I en tid när bygg- och anläggningssektorn ska kunna reparera vägar, broar och annan samhällsviktig infrastruktur i kris och krig är frågan: vem ska egentligen bygga – och vem ska lära dem att bygga?
Om branschen ska klara sin kompetensförsörjning på längre sikt krävs ett annat fokus än i dag.
Under sommaren har Byggföretagen i en serie reklamfilmer vänt sig till ungdomar och andra på arbetsmarknaden med ett positivt och bejakande budskap. Byggbranschen erbjuder arbete och karriär för dig som önskar personlig utveckling, mer av vänskap, glädje och skapande. Filmen avrundas med Markus Hammarström, Gärdets Bygg AB som stolt berättar att ”det här har jag byggt”.
Altanbyggare Hammarström förtjänar all respekt. Att bidra till byggandet av landet är en stor sak, oavsett om vi talar byggandet av människors privata hem eller ett komplext infrastrukturprojekt. Samhällsbygget är mer än något annat just ett bygge, ett sätt att omsätta idéer och kapital i hela samhällets tjänst.
Under olyckliga omständigheter är kompetensen att bygga en fråga om liv och död. I Ukraina bombas kritisk samhällsinfrastruktur men även vanliga bostadshus varje dygn, till enorm mänskligt lidande. Ändå förefaller livet fortgå ganska hyggligt i både Kyiv och Lviv. Det sker sannolikt till viss del på trots men inte till så liten del tack vare att Ukraina förfogar över kompetens och resurser att reparera de skador som uppstår på allt från elinfrastruktur till vägar och broar.
Hur väl rustade är vi i en krissituation?
Man kan i sitt stilla sinne fundera på hur väl rustade vi är själva om Södertälje- och Älvsborgsbron skulle utsättas för en ballistisk robot. Ingenjörsförbandet (Ing 1) är sedan länge nedlagt i Södertälje och det vete fåglarna om det ens finns beredskapsplaner inom försvaret eller Trafikverket för en sådan situation. Efter ett regeringsuppdrag har helt nyligen Boverket getts i uppdrag att dra upp riktlinjer för Sveriges beredskap i en krigs- eller krissituation. Det var verkligen på tiden.
Jag har ingen aning om hur man tänkt att ta sig an uppdraget men högst troligt kommer man ganska snabbt ställas inför frågan om tillgången på armar och ben. Redan idag har nämligen de större byggbolagen svårt att hitta personal med rätt kompetens till säkerhetsklassade projekt som ska uppföras för Statens Fastighetsverk eller Fortifikationsverket.
Branschen har stöpts om
För precis som Byggvärlden kunde visa i ett reportage den 22 juni har den svenska byggbranschen stöpts om kraftigt under senare år. I företag som Skanska, NCC och Veidekke utgör tjänstemännen en tydlig majoritet (ca 60/40) i förhållande till andelen yrkesarbetare. Bland de största bolagen är det endast Peab som idag kan stoltsera med en majoritet yrkesarbetare. Gott att se att Skanska markerar en vilja att öka andelen hantverkare kommande år men frågan är ändå i vilken utsträckning som dörren står öppen?
Under senare år har ett antal yrkesskolor fått stängas i brist på sökande. En av flera anledningar är att skolorna haft svårt att hitta nödvändiga praktik- och lärlingsplatser. Det beror i sin tur på att de utländska underentreprenörer som fyllt leden på våra byggprojekt är ytterst ovilliga att ta in lärlingar. Dels är de tämligen ointresserade av att delta i en mer långsiktig kompetensförsörjning, dels så använder de i stor utsträckning (underbetald) arbetskraft för olika sorters lärlingssysslor.
Ett riktigt byggföretag?
Färska siffror från Arbetsmiljöverket visar följdriktigt att antalet utstationerade yrkesarbetare stadigt ökar och uppgår nu till cirka 75 000 per år. Talar man med Skatteverket tror de dock att siffran är kraftigt i underkant. Enligt en person med bakgrund i Skatteverket finns misstankar om att så många som 400 000 personer årligen finns i landet, som borde registreras som utstationerade inom skilda branscher. Det är knappast en vild gissning att bristen på korrekt rapportering har samband med det omfattande fusk med löner och avgifter som vi idag ser med koppling till utländsk arbetskraft.
Det är alltså en sak att önska sig en vital bransch med öppna dörrar för dagens unga och en annan att leverera den. Ingen tror eller ens önskar sig en återgång till den gamla tiden men om branschen ska klara sin kompetensförsörjning på längre sikt är det uppenbart att det fordras en annan balanspunkt. Då fordras ett helt annat fokus på fusk och kriminalitet, en vilja att ta emot lärlingar och praktikanter och ytterst en vilja att anställa och utveckla egenanställd personal. För handen på hjärtat, kan man verkligen kalla ett bolag som helt eller till stor del saknar egna hantverkare för ett riktigt byggföretag?
Lennart Weiss,
Senior rådgivare Akrimgruppen AB
