”Man måste vara beredd på det oförberedda”

Han fick en rivstart i rollen som förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier (i dag Byggföretagen). Under hans första dag på det nya jobbet använde Byggnadsarbetareförbundet möjligheten att säga upp dåvarande Bygg- och Anläggningsavtalet sex månader innan avtalet löpte ut. Syftet var att slå ihop Bygg- och Anläggningsavtalet till ett gemensamt avtal.

– Relationen mellan oss och Byggnads var ansträngd då. Vi var inte överens och hade till och med olika avtalstryck, så det var en svår situation. Byggnads hade ett rött avtal och Sveriges Byggindustrier ett blått.

Åtta avtal blev ett

Lönegranskning och frågor om arbetstid och övertidsersättningar var några av frågorna som behandlades. Totalt var det om fyra olika kollektivavtal (Bygg, Reparation och Specialföretagens avtal inom bygg, respektive Anläggning), i två varianter, en röd och en blå. Alltså åtta som skulle bli ett avtal: det nya Byggavtalet.

– Vi jobbade nära Byggnads en lång tid för att få fram ett nytt avtal. Det var ett stort steg när Byggavtalet var klart 2010. Avtalet höll oförändrat i ett par år, men avtal utvärderas och omvärderas hela tiden, och det är så det ska vara. Men vi utgår fortfarande från avtalet från 2010.

Avtalet uppfattas ofta som fackets

Han minns många roliga och tuffa diskussioner från de förhandlingarna, och de som kom senare.

– Det svåraste är att ta reda på vad motparten verkligen vill och är ute efter och hitta lösningar som man själv kan acceptera – samtidigt som man vet att motparten tänker samma sak. Det viktiga är att det blir ett avtal som både fack och arbetsgivare vill ha och för att nå dit måste båda parter vara beredda att kompromissa.

Han säger att avtalet ofta uppfattas som fackets, men påpekar att företagen också måste ha bra förutsättningar för att ha råd med bra villkor.

– Det krävs balans. Kollektivavtalen måste också vara konkurrenskraftiga och stödja våra medlemsföretag, för finns inte företagen kvar försvinner investeringar och arbetstillfällen. Eller så vill företagen inte organisera sig så blir branschens utmaningar ännu större och den svenska modellen urholkas. Det är en påtaglig konkurrenssituation som vi har och det måste vi få våra fackliga motparter att förstå när vi förhandlar. Vi jobbar med den frågan hela tiden och jag tycker nog att vi har lyckats, i alla fall delvis.

Flera avtal i avtalsrörelsen

Byggföretagen förhandlar om tre avtal: Tjänstemannaavtalet, Byggavtalet och Väg- och banavtalet. Mats Åkerlind är förhandlingschef för samtliga, det vill säga leder de olika förhandlingsdelegationerna, men han är framför allt med och förhandlar fram Byggavtalet.

– Det är en intensiv period nu. Under hösten har vi sammanställt alla yrkanden från våra medlemsföretag och sedan kommit fram till vilka yrkanden vi ska gå vidare med och hur det ska formuleras. Sedan gör vi undersökningar bland våra medlemmar och lägger upp förhandlingsstrategier.

När yrkandena växlas träffas parterna fysiskt och lämnar över handlingarna. Det är först då som Byggföretagen får veta exakt vad motparterna kräver, även om det, som Mats beskriver det, ”hintats en del tidigare i debattartiklar och liknande.”

Knäckfrågorna i år

– Industrinormeringen avser vi att följa, men det brukar inte vara den viktigaste frågan som vi ser det. Frågan om anlitande och användning av underentreprenörer och arbetstid blir nog knäckfrågorna med Byggnads i den här avtalsrörelsen, säger Mats Åkerlind.

Vid det första mötet sker inga förhandlingar, utan då går man igenom yrkandena så att båda parter förstått kraven. Efter det börjar förhandlingarna. Till att börja med ses man några gånger i veckan, men ju närmare man kommer tiden då avtalet löper ut, desto intensivare blir förhandlingarna. Det kan betyda dagliga (och även nattliga) manglingar.

Hur förbereder du dig?
– Vi har noggranna genomgångar inför varje förhandlingstillfälle, där man funderar igenom hur processen ska fortgå och vilka frågor som troligtvis kommer upp. Men det går inte att förbereda sig på allt, så man måste vara beredd på det oförberedda, skrattar han.

