Gamla regler fungerar även för ny samverkan

AB 04 och ABT 06 utgår från den delade entreprenaden eller upphandlingsformerna general- respektive totalentreprenad. Frågan är dock om standardavtalen även fungerar då beställaren väljer att driva sitt byggprojekt i ett partneringupplägg eller en Contract Management entreprenad (CM-entreprenad). Ett partneringavtal utgår från att beställare och entreprenör, samt konsulter, samverkar redan under projekteringsstadiet. Parterna ska ha ”öppna böcker”, till exempel ska det vara klart vilka ekonomiska begränsningar/incitament respektive part har i projektet. Parterna samarbetar nära för att projektet ska bli så bra som möjligt utifrån de ekonomiska förutsättningarna och kraven i övrigt som finns och för att undvika tvister. CM-entreprenad utgår från att beställaren anlitar en konsult som därefter handlar upp entreprenörer – för beställarens räkning – och sedan genomför CM-konsulten sedvanlig byggledning. Claes Sahlin har föreslagit att Byggandets Kontraktskommitté tillsätter en utredning för att komma fram till om det behövs särskilda standardavtal för de nya samverkansfomerna. Åke Rådberg anser däremot att AB 04 och ABT 06 som utgångspunkt duger gott. Jag håller med Åke Rådberg om att branschens standardavtal är rustade för de nya samverkansformerna. Möjligen kan vissa individuella justeringar i parternas kontrakt behöva ske. Det stora juridiska problemet i ett partneringsupplägg är att tillämpa AB/ABT:s regler om att den part som lämnat en uppgift i en entreprenad också ska ta ansvaret för uppgiften (1 kap 6 §). I ett partneringupplägg kan det vara svårt att reda ut vem som egentligen kom med idén att genomföra en teknisk lösning som sedan inte fungerar. Och hur blir det när uppgiften förädlats gemensamt? Oavsett hur man förändrar AB eller ABT kommer den frågan alltid att vara förenad med svårigheter i de fall beställare, konsult och entreprenör suttit ned kring ett bord och gemensamt arbetat fram tekniska lösningar. En väg som underlättar ansvarsutkrävande i efterhand är att parterna är överens om hur informationsutbyte ska ske, är noggranna med att upprätta protokoll vid möten och att dessa protokoll justeras av parterna. Min uppfattning är att beställaren tar en större risk vid partnering då det kan vara svårare att utkräva ansvar i efterhand. Å andra sidan kan den risken uppvägas av många andra fördelar.