Secora Sverige AB stämde Region Gotland för merkostnader på 22 miljoner kronor i samband med ett muddringsarbete i Slite hamn år 2010.
Högsta domstolen har nu satt punkt för tvisten.
– De har avgjort en för entreprenadbranschen mycket viktig fråga i AB-systemet, kommenterar Olof Johnson, chefsjurist Sveriges Byggindustrier.
Entreprenören Secora döms att betala rättegångskostnader på närmare 700 000 kronor efter en utdragen rättstvist. Totalt handlar det om rättegånskostnader på drygt tre miljoner kronor, då målet varit uppe även i tingsrätt och hovrätt.
Under arbetet stötte entreprenören på hårt kalkberg som bolagets mudderverk inte klarade av. Bolaget sprängde istället bort berget och begärde därför ytterligare ersättning på cirka 22 miljoner kronor från regionen för det tillkommande arbetet.
Både tingsrätten och sedan hovrätten kom fram till att Secora skulle stå för de extra kostnaderna på 22 miljoner kronor som arbetena kostade. Secora överklagade, och HD beslutade att pröva en del av tvisten, den del som rör tolkningen av bestämmelserna i parternas ingångna avtal. HD meddelade inte prövningstillstånd i övrigt utan där står Hovrättens dom fast.
Högsta Domstolen anser i sin dom, som meddelades den 27 januari, att Secora borde ha bedömt det som troligt att kalkberg skulle stötas på under arbetet. Frågan man behandlat gäller tolkningen och tillämpningen av AB04 kap 1§8, närmare bestämt om bestämmelsen ska tolkas på så sätt att entreprenören ska utgå från de mest optimala eller de mest negativa förhållanden i sin fackmässig bedömning av arbetsområdet.
Enligt Sveriges Byggindustrier, som engagerat sig i fallet och argumenterat för prövningstillstånd i Högsta Domstolen, har målet haft principiellt intresse för tolkningen av byggbranschens standardavtal, AB 04. HD skriver i sitt domslut att ”vid en fackmässig bedömning ska entreprenören beakta sådana förhållanden inom arbetsområdet som är troliga”. Man instämmer alltså i tingsrättens och hovrättens slutsats att det ”vid en fackmässig bedömingvar en närliggande tolkning att kontraktsarbetena inte skulle kunna genomföras med den valda metoden”.
– Man kan som sagt säga att byggherren vann slaget men entreprenören kriget. Domen är kortfattad, välskriven och ger i domskälen gott stöd för de grundläggande principer som ska genomsyra kalkylarbete och anbudsräkning och som både Sveriges Byggindustrier och Byggandets Kontraktskommitté lyft fram i Högsta domstolen, säger Olof Johnson, chefsjurist Sveriges Byggindustrier.
