 57 stolpar på den 17 kilometer långa sträckningen. Normalt sett har stolparna två ben, men vissa har tre och det förekommer även några kraftigare stolpar som kallas Julgran eller Stubbe där ledningen ändrar riktning. Det är ungefär 300 meter mellan varje stolpe.
Den här sträckningen är helt ny, vilket kräver avverkning av skog och att nya vägar byggs. Totalt har två mil vägar byggts i projektet. Till skillnad från förr i tiden då man ofta drog ledningarna rakt fram fågelvägen så måste i dag mer hänsyn tas till miljö och natur, det blir helt enkelt krokigare sträckningar vilket betyder att det krävs vinkelstolpar som klarar mer påfrestning. Till exempel har det funnits fågelrestriktioner där man inte har kunnat bygga under vissa tidsperioder. Eller känsliga blommor, som klockgentiana som är livsviktig för fjärilen alkonblåvinge.
– När fjärilen lagt sina larver i blomman så kommer pissmyror och hämtar dessa och lägger i myrstacken där larverna föds upp och blir till nya fjärilar. Sådant kan man lära sig som byggare, men det tog någon månad innan jag fick reda på hur det förhöll sig. Där kunde vi inte bygga väg, skrattar Ulf Bylin och fortsätter:
– Men just ledningsgata är perfekt habitat för klockgentianan, så vi skapar bästa förutsättningar för den blomman.
Därför går de i luften
Till stolparna används traditionellt stål från Turkiet, dessa levereras i delar i containrar och monteras ihop på plats. Totalt har det gått åt 1 000 ton stål och livstiden för stålstolparna beräknas till 85 år.
När Byggvärlden hälsar på i slutet av oktober är samtliga stolpar på plats och alla linor dragna.
– Nu återstår egentligen bara lite arbete på en stolpe där man ”slackar” ihop linorna som kommer från var sin sida. Sen är det återställning av byggvägar och de vägar vi har skrivit avtal om med vägsamfälligheter där det normalt sett kanske kör en mjölkbil och en skolbuss och där vi nu har kört tonvis med krossmaterial, stål och betong. Det arbetet beräknas ta en månad, säger Ulf Bylin.
Måste ledningarna gå i luften?
– Det kommer ofta förfrågningar från markägaren som undrar om det inte går att gräva ner ledningarna i stället. Men Svenska kraftnäts huvudalternativ är alltid luftledning då det är betydligt mer komplicerat att gräva ner ledningar på denna spänningsnivå. Kablar under mark påverkar både driftsäkerheten, elkvalitén och är dessutom betydligt dyrare, säger Lina Andersson.
