Det handlar inte om brist på vilja, utan om att stat och kommuner inte ger enskilda företag rimliga förutsättningar att lyckas, skriver Emma Bonnevier, Byggföretagen, i nedan debatt-artikel.
Medeltemperaturen stiger. Risken för bränder ökar till följd av värmeböljor. Ras, skred och erosion blir allt vanligare.
Klimatförändringarna är här och kostnaderna ökar snabbt. Under 2024 registrerades över 20 000 naturorsakade försäkringsskador i Sverige. Kostnaden översteg 1,2 miljarder kronor. Skadekostnaderna är väsentligt högre än kostnaderna för de förebyggande åtgärderna. Samtidigt fortsätter den nationella politiken att ibland agera som om klimatanpassning kan skjutas på framtiden.
Bygg- och anläggningsbranschen har en avgörande roll i att klimatanpassa byggnader, infrastruktur och VA-system. Men det finns också ett gap mellan politikens krav på klimatanpassning och vad enskilda företagare kan leva upp till.
I Byggföretagens senaste Byggbarometer svarar sju av tio företag att ökade krav på klimatanpassning kommer att påverka deras projekt de kommande fem åren. Fyra av tio ser också klimatanpassning som ett sätt att stärka sin affär. Men sex av tio företag uppger att de saknar rätt kompetens för att hantera frågorna. Nio av tio har inte heller vidtagit några åtgärder i företaget, eller i enskilda projekt, för klimatanpassning.
Det handlar inte om brist på vilja, utan om att stat och kommuner inte ger enskilda företag rimliga förutsättningar att lyckas.
Företag förväntas lösa översvämningsrisker, dagvattenhantering och bristande vatteninfrastruktur inom ramen för enskilda projekt, samtidigt som reglerna är otydliga, ansvarsfördelningen splittrad och beslutsunderlagen ofta otillräckliga. Det gör att spaden inte kommer i marken – och att projekt inte genomförs i takten som behövs för att öka motståndskraften.
Samhällets resiliens kan inte byggas projekt för projekt. Viktiga förslag från tunga utredningar som Klimatanpassningsutredningen och VA-beredskapsutredningen väntar fortfarande på att genomföras. Därför krävs nu ett tydligt nationellt ledarskap.
Långsiktiga klimatanpassningsåtgärder måste finansieras gemensamt och offentligt. Kommuner och myndigheter behöver göra risk- och sårbarhetsdata betydligt mer tillgänglig och användbar. Byggaktörer behöver veta var riskerna finns innan projekten startar, inte efteråt. Det krävs ett nationellt kunskapslyft kring klimatrisker och naturrelaterade hot. Kompetensen varierar i dag kraftigt mellan kommuner, vilket skapar ojämlika villkor och osäkerhet i hela landet.
Klimatförändringarna synliggör samhällets sårbarhet. Bygg- och anläggningsbranschen vill bidra till att öka motståndskraften, men det nationella klimatanpassningsarbetet är fragmenterat och underfinansierat.
/Emma Bonnevier, Klimatpolitik och grön konkurrenskraft, Byggföretagen