”Förstå motparten”

Vilka egenskaper ska en bra förhandlare ha?
– Schablonsvaret är väl stora öron och liten mun. Man måste vara stresstålig, kreativ och lösningsorienterad. Man måste förstå hur motparten tänker och ha respekt för vad de vill och varför. I många fall får ingen precis det de önskar, men målet är en bra kompromiss som båda kan acceptera. Det är kompromissandets ädla konst. Man kan inte vara för prestigeladdad, det skapar låsningar. Det också viktigt att komma ihåg att en konflikt blir väldigt kostsam för branschen och landet som helhet. Även parterna är förlorare.

Vad händer om man kör fast?
– Ibland händer det att man inte kan lösa allt. Då får man ha förståelse för att det är så och vara tydlig med vad som går och vad som inte går. Det händer ofta i slutet av förhandlingen att allt ställs på sin spets och då gäller det verkligen att hålla huvudet kallt och kunna formulera och tydliggöra situationen. Ibland kan det faktiskt handla om rena missförstånd. Ofta hittar man en lösning men ibland får vi ta emot varsel och hamnar i medling. I så fall blir lösningen ofta mer outredd och utan gemensamma intentioner.

Nattmanglingar i avtalsrörelsen

Det krävs tålamod?
– Väldigt mycket, och ett stort sittfläsk. Ibland sitter man länge, särskilt om det är nära konflikt. Det har tidigare hänt att vi suttit nätter igenom, men inte de senaste åren. Sådana nattmanglingar är inte till gagn för någon, man tröttar bara ut varandra och till slut har man ingen gemensam uppfattning om vad som bestämts.

Är du en bättre förhandlare nu än i din första avtalsrörelse?
– Det hoppas jag att jag är. Jag har främst fått en bättre förståelse för vår modell och för hur processen ser ut. Det är viktigt att ha erfarenhet av vilka olika vändningar som en förhandling kan innebära och vilka konsekvenserna kan bli.

Hur ser du på rollen som förhandlingschef?
– Mitt ansvar är leda förhandlingarna utifrån våra perspektiv, men hitta en lösning som är godtagbar för alla. Modellen vi jobbar med i Sverige är speciell och innebär ett stort ansvar för alla som är med och förhandlar eftersom avtalen får ett stort inflytande över villkoren på den svenska arbetsmarknaden. I princip kan vi stifta ”lagar” som börjar gälla dagen efter att man förhandlat klart och det är något man ska ha respekt för. Det är en effektiv modell, förutsatt att parterna kommer överens, kan parterna kroka arm och hitta lösningar som ingen annan kan hitta. Alternativet, att politikerna skulle bestämma, finns i andra länder och då är ingen nöjd med lösningen vilket skapar större oro på arbetsmarknaden i dessa länder.

”Jättestort ansvar”

Hur ser du på ansvaret?
– Som sagt det är flera hundra tusen som påverkas. Sektorns andel är 8-10 procent av allt värde som skapas och vi har ett jättestort ansvar. Jag tycker att vår modell har levererat under de svåra kriser som vi befunnit oss i under senare år. Pandemi, Rysslands angreppskrig mot Ukraina med ökad inflation och räntor är bara några exempel. Vi är redan tillbaka i lägre inflation och räntor efter mycket kort tid.

Hur tror du att motparterna uppfattar dig i förhandlingar?
– Jag tror på att skapa förtroende och tillit. Vi är noggranna med att skapa ett gott klimat i rummet och förutsättningar till ett sakligt och tydligt samtal.

Kopplar av med träning

Vad gör du för att koppla av?
– För att hantera stress brukar jag träna på gym, cykla eller promenera. När det är riktigt stressigt tycker jag att det är bättre att träna en timme än att sova en timme extra och ibland kommer de kreativa lösningarna när man gör något annat.

Har du nytta av att kunna förhandla i andra sammanhang? Är du till exempel bra på att löneförhandla?
– Haha, nej det kan jag inte säga. Jag brukar inte uttrycka mig så mycket, det är inte riktigt min roll. Jag får rösta med fötterna om jag inte är nöjd, säger Mats Åkerlind.