Beställare och entreprenörer vill helst undvika tidskrävande tvister, men ett fall som ännu inte fått sitt rättsliga avgörande gör att det finns risk för att utvecklingen går åt motsatt håll.
Är byggbranschen dömd att ägna sig åt tidskrävande tvister, funderar Johan Rosén, Managing Partner, AG Advokat, på.
Det stora antalet ekonomiska konflikter i byggbranschen beror förstås inte på att den befolkas av ovanligt många koleriska och grälsjuka individer, som mer eller mindre längtar efter att få avsluta varje projekt med en efterföljande tvist i domstol eller skiljenämnd.
Tvärtom är mitt intryck att detta är något som både beställare och entreprenörer gärna vill undvika, inte minst då tvister ofta uppkommer i entreprenader som tids- och/eller kostnadsmässigt inte gått som beställaren eller entreprenören hade tänkt sig.
Ett sådant projekt har ofta innan färdigställandet kantats av många och långa energidränerande ekonomiska diskussioner mellan parterna och då känns det förstås ofta inte så lockande att inte kunna avsluta entreprenaden och gå vidare och koncentrera sig på nästa projekt. Istället får den som vill maximera sin möjlighet till framgång i en efterföljande tvist ägna mycket av sin tid och sitt engagemang till att tillsammans med sina advokater driva saken vidare till ett slutligt avgörande, ofta under flera års tid.
Tvisten som gör att det kan gå åt fel håll
Faktum är också att det bland jurister under senare tid diskuteras hur man ska kunna minska antalet entreprenadtvister, eller i vart fall tvisternas omfattning. Saker som diskuteras är bland annat effektivare tvistlösningsformer, medling eller att branschen helt enkelt kollektivt ska ”besinna sig” och inte tvista så mycket (det sistnämnda är väl sannolikt mer en from förhoppning än något förslag på reell lösning). Frågan är dock om det inte snarare finns en risk för en motsatt utveckling.
Konkurrensverket ansökte nämligen nyligen om att Förvaltningsrätten ska meddela en upphandlinsskadeavgift på 10 000 000 kronor mot Trafiknämnden inom Region Stockholm. Jag tänkte inte här gå in på alla aktuella frågeställningar i Konkurrensverkets ansökan, utan kort uppehålla mig till den del av Konkurrensverkets ansökan som framhåller att en träffad förlikning som innebär en ändring av kontraktet måste ha stöd i en ursprungligt avtalad ändringsklausul som klart, exakt och entydigt beskriver under vilka förutsättningar den kan tillämpas samt anger arten och omfattningen av ändringarna som kan bli aktuella.
Avvaktar domstolsavgörande
Enligt min mening finns det dessvärre i AB 04 och ABT 06 flera bestämmelser som knappast kan sägas uppfylla dessa krav på tydlighet och förutsebarhet. Om Konkurrensverket vinner bifall till sitt yrkande – och det framstår inte precis som omöjligt – skulle upphandlande myndigheter därmed riskera att behöva utge upphandlingsskadeavgift vid ingående av i branschen idag ganska sedvanliga förlikningar, innefattande exempelvis betalning till en entreprenör för krav på ersättning för likställda ÄTA-arbeten, rubbade förutsättningar och förlängd etablering.
Det är inte svårt att tänka sig att detta i så fall skulle kunna medföra att upphandlade myndigheter avstår från att ingå sådana förlikningar för att istället avvakta ett domstolsavgörande. Vi skulle därmed vara ett steg närmare att behöva besvara frågan i något dystopiska rubrik jakande.
/Johan Rosén,
Managing Partner, AG Advokat
